Bf September 2019

Vi gick ut med graviterande offentligt i helgen eftersom det syns så pass bra på mig redan. Gick in i vecka 15 idag. Det började synas tidigt. Redan vecka 13 kunde jag inte ha mina byxor längre och så fort mamma byxorna kom på började man ana en lite mage. Gick dock att dölja med bylsiga tröjor.

Före vi gick ut offentligt med de så hade vi berättat åt släkten och de närmaste vännerna. Det gjorde vi redan före kub. Delvis pga att jag mår så dåligt som jag gör och för att jag inte orkade hålla på smussla och ljuga.

Vi gick ut med graviterande offentligt i helgen eftersom det syns så pass bra på mig redan. Gick in i vecka 15 idag. Det började synas tidigt. Redan vecka 13 kunde jag inte ha mina byxor längre och så fort mamma byxorna kom på började man ana en lite mage. Gick dock att dölja med bylsiga tröjor.

Före vi gick ut offentligt med de så hade vi berättat åt släkten och de närmaste vännerna. Det gjorde vi redan före kub. Delvis pga att jag mår så dåligt som jag gör och för att jag inte orkade hålla på smussla och ljuga.

Avreagerar mig lite... sjukskriven ytterligare 3 veckor pga av illamående. Så om de inte släppt på dom veckorna har jag snart spenderat 6 veckor i soffan. Tiden går så fruktansvärt långsamt.

Sen har jag även börjat få foglossning så om jag mot förmodan kommer mig ut med hundarna en stund så får jag förbaskat ont i ryggen och ljumskarna till kvällen :((

När kommer det där glowet man läst om? Just nu känner jag mig endast lönnfet, lat och oduglig :?( tur jag har världens finaste sambon som hjälper mig så mycket han kan!

Vi har RUL 15.5 kommer då va i vecka 22+0. Här om man väljer KUB så blir RUL så sent som i vecka 21 - 22. Känns som om de e jättelänge dit :/

Vi köpte en ny vagn. Hade först tänkt köpa beggad men hittade exakt den vi (jag) ville ha nedsatt med 2000 kr. Så en sån fick de bli. Säng köpte min mamma beggad av en kollega :) vi var extremt tidigt ute, köpte vagnen redan efter KUB.

Lite klagolåt: fortfarande sjukskriven för illamående. Vecka 18 nu, vetefan hur de här ska gå alltså?? Går de inte över snart blir det en lång sommar och jag behöver verkligen jobba så mycket som möjligt i sommar.. (studerar)

Sen nån annan som är extremt kissnödig? Jag skämtar inte att förra natten var jag uppe säkert 8 gånger mellan 21-06. Inatt somnade jag först kl 3 och då hade jag kissat säkert 2 ggr i halvtimmen från kl 21.. Blev till sist tvungen att väcka sambon för jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Var på toa, gick till sängen och det kändes som om blåsan skulle sprängas. Har inte uvi för det testades förra vecka 2 gånger på grund av att jag vägrade tro på första provet.

Sen kan jag inte heller bestämma mig om det är mysigt eller läskigt när bebisen rör sig xD känner nått varje dag nu, blir bara mer och mer för varje dag. Dom sa att jag hade moderkakan i framvägg men jag har känt av nått enda sedan vecka 16.

Ursäkta min klagan!

Jag är också första gångsföderska :) just när de började kännas var jag inte säker på vad det var jag kände men på kvällarna just kunde de ?bubbla? till. Fast de va mer som en mask eller nått som kräla fram blandat med en fiskstjärt xD. Då var de inte varenda kväll.

Nu är jag säker på att de är barnet för häromkvällen när jag och sambon låg och kramades kom de en ordentlig buff just under naveln, gick inte att ta miste på och när jag satt framför datorn sen iförrgår så då gick de inte att ta miste på att de va pyret. De liksom sprattlar som en fisk eller nått svårt att förklara. Nu känner jag det på morgonen när jag vaknar och på kvällarna just före ja ska somna så är det nått som rör sig där inne :) nu väntar jag bara på att sambon också ska börja få känna.

Jag är också första gångsföderska :) just när de började kännas var jag inte säker på vad det var jag kände men på kvällarna just kunde de ?bubbla? till. Fast de va mer som en mask eller nått som kräla fram blandat med en fiskstjärt xD. Då var de inte varenda kväll.

Nu är jag säker på att de är barnet för häromkvällen när jag och sambon låg och kramades kom de en ordentlig buff just under naveln, gick inte att ta miste på och när jag satt framför datorn sen iförrgår så då gick de inte att ta miste på att de va pyret. De liksom sprattlar som en fisk eller nått svårt att förklara. Nu känner jag det på morgonen när jag vaknar och på kvällarna just före ja ska somna så är det nått som rör sig där inne :) nu väntar jag bara på att sambon också ska börja få känna.

Jag är också första gångsföderska :) just när de började kännas var jag inte säker på vad det var jag kände men på kvällarna just kunde de ?bubbla? till. Fast de va mer som en mask eller nått som kräla fram blandat med en fiskstjärt xD. Då var de inte varenda kväll.

