Tösen01

Äldre 20 Jan 19:59

3333 svar

Bf September 2019

Frkhallon skrev 2019-01-20 19:51:27 följande:

Lyckades bli utloggad och att reda ut lösenordet med en gammal mail var svår. Men är tillbaka igen

Jag känner bara att jag inte vet hur jag ska kunna dölja denna graviditet mer då jag är helt borta på jobbet. Fokuserad på att hålla mitt illamående i styr att jag knappt lyssnar eller fokuserar. Har börjat spy dem senaste dagarna och har även haft konstant illamående morgon dag kväll. I förra graviditeten var jag "bara trött på kvällarna och mådde LITE illa" men inget i jämförelse med det här. Har försökt prova äta och dricka olika saker för att hitta något som dämpar illamåendet. Det som lyckas någorlunda är Pepsi på burk och kanelbulle till frukost men bara för typ en timme.

Angående inlägget med kollegor på jobbet som börjat fråga och misstänka är det Så respektlöst att fråga rakt ut. Har en känsla att det ganska snart kommer frågor mot mig och har tänkt att jag ska bara svara kort och gott: jag önskar att jag är det men det är inte så lätt.

Det är ingen självklarhet idag att man kan/vill få barn.

Till en annan sak. (skriver massor för det var ju länge sedan)

Var på ett 30 års kalas igår och jag körde som anledning att inte dricka. Dock bjöds det på alkoholfri cider men fick lite ångest efteråt att de brukar ju innehålla någon liten halt alkohol och även de rekommenderas ju inte. Alltså orkar inte. Kommer gå och oroa mig för detta nu... Drack kanske 3 glas tills jag faktiskt kom att tänka mig för och hämtade vatten. Lugna mig gärna (kan inte hjälpa att man oroar sig för allt.)

Välkommen tillbaka! Fy vad jobbigt med illamående, jag hoppas det släpper för dig snart, vilken vecka är du i? Testat postafen? Lergigan?

Du, oroa dig inte för alkoholen, det är så himla lite! Även om det står överallt att allt ska undvikas så är det ingen riktig vetenskap bakom detta. Alltså tänk dig gravt alkoliserade kvinnor som super hela graviditeten, får 9 fall av 10 helt friska barn. Kvinnor med Fetalt alkohol syndrom får alltså oftast friska barn. Alkohol är inte så farligt som många tror, det är självfallet inte bra och man ska nog helst undvika detta, men dricker du alkoholfritt, så är du säker. Så släpp det helt! Kram

Tösen01

Äldre 20 Jan 20:18

#569

Snickesnack skrev 2019-01-20 20:13:14 följande:

Står det alkoholfritt är eventuell alkoholhalt så försumbart liten att det inte har någon betydelse alls. Du behöver verkligen inte oroa dig!Du menar att gravt alkoholiserade kvinnor oftast inte får barn med FAS? Det är sant att det är ovanligt med barn som föds med fullt utvecklat FAS, men det finns en stor gråzon innan FAS, där barnet ändå kan ha skador som kommer av kvinnans alkoholkonsumtion, men inte tillräckligt mycket för att uppfylla FAS-kriterierna.

För att förtydliga: Nu snackar vi alltså om kvinnor med tung alkoholkonsumtion, INTE kvinnor som intet ont anande råkar dricka ett par glas cider en kväll :)

Tack Snickesnack. Du förklarade bättre, precis visst finns det en gråzon, det är ju inte bra att dricka, men ville mer bara jämföra hur liten risk det är att barnet skadas av en liten liten mängd alkohol, då extrema mängder ändå inte påvisar en sådan stor skada som man kan tro. Självfallet är det inte bra, men ja, du förstår!

Tösen01

Äldre 20 Jan 20:51

#571

Frkhallon skrev 2019-01-20 20:34:31 följande:

Jag ska släppa det (och försöka släpps det igen och igen) om tankar dyker upp igen. Tack för din (och alla andras) förklaringar.

Postafen och lerigan är det receptfritt? (kommer ju googla iofs) Men din erfarenhet eller någon som ätit dem - är de helt oskadligt?

