September89

Äldre 12 Jan 09:46

3333 svar

Bf September 2019

Saruski skrev 2019-01-12 09:12:27 följande:

Hej och tack:) Jag har kontakt hos psykiatrin och ska under graviditeten gå på samtal varannan vecka för att följa upp måendet och för att undvika extrema "dippar" i humöret. Får även kontakt med läkare på mvc redan nu i vecka 5 för att kunna remitteras vidare till specialist mvc. Så stöd finns det gott om, känns bara knasigt att hormonerna kan vara Såhär starka redan så tidigt????????

Jag har mått dåligt i början av alla mina 3 graviditeter. Inte varit självmordsbenägen men känt mig likgiltig, tom eller deppig. Känt att inget är kul och att jag inte ser fram emot något. För mig har det gått över ganska tidigt men jag har definitivt känt av hormonerna snabbt och de har påverkat mitt mående mycket i början. Har nog tagit det med mest ro denna graviditet då jag vet att jag var oerhört nöjd med livet innan jag blev gravid och känner mig trygg i att detta är över om några veckor då kroppen vant sig vid hormonerna.

Bra att du ändå orkat vara aktiv i att ta tag i saken och se till att få hjälp. Du är inte ensam om att vara nedstämd trots planerad och önskad graviditet!

September89

Äldre 12 Jan 11:48

#354

Schira skrev 2019-01-12 11:40:30 följande:

Hej hej!

Hoppar gärna in i tråden:D

Jag plussade förra söndagen på äl+13. Jag är 29 år och sambon 30. Har en dotter från ett tidigare förhållande på 8 år och hon har tjatat om ett syskon länge:)

Vi började försöka i oktober, tog sig på andra försöket men fick missfall i början av december i vecka 7 och har nu blivit gravid utan någon mens i mellan. Hoppas verkligen det går vägen den här gången, missfallet var verkligen tufft även fast det var såpass tidigt.. Beräknad 17/9 om man går efter ägglossningen(den kom inte försen dag 24 efter missfallet)

Jag är också 29 och har en 8-åring och en 6-åring sedan ett tidigare förhållande :) Har dock varit med min nuvarande sedan 6 åringen var drygt 1 så han har varit med under småbarnstiden förut även om han inte har egna barn sedan innan.

September89

Äldre 14 Jan 19:38

#393

Mamaamu skrev 2019-01-14 11:54:15 följande:

När tänker ni berätta för era nära och kära att ni är gravida?

Jag har alltid dragit det rätt så snabbt . Gjorde det i november också. Men det sluta i missfall och det var jobbigt att ta det med alla sen. Är så glad att jag inte han säga det till barnen.

Denna gång tror jag att vi väntat enda till kub.

Men det kommer bli svårt :)

Vi har berättat för våra föräldrar och mina syskon. Släkt, vänner och jobb väntar vi lite med. har inte bestämt hur länge men vill se att något levande finns där inne först liksom. Det knepigaste känner jag är när man ska berätta för barnen som ska få syskon. De tjatar hela tiden om att de vill ha syskon och jag har mått rätt dåligt nu i början så känns jobbigt att inte ge dem en förklaring till varför. Men samtidigt är det otroligt långt kvar tills det är dags samt att något kan hända på vägen, framför allt nu i början.

Hur tänker ni andra som har barn sedan tidigare?

September89

Äldre 17 Jan 09:06

#456

Tösen01 skrev 2019-01-17 08:32:24 följande:

Godmorgon! Hur mår ni alla? Haha, igår var jag stressad över att symptomen nästan försvunnit, men idag vaknade jag med illamående, trötthet och mensvärk. Är det någon annan som börjat sova ytligt sedan ni plussat? Jag är supertrött, men drömmer mycket, vaknar och så. Brukar annars sova som en stock? Kram

Jag sover också sämre. Brukar tvärslockna och sova hela natten, vaknar sällan av ljud eller så. Och om jag vaknar av tex barnen så somnar jag alltid om fort. Nu drömmer jag sjukt mycket och vaknar några gånger varje natt.

September89

Äldre 19 Jan 11:33

#521

Några på mitt jobb har börjat spekulera i om jag är gravid och jag tycker det är SÅ jobbigt! Jag är i vecka 8-9 och har absolut ingen lust att dela detta med mina kollegor än, speciellt inte kollegor som inte ens är på samma avdelning som jag. De har alltså först diskuterat detta med varandra för att jag var hemma med magont en dag (hade ätit mat som min mage inte klarade av, så inte ens gravidrelaterat) och sedan frågat mig rakt ut och sagt att de inte tror på mig när jag säger nej. Blir så frustrerad och vet inte hur jag ska bemöta detta! Och vet att jag kommer bli arg när dessa kollegor sedan säger ?jag visste det? när det är dags att berätta. Liksom, de visste inte alls, de baserar hela teorin på att jag hade ont i magen EN gång.