Nu är jag säker på att de är barnet för häromkvällen när jag och sambon låg och kramades kom de en ordentlig buff just under naveln, gick inte att ta miste på och när jag satt framför datorn sen iförrgår så då gick de inte att ta miste på att de va pyret. De liksom sprattlar som en fisk eller nått svårt att förklara. Nu känner jag det på morgonen när jag vaknar och på kvällarna just före ja ska somna så är det nått som rör sig där inne :) nu väntar jag bara på att sambon också ska börja få känna.Gick in i vecka 18 igår :) hur långt är du?

Precis där du beskriver så kändes för mig första gången. Nu är det nånstans mittemellan naveln och troskanten :)

Någon annan som blivit helt överkänslig? Hela påskhelgen var superjobbig för mig. Grät flera gånger utan egentlig orsak. Känner mig trött, ful och fet. Magen har växt enormt senaste veckan. Även fått utbrott på sambon för de mest triviala sakerna som igår t.ex när jag inte hittade något att ta på mig. Sen när jag lugnat mig så inser jag ju hur onödig jag är mot honom och skäms. 

Fortfarande sjukskriven pga av illamåendet som nu eskalerat till en ny nivå. Hittills har jag lyckats att inte spy om jag sluta äta/dricka samt skenat iväg om nått luktat illa. Men nu spyr jag utan förvarning :(

Även fått foglossning deluxe sista vecka. Kan knappt gå på korta promenader nu längre utan att få svinont i ryggen. 

Bara att bita ihop. Gick in i vecka 20 igår så nu är vi halvvägs. Har även bokat in ett extra besök till BM pga mina gråtattacker och känslan av att jag är allmänt less på allt.

Det är väl en jälva tur att jag inte är ensam med min humörberochdalbana. Man känner ju sig helt patetisk när man väl kommer till sans xDJo alltså de e ju de värsta. Om man endå kunde försöka behålla sitt liv, åtminstone en del kanske det skulle gå lättare. Mitt illamående är värst på kvällen, vilket gör ju att hela dagen spenderas ensam hemma i sängen för att sedan när sambon kommer hem så vill jag bara sova för att jag mår såå illa.. 


Alla ni andra hur mår lilla magen då? Nån annan som kände att magen exploderade i vecka 19? Min är enorm på kvällen.

Var på extra kontroll till BM pga att mitt mående vacklade så kraftigt under påsken. När jag ringde dit och förklarade läget så ville hon gärna träffa mig och prata. Det var skönt att på lätta lite på trycket, sambon var även med för han har det också tufft med allt kring mig. Nu känns allt lite bättre för oss båda igen. Vi fick lyssna på hjärtljuden igen, dock hade hon svårt att få fram klara ljud för den lilla krabaten hade full cirkus inne i magen  pulsen (trots oklara ljud) låg på 145.

Igår kväll så fick även sambon känna sparkar. Jag har känt kraftigare rörelser just ovanför naveln på vänster sida och mera som att nån kittlas på höger sida. Sambon tryckte lätt emot med fingrarna på vänster sida och sen var de nån som duttade tibaks på hans fingra  han såg så stolt ut 

Nästa milsten är RUL den 15.5 då vi förhoppningsvis äntligen får veta om våra misstankar stämmer, vi tror nämligen båda två att det är en liten tjej 

Känner väl igen mig i vad du skriver. Jag själv är nu inne på heltidssjukskrivning vecka 8.. Orkar eller kan inte studera så därav hemma och vilar.

Ska ut på sommarjobb 14.5 och jag vet att avdelningen räknar med mig men vete tusan hur det ska gå. Sedan behöver jag ju även tjäna ihop pengar i sommar så jag har en buffert. 

De där med mörkt rum, den känsla infinner sig varje dag. Helst ensam också för annars är jag bara onödig och elak känns de som..

Du måste tänka på vad du tror är bäst för dig och din bebis. Personligen tror inte jag att bebisen mår bra om mamman mår dåligt. Sen är min filosofi lite så att ingen tacka en för att man sliter halvt ihjäl sig på jobbet. Utan tänk själviskt!

Hoppas de löser sig för er 

Var med om något sjukt obehagligt igår. gick på toa för att kissa och när jag torkade mig så låg det en sträng med tjock slem (ljusgul/genomskinligt slem, typ som tjock snor) på pappret. Fanns även några blodstrimmor. Men hade inte ont eller så. Ringde förlossningen men dom menade att de är nog inte var nån fara. Skulle lägga en binda i trosan och gå å lägga mig. Dom visste inte riktigt vad de kunde va, kunde va flytningar (men så där ser inte dom ut) kunde va en bit av slemproppen eller annat slem tydligen. Jag är iaf orolig fastän dom sa att jag inte behövde va de. Har fortfarande inte ont men de e nått som inte känns bra... vill liksom inte ringa och gnälla i onödan heller. Räcker med att jag sprungit dit med illamående och nu foglossning/ryggskott för att få hjälp.