Är i vecka 7 (6+6)

Postafen är receptfritt och får användas mot illamående när man är gravid. En helt ofarlig medicin, väldigt bra också mot illamående, varmt rekommendera. Lergigan är receptbelagd, skrivs ut om det blir riktigt illa med kräkningar, är egentligen en antihistamin men som sedan övergick till en mkt mild form av ångestdämpande, då man blir dåsig. Så ingen "farlig" medicin på så sätt, tror det finns en som heter Lergigan comp, som skrivs ut till gravida, lite mildare gällande trötthet. Men testa Postafen först, men blir det inte bättre, så prata med din gynekolog. Kram

Tösen01

Äldre 21 Jan 20:39

#592

Alltså jag fattar inte hur humöret kan svänga så? Imorse var jag superledsen och var helt övertygad över att Liten inte fanns kvar, eftersom jag inte känt av så mycket. Senare fick jag växtvärk, som hållit i sig hela kvällen och nu när jag speglade mig såg jag att det bildats tydliga blå ådror runt brösten och bröstvårtorna ömmar. Känns bättre nu, samtidigt blir jah orolig då MA kan ha skett ändå, eftersom kroppen fortfarande tror att den är gravid. Hujedamig.... Gick in i vecka 7 idag, två veckor till vul och inskrivning. Planerar för NIPT v. 12 om allt gått bra. Läste denna quote och tyckte den var din, så delar med mig av den. Kram på er <3

Tösen01

Äldre 22 Jan 07:18

#601

Anonym (chockad!) skrev 2019-01-22 07:11:51 följande:

Hur många har ringt MVC för inskrivning och vilken vecka var ni i då? Hur snabbt efter plusset ringde ni?

Det är nästan exakt 2 v sedan jag plussade nu och är i v 6+2 men har ännu inte ringt. Känns så tidigt om nåt skiter sig :(

Tycker ni jag borde ringa ändå?

Vi är på samma dag du och jag! Jag tycker du ska ringa, det är oftast väntetider, så väntar du för länge kanske du inte får en tid förren ganska sent in i graviditeten. Jag går privat och h trots det, så var det väntetid. Kommer göra min inskrivning i v. 9. Så ring! Allt kan hända men du väntar barn, inte missfall. :)

Tösen01

Äldre 23 Jan 21:57

#656

Jag har bara berättat för min bästa vän, hon är mog trogen in till döden och om jag nu får mf eller ma, är det henne (och min man förstås) som jag kommer söka tröst hos. Kommer inte berätta för någon på läänge, helst efter v. 20. Eller när det är svårt att dölja magen, tycker ingen har med det att göra. Dock skulle jag inte ljuga för mina närmaste, så frågar dem rakt ut så kommer jag att bekräfta, men be dem att inte säga något.

Tösen01

Äldre 24 Jan 09:29

#664

Anonym (Tandvärk) skrev 2019-01-24 09:13:14 följande:

Hej Hej!

Har fruktansvärd tandvärk genom att en visdomstand håller på att tränga igenom sista delen av tandköttet. Hur förhåller ni er mot paracetamol? (Alvedon)

Vad är era tankar kring det och graviditet?

Med mitt första var jag aldrig orolig. Är ingen direkt tablettmissbrukare vid smärta, men nu är det nästan outhärdligt. Tog en igårkväll för att jag skulle kunna få sova. Men nu på morgonen är det nästan värre.

Alvedon kan du ta som gravid, men helst i lägsta möjliga dos, så ta en tablett och se om det hjälper, annars ta en till. Är du väldigt orolig, så fråga din läkare, men jag skulle ta, tandvärk är hemskt! Det är ipren (NSAID) som inte alls är bra att ta om du är gravid, men det har inte att göra med att den är smärthämmande, utan andra effekter som skadar fostret. Dock är inte alvedon i samma familj, så det finns inga studier som påvisar skada på fostret. Dock gäller ju inte det om man överdosera. Men är du osäker, fråga, men jag skulle ta, och jag är super nojjig. Kram