Okej om man misstänker att något är på gång men tycker nästan det är respektlöst att fråga, vill man att någon ska veta så berättar man ju det liksom.

Puh, skönt att skriva av sig om det, har gått och varit så irriterad på hela grejen haha!

September89

Äldre 19 Jan 12:14

#523

Jsv17 skrev 2019-01-19 11:57:59 följande:

Fy vad oförskämt! Jag hade blivit jättearg av spekulationer, som du säger även om man misstänker så säger man inget om det för om man ville berätta så hade man ju gjort det! Jag har misstänkt flera ggr på jobb, och haft rätt, men jag har ALDRIG sagt något till vederbörande eller någon annan på arbetsplatsen heller, utan väntat tills de valt att delge den nyheten.

Jag hade nog tagit det annorlunda om någon bara sagt ?oj, du kanske är gravid? och sedan släppt det eller om någon nära kollega reagerat på att man mår dåligt liksom. Men nä, detta kändes faktiskt inte okej! Skönt ändå att höra att det inte bara är jag som hade reagerat.

September89

Äldre 19 Jan 16:21

#533

Lita89 skrev 2019-01-19 15:14:03 följande:

Jösses så otrevligt! Jag hade blivit fly förbannad. Ok att misstänka, det erkänner jag att jag och mina avdelningskollegor gör ofta, men att säga något till personen det gäller? förväntas man svara ja fast man plussat veckan innan och egentligen inte vet? Man väntar ju tills personen väljer att berätta!! #hormonigocharg

Ja precis! Funderar nästan på att säga att min man är steril (jag har ju barn sedan tidigare men inte han) så kan de få känna sig lite dumma hahaha

September89

Äldre 20 Jan 08:24

#539

Jojjans skrev 2019-01-20 07:26:40 följande:

Är det en person som driver på det eller flera? Är det inte så många så kan du väl prata med dom (hypotetiskt, ?om jag hade varit gravid?) och få dom att skämmas lite och tänka till.

Det är ett par stycken. Får se om de säger något mer nu nästa vecka...

September89

Äldre 20 Jan 08:44

#540

Måste skriva av mig lite igen. Är så himla besviken på mina svärföräldrar. Vi berättade för dem att jag var gravid typ en vecka efter att vi upptäckt det, alltså väldigt, väldigt tidigt. Var tydliga med att de inte fick berätt det för någon än och att vi skulle vänta ett bra tag med att berätta för barnen som ska få syskon. Nu har de gått och berättat för sina släktingar i alla fall, absolut inte personer som jag vill ska veta ännu och verkligen inte att de ska vara först att få veta. Risken är stor att det babblas vidare nu när dessa personer vet och att barnen får höra på omvägar. Ångrar så himla mycket att vi berättade för svärföräldrarna nu! Det är ju fortfarande jättetidigt och jag är INTE redo att dela detta med folk än. Dessutom vet vi ju inte ens om det är något levande där inne ännu och jag vill inte att utomstående ska prata om eller ha insyn i vad som händer i MIN kropp. Ville ju att mina barn sedan tidigare skulle få veta innan diverse släktingar liksom. Så himla, himla besviken och ledsen för detta, hormonerna gör det ju inte bättre heller.

September89

Äldre 20 Jan 09:13

#542

Jojjans skrev 2019-01-20 08:54:43 följande:

Sååå dålig stil! Jag förstår att du är upprörd och ledsen

:( kan du prata med dom och få dom att förstå hur dom trampat på dig? Kanske kräva att dom nu får se till att ingen pratar vidare om detta? Ååå jag kokar av att läsande detta, fy så okänsligt när ni bett dem att inte säga nåt!!

Hur fick ni veta att andra visste?

När min man var där så talade de själva om vilka de berättat för.

Känner att det är min man som får prata med sina föräldrar om detta och han sa såklart på en gång att det inte var meningen att de skulle berätta för någon, vilket de ju redan visste.

Känner nu att jag inte vill dela något mer av denna graviditet med dem. De får veta när barnet är fött, inget mer innan dess typ. Vilket är tråkigt att känna då jag vet att de är så himla glada och vill vara delaktiga och höra om alla barnmorskebesök, ultraljud osv. Men de har inte min tillit längre.

Bf September 2019

INNEHÅLL