Bf September 2019
Åk in till akuten! Det är du värd, för att slippa oron<3
Åk in till akuten! Det är du värd, för att slippa oron<3
Jag har också varit orolig för sammandragningar, började få det i vecka 16 och eftersom jag är förstföderska är det tydligen väldigt ovanligt enligt BM. När det började fick jag det flera gånger om dagen och det var svårt att få det att släppa och det var lite skrämmande. Samtidigt började jag även misstänka att jag att jag hade bakteriell vaginos så var på en gynundersökning och fick bekräftat en lätt-måttlig infektion. Behandlade det och sedan har faktiskt sammandragningarna minskat massor. Det verkar inte som att BM eller gynekolog känner till någon bekräftad koppling men samtidigt så forskas det väl ju på detta område nu, typ karolinskas senaste projekt om mikrobiom hos gravida. BM trodde snarare att det berodde på stress, så kan ju kanske vara det lika gärna.
Jag ringde in till gynakuten som absolut tyckte att jag fick komma in för att dubbelkolla att sammandragningarna inte tydde på något dåligt, så jag har nu suttit där i 5 timmar innan jag fick komma in på en undersökning. Hon gick igenom allt väldigt grundligt och tog prover osv, men kunde inte se någonting som kunde tyda på en infektion eller bakteriell vaginos eller så.. så nu ska jag försöka acceptera att jag helt enkelt har lite ont men att det inte äventyrar graviditeten, och bara försöka ta det lugnt så det inte blir värre rent smärtmässigt.
Hon sa också att hade hon inte känt till min historia hade hon aldrig tagit sig så lång tid att undersöka mig, eftersom allt så tydligt såg så bra ut. Och hon var inte alls orolig för att något skulle gå snett.
Glömde nämna att jag också fick se bebisen igen, vilket var en bonus och inget jag förväntat mig! Väldigt aktiv och härjade runt där inne. Men moderkakan satt fortfarande i framvägg så får nog vänta ett tag på att kunna känna rörelser ändå...
Vad skönt att få bli ordentligt undersökt. Det låter som att du fick ett bra bemötande också.
Jag har också haft en hård känsla över livmodern, men jag känner det inte "i kroppen", utan endast om jag faktiskt trycker med handen. Det är längre tid än bara nån minut dock, och inget som provoceras av rörelse. Jag ska till BM idag för planerad koll av hjärtljud (hon kände väl från början att här är en orolig själ hehe) så jag får fråga då.
Jojjans skönt att att du fick lugnande besked!
Igår lyckades min man känna några små buffar utanpå magen! Jag har moderkakan i framvägg och har känt väldigt sparsamt med rörelser, men under ungefär 3 dagar nu har jag känt mycket tydligare och oftare och igår fick han äntligen känna också! :)
**triggervarning**
.
.
.
.
Idag hittades inga hjärtljud hos bm. Vi fick ett ultraljud som visade att fostret inte längre levde. Jag mår såklart hemskt och kommer gå ur gruppen. Jag önskar er andra stort lycka till.
Tack, jag önskar såklart att du också hade sluppit detta den gång det skedde för dig, men just nu är det en tröst att fler har varit i samma situation och kommit vidare till slut.
Åh, usch vad tråkigt och läskigt att höra. <3 Hm, oj ja alltså det känns som att det är allvarligare än de verkar tro på något vis. Jag köpte receptfria vagitorier med mjölksyrebakterier och gick utan underkläder och slutade ha oskyddat sex, det funkade ju, men sedan nu när vi haft oskyddat sex två gånger känner jag tyvärr att det kommit tillbaka, suck. Inga sammandragningar ännu men ska gå tillbaka på min självbehandling som innan och så har jag gyntid i veckan. Kanske att jag får börja med antibiotika men känns så starkt bara.
Hur behandlades du sist när det gick fel, om du fick behandling? Kanske du kan behandla själv under tiden lite likt jag gjorde?
Skönt att du fick en ordentlig koll och att allt såg bra ut! Har för mig att vi ligger ganska lika kring veckorna, har du länge kvar till RUL? :)
Jag börjar längta så enormt mycket efter RUL nu. Och börjar bli såååå nervös! Tycker dom här ?spökveckorna? är riktigt jobbiga psykiskt. Jag har drygt 3 veckor kvar till mitt UL. Hur känner ni andra som också går o väntar?