Håller helt med! Så sjukt att det ska kommenteras av varje person, oavsett stor eller liten. När jag köpte mat idag på lunchrestaurang frågade t.om killen i kassan om det var dags strax och när jag sa ? om 3,5 månad? var hans kommentar ?men oj!!? Kul. Men tror också folk inte minns hur extremt stor man kan bli som höggravid (iaf jag...)
Vi har inget bebisrum utan ska få plats i vår tvåa de första åren, så det är inte så mycket att fixa med möbler, mer att komma på effektiva och smarta lösningar för att få plats med allt.
Jag har ju som sagt köpt mycket men 99% av allt jag köpt är begagnat så känns ändå bra. Så klappar mig också på axeln angående miljömedveten ^__^ sen kan det ju vara svårt att hitta det man letar efter secon hand, så man får passa på när man ser nåt. Men nu när det börjar bli officiellt så får vi mer och mer grejer av andra så jag inser ju att vi hade kunnat köpa lite mindre. Men det är också väääldigt roligt att få sätta sin egen prägel på bebisens garderob.
Ja det är otroligt mycket jobb på stället, så jag hoppas att hag slipper flr mycket krämpor så att vi kommer iordning mer under sommaren. Men det kommer bli fantastiskt med tiden och vi har räknat på att vi får plats med 4 sovrum, så när vi växer ur vår lilla lägenhet vet vi var vi kan ta vägen med fler barn sen ;)
Idag går jag in i vecka 30! Känns helt sjukt att redan ha gått så långt, nu är man ju nääästan på sluttampen. Känns som att det är mer hormoner i kroppen igen nu, har fått tillbaka lite illamående och känner mig lite tröttare, hungrigare och mer lättirriterad, men känner inte av något av det lika mycket som i början så det påverkar mig inte jättemycket ändå. Över lag mår jag i alla fall bra och känner att jag hittills haft en lätt graviditet.
Jag har nu gått några dagar in i vecka 26, och var igår på första mätningen hos bm. Låg preciiiis över snittet, men det förklarar varför jag ser så stor ut - Jag är mindre än snittet...160 lång och väger fortfarande under 60kg. Magen står verkligen ut!
Jag tog också upp att jag haft myrkrypningar i benen och en allmän oro/krypning i kroppen som känts som kemisk ångest. Började äta järn för några dagar sen och det har helt försvunnit tack och lov och jag sover mycket bättre! Min bm trodde att det kunde ha ett samband, att vissa får konstiga symptom på järnbrist. Jag låg på endast 115 trots att jag ätit järntillskott i några dagar så det låter ju logiskt.
Jag fick också informationen om det här med minskade fosterrörelser, men jag tycler det är såååå svårt att veta vad som är avvikande eller ej. Jag har tänkt att man ska ringa om man inte känner nåt på en dag, medan min bm menade att även om jag känt mycket rörelser hela dagen ska jag ringa om rörelserna uteblir på kvällen om det är så att bebisen brukar vara aktiv på kvällen i vanliga fall...
Jag tycker inte att bebisen riktigt har några rutiner, utan det varierar från dag till dag, så när vet man ifall det avvikit från det vanliga? Jag upplever honom som ganska lugn i magen, inte så vålsamma rörelser utan ganska stillsamt, och då och då ett ryck med lite sparkar. Hur tänker ni, och vad sa era bm?
Jag har kännt sparkar/rörelser/buffar förra gånger om dagen dagligen sen typ vecka 18, men så plötsligt kommer det 1-2 dagar då det är väldigt lugnt och jag bara känner nån enstaka vag rörelse som aldrig är tillräckligt stark för att jag ska bli övertygad om att det verklgen var bebisen. Och sen har det återgått till det normala.
Idag har varit en sån dag. Med skillnaden att jag nu passerat datumet då man faktiskt SKA känna något dagligen. Både torsdag och fredag varandet full fart men imorse lugnare än vanligt. Jag har suttit i en bil större delen av dagen så det har heller inte att göra med att jag varit igång. När vi äntligen kom fram till stugan så drack jag ett stort glas saft och la mig på sidan och vilade. Ingenting. Har buffat på magen men helt stilla. När det gått drygt en timme så tyckte jag att jag kände något, några gånger, men så mycket svagare än vanligt. Inte alls övertygande eller lugnande. Funderar nu på att ringa förlossningen på den ort jag befinner mig, men känner mig ändå så löjlig. Men är helt kall inombords, vill bara känna bebisen och bli lugn!
Han kände att det var daga att sluta busa när jag bokstavligt talat hade fingret över förlossningens nummer på skärmen för då sparkade han till. Kände sen några tydligare buffar/sparkar och vågade somna lugn. Vaknade nyss och han är igång igen, sån lättnad.
Tycker det är otroligt svårt att veta vad som ska anses vara avvikande, för han har verkligen lugnare och vildare dagar (vilket bm inte höll med om att dom borde ha). Ja ja, bara att inse att jag känner min bebis bäst och vet att han har det så...
Idag var jag hos barnmorskan. V.26 (25+4) Alla värden var jätte bra och magen var mitt på linjen. Barnmorskan kommenterade också att alla mått från ultraljudet var väldigt proportionerliga. Hon var nästan lite förvånad. Har haft turen att jag bara har gått upp 4,5 kg än så länge.
Fick lyssna på hjärtljuden men det tog ett tag innan hon hittade. En envis bebis som flyttade sig så fort hon kom med maskinen. Till slut fick vi lyssna men då sparkades det rejält mycket.
Är det några fler som har ?problem? med att andas? Jag känner inte riktigt att jag kan ta djupa andetag. Vikt mässigt har jag ökat något kilo bara så de är inte ?vikten? i sig som är ett problem, men de känns som om min mAge är överallt och den gör att jag inte kan andas. Så frustrerande
[quote=79703505][quote-nick]Anonym (chockad!) skrev 2019-06-20 08:36:44 följande:[/quote-nick]Har lagt på mig 2 kg på en vecka nu, utan att jag ätit något annorlunda än tidigare. Vad är "gränsen" för okej viktuppgång tro? Tänker på havandeskapsförgiftning när man går upp mkt på kort tid....Någon som vet?
Vet faktiskt inte riktigt vad som räknas som ?ok? viktuppgång. Kommer inte riktigt ihåg vilken vecka du är i nu men runt vecka 29-30 så ökar bebisen ca 200g /vecka och sedan om man samlar massa vatten som man kan gör nu när det är varmt och man är gravid så kan nog 2 kg vara ok. Men om du är orolig så skulle jag ringa bm och kolla med denne.
Själv så försöker jag hitta sätt att överleva den här hemska halsbrännan som har kommit. Vissa nätter är den så hemsk så jag vaknar och är påväg att kräkas. Någon som har några tips?
Jag har varit inlagd på förlossningen sedan i fredags. Tappen är alldeles för kort och jag har mycket sammandragningar. Har fått en första spruta för att påskynda hans lungutveckling och så hoppas vi på att han stannar länge till. Är idag 26+5 så väldigt tidigt men försöker tänka positivt att allt ska gå bra!