Ringde bm som rådgjorde med jourhavande gynekolog. Det hela slutade med att vi åkte in till bb för kontroll. Bm där lyssnade på hjärtljuden och allt lät bra, dock märkte hon hur oroliga vi var så jag fick sova kvar på avdelningen över natten. Morgonen där efter gjordes ett UL snabbt för att kontrollera att allt såg bra ut samt en gyn undersökning. Tappen opåverkad så allt skulle nog vara bra. 

Under UL så fick jag även veta att det är en liten kille som gömmer sig i min mage, har hela tiden trott det varit en tjej. 

Åkte som sagt in som jag skrev i föregående inlägg. Allt var lugnt och det är en liten kille som bor i min mage :)

Äntligen fått Lergigan mot illamåendet också, känner mig som en ny människa! Men nu till helgens stora frågetecken. Någon annan med extremt vattniga flytningar? Har fått ha trosskydd hela helgen och byta dom ofta för det kommer med jämna mellanrum. Speciellt när jag sätter mig upp efter att ha legat ner en stund. Ska dock in till bb idag för akupunktur så får väl prata med dom då. 

Nån borde verkligen skriva en instruktionsbok om saker man kan uppleva som gravid. Inte bara dom fina rosaskimrande sidorna utan verkligen alla sidor.

Tack :)  det kändes skönt att dm tog mig på allvar trots att jag endå kände mig lite smålöjlig..

Ringde till min bm och rådfrågade henne om vad hgon trodde om det som rinner. Hon var inne på samma spår som jag att det nog är flytningar. Dock väldigt mycket av dom och väldigt vattniga. Har tid för RUL och bm på onsdag så hon sa jag skulle va lugn att det knappast är nått farligt. Dock om det verkligen rinner tilll (alltså ner längs med benen) skulle jag åka in igen.

Då var man inlagd igen. Åkte in till akuten igår pga sammandragningar med 5-10 minuters mellanrum som gjorde ont. Det togs urinprov och sedan en grundlig gyn undersökning igen. Lillkillens hjärta slog på fint och han sprattlade runt inne i ordentligt med fostervatten. Dock var tappen lite kort. Usch vad rädd jag var. Fick en spruta med bricanyl som gjorde att de lugnade ner sig och jag kunde sova nån timme. Idag satte dom in antibiotika mot ospecificerad infektion ifall att och jag blir kvar på gyn avdelningen åtminstone tills imorgon. Går in i vecka 22 imorgon så blir jag inte hemskickad så skrivs jag över till BB.

Skönt att dom tar en på allvar här på vårt lilla sjukhus. Sen var dom även otroligt gulliga och lät sambon sova över i sängen brevid så jag slapp vara ensam. Dom vill inte säga hur det kommer bli framöver men idag skulle dom inte undersöka nått. Hade sen tidigare inbokat RUL tills imorgon så då ska dom även kolla tappen igen. Fortfarande är jag orolig såklart men de e bara att hoppas på det bästa.

Jag tar härmed paus från tråden. Åkte in till vårt lilla sjukhus i måndags med sammandragningar. Blev inlagd och fick bricanyl. Hade RUL, allt såg bra ut. Inget fostervatten läckage. Hemskickad på onsdag efter RUL vid kl 10. Kl 19 tillbaka på förlossningen. Sammandragningar deluxe, förkortad tapp men stängd och ingen vattenavgång. Helikopterfärd till universitetssjukhuset och här ligger jag nu i en säng. 22+2 idag. Föds vår lilla kille denna vecka är det stor risk att han blir en änglabebis men from och med onsdag då jag går in i 23+0 försöker dom aktivt rädda honom. Inatt kommer dom koppla bort tractocil droppet som jag haft sedan helikopterfärden så nu e de bara att hålla tummarna att han flyttat huvudet från min ljumske och lagt sig till rätta nån annanstans vilket jag tror. Han mår bra, fina hjärtljud och allt däremot lite bråttom ut till världen

Han stannade inte kvar i min mage... en vecka och en dag lyckades dom stoppa sammandragningarna. I tisdags trots flera medicinförsök hade jag öppnat mig 5 cm. Ner till förlossningen för att koppla stoppdropp men det var för sent. Kl 21:01 föddes världens finaste lilla kille som skrek! Nu kämpar han på neoavdelningen på Åbo universitetssjukhus (Finland). Han föddes i vecka 22+6 eller 23+6, 590 gr och 29,5 cm lång. Vi fick ett preliminärt datum på RUL men dom valde att inte flytta oss så officiellt 22+6. Han är så fin men såå såå liten, dock större än vad neoläkaren hade förväntat sig. Idag ska dom göra ul av hans hjärta och hjärna samt att vi har ca 1/2 dygn av kritisk tid framför oss med tanke på blödningar. Men vi får nog räkna med en lång sjukhustid framför oss. I synnerhet före vi får återvända hem till Åland.

Tusen tack för allt stöd och all samhörighet jag känt med er alla under resan som blev kortare än förväntat för mig. Det var sjukt jobbigt att va gravid med allt illamående men nu önskar jag verkligen att han stannat kvar där inne och jag kunde mått ännu jävligare bara för hans skull. Lycka till allihopa <3

Han lämnade oss bara nån timme efter att jag skrev inlägget.

Lycka till allihopa <3