Mamaamu skrev 2019-01-03 20:50:06 följande:
Hoppar in här. Min historia.
Har Bf den 6 september enligt äl. Plussade på nyårsafton runt bim så jag borde vara i v 4.
Jag fick mitt allra första missfall i början av november. Det kom som en chock och tog hårt då jag aldrig varit med om det.
Jag hann säga det till dom närmaste . Gå på två vul och få se hjärtat ticka. Så denna gång kommer jag inte ta till mig graviditeten , vara så lugn , glad , säga till närmsta förens efter kub i v 10-12. Är så rädd för ett till missfall nu.
Jag är 34 år och har 4 barn i åldrar 6-13. Denna bebis kommer bli en sladdis med min nya sambo, som inte har barn sen innan. Bara det är nytt och läskigt. ? Att börja om? och med en ny partner. Hur dom stora kommer reagera på detta och alla i omgivningen.?Jag var ju klar ?
Samtidigt som det känns läskigt nu så tror jag att det kan vara mysigt att ha en bebis när barnen är ?stora?. Att det kommer tillföra något alldeles underbart och positivt i familjen.
Just nu är det dubbla känslor :)
Vi verkar vara många i den här gruppen, jag själv inkluderad, med lite jobbiga upplevelser i bagaget. Jag har ett MA (innan sonen) och ett tidigt missfall i November, klart det finns en oro, jag kan tex inte sluta testa för att ?se en stegring? letar symptom hela tiden för att det känns bättre om jag ?känner mig gravid.? Vi tar oss igenom detta ett steg i taget tillsammans, jag är iaf glad, under parollen att jag blir inte mindre ledsen för att jag inte vågade bli glad från början. Grattis till din graviditet