Bf September 2019

Känns som en evighet till RUL. Tre veckor kvar nu! Men känns ändå skönt att jag känner den lille lite så då vet jag ju att den lever i alla fall...men vill ju ändå se att allt är bra och det hinner ju hända massor på 3 v!

Har fått EN kommentar från en kollega om jag var gravid...den jag är närmast. Det när nog för att jag är väldigt liten annars men tycker själv inte det syns när jag har kläder på mig. Mina jobbkläder är dessutom s.k "scrubs" så är rätt vidlyftiga haha haha

åh vad skönt!! jag tänkte också fråga om att få lyssna på tisdag när jag ska dit! som du säger, känner att det är lika stor bekräftelse som ett ul fast man inte får se bebisen.

Usch vad jobbigt att du har såna besvär redan nu! Hon var inte alls orolig alltså? I såfall kan du ju också (försöka) känna dig lugn!

Haha jag är tyvärr väldigt avståndstagande!! Inget behov av närhet och vill helst vara själv! Känns superjobbigt och inte alls vad jag vill.

Åt förut SSRI preparat men slutade i samband med att jag plussade. Jag kan börja med dom igen, speciellt nu efter att första 12 v gått. Funderar på att göra det för graviditetshormonerna gör ju inte en stabilare direkt ????????

Någon som känner igen sig?

Jag har tränat hela graviditeten utom första kanske 2 mån då jag mådde så sjukt illa. Innan graviditeten var jag okej tränad. Springer mkt och tränade långdistans. Hade väl kapat ner lite innan eftersom vi planerade barn och det var vinter...men summa summarum så är jag rätt bra tränad.

Sprungit mest men insåg redan i v 14 kanske att det började göra lite ont. Det drog nedåt och ffa blev jag SJUKT kissnödig när jag sprang så har nu bytt mest till promenader och cykling. Sprang senast för ca 1 v sedan och då typ 3 km bara...

I vilket fall som helst. Jag har känt av lite foglossningar i korsbenet. Jag hade hemska foglossningar där med mina andra två barn och var sjukskriven typ från v 23 med båda...det har inte riktigt gått över helt nån gång utan känner av det då och då även om det är 13 år sedan den stora föddes.

Hur som helst har det inte varit så hemskt, än!

I går var jag ute och gick 10 km...inget ovanligt för mig i sig alltså så borde inte vara nån överansträngning.

Idag har jag så sjuuukt ont i båda höfterna, på utsidan. Det är knappt jag kan gå. Går bra att sitta ner men det är när jag går. Kan det trots allt vara "träningsvärk" eller ska jag fasa över att det kanske är fogarna som fick sig en rejäl törn igår efter promenaden och att det är DOM jag har ont i?

Någon som har nån aning???

Daphodil skrev 2019-04-05 15:16:57 följande:

Håller med. I början var det mycket sorg och ångest i tråden, och det är ju naturligt. Nu förväntar man sig inget annat än att alla här inne sitter med en bäbis om 5-6 månader. Kul om vi kan följas ända dit.

usch jag är fortfarande nojig innan RUL...och det är nästan 3 v kvar! Känns som en evighet ju! :(

Är inne i en sjukt dålig period just nu. Min man har varit sjuk sedan vi fick reda på att jag var gravid så jag har dragit ALLT hemma, och då menar jag ALLT. Han har knappt varit hemma. 

Två barn med diagnoser som går i skolan med allt vad det innebär med läxor mm.

Fritidssysselsättningar som jag fått rådda i allt med barnen.

Jobbat heltid. 

Jag har mått sjukt illa fram till v 13 ungefär. Nu har det börjat med foglossningar och jag är sjukt trött.

Känner att jag liksom börjar falla samman nu... :( så säkert därför jag inte känner mig så positiv och tänker lite negativt. Känns som det mesta gått emot oss hittills så vågar inte tro på detta än! :( Skönt att ha er andra som motpol!

Nä jag har tyvärr ingen släkt i närheten. Mina föräldrar åker 45 mil enkel resa ibland för att jag ska få ihop det med jobbet men de jobbar ju också så de kan inte åka hela tiden.

Jag kan inte gå ner i tid för vi måste få ihop ekonomin, men det är ju bara 5 månader kvar ;) så snart så! haha

Jag har haft det såhär i många år nu så är van men hormonerna som ni vet gör att jag vissa dagar sjunker långt ner men brukar ta mig upp relativt snabbt ur deppen igen ????