Tösen01

Äldre 26 Jan 22:32

#722

Det jag var mycket orolig över i början var att jag inte alltid "kände" stt jag var gravid, symptomen kom och gick, de gör de fortfarande. Men sedan i torsdags har jag börjat känna mig gravid, inte på ömma bröst, illamående eller andra klassiska symptom. Utan på att jag helt plötsligt kan få enorma blodsockerfall, fick ett i torsdags, då det bara hade gått 6 timmar utan mat, eftersom jag var i stan och träffa vänner /gick promenader, tänkte skjuta upp lunchen för att maxa tiden. Men efter ett tag började jag bli yr, skakig, illamående och kände hur de svartnade för ögonen. Blev så rädd. Trodde att det var missfall på g och fick världens adrenalinpåslag. Dock fick jag en Coca Cola som jag hällde i mig, efter en stund blev allt klarare igen, men jag var heeelt slut. Fick i mig en ordentlig lunch, efter det har jag alltid med mig något att äta, typ banan, nötter eller någon bar. Super läskigt. Jag har aldrig tidigare fått sådana blodsockerfall, bara när jag gått flera veckor utan mat. Sedan dess har andra saker blivit tydligare, jag är mycket tröttare, huvudet blir segt och för en omedicinerad person med ADHD är detta väldigt "unikt". Jag känner mig mer yr, allt tar lite längre tid. Bryter ihop för ingenting ibland. Mår illa av vissa saker, gasig mage och framförallt har jag börjat förändrats, vilket är sjukt, är bara snart i v. 8. Jag kan inte säga vad som förändrats, men det är något positivt.

Allt kan hända på vägen, har vul 5 feb och även inskrivning. Jag kan få missfall, jag kan få ma, men jag kan också få ett friskt barn. Jag vet inte och kan inget göra åt det, mer än att ta hand om mig själv. Har bara tagit ett test, clearblue digital vecko, i början ville jag ta fler, mannen sa nej, vilket jag är tacksam över. Nu behöver jag inte ta, jag KÄNNER att jag är gravid. Och även om jag testar och håller på, kommer det inte påverka händelseförloppet. "Ta ut glädjen i förskott, det enda som kan hända är att du varit glad i onödan".

En tjej skrev här på familjeliv ang missfall, oro/glädje/sorg. Hon hade själv haft flera missfall men hon skrev: var glad och njut av din graviditet, får du missfall kommer du inte bli mer ledsen bara för att du var glad, tro mig, oavsett min inställning har varje missfall varit lika jobbig, fallet blir inte högre. Är du orolig hela tiden, kommer du missa de fina stunderna i din graviditet och förlora upplevelsen av att drömma och planera. Ta aldrig ut sorg i förskott, du kommer ändå få nog av den om den väl kommer. Glöm aldrig att du väntar barn, inte missfall. De flesta graviditeterna leder till ett friskt barn. Bara för att det drabbade någon i din närhet, behöver det inte automatiskt drabba dig.

Nu vet jag inte om allt blev rätt citerat, hittar inte inlägget, men jag blev så tacksam över detta inlägg. Så klokt och så rätt. Ville dela med mig till er alla fina kvinnor som kämpar på. Oroa oss kommer vi alla göra, alltid, men den värsta oron har inte börjat. Den kommer den dagen du har er bebis i famnen. God natt.

Tösen01

Äldre 28 Jan 06:47

#734

Anonym (chockad!) skrev 2019-01-28 00:29:27 följande:

Usch känner att jag blir mer och mer grinig!!

Min man är tyvärr allvarlig sjuk. Fick reda på det för 1 v sedan. Vi har försökt i 2 år att få barn och så händer detta!! Inget blir som man önskat!

Noll fokus på graviditeten...jag mår sjukt illa och dåligt humör men måste vara på bra humör för hans skull vilket jsg verkligen inte är!

Så trist, hade sett fram emot en engagerande graviditet. Har två barn sedan tidigare vara pappa var HELT oengagerad. Så såg fram emot en graviditet där man kanske får känna sig lite omhändertagen och fokuserad men icke då!

Känner mig lite bitter ????????

Ojdå, vad tråkigt att höra. På vilket sätt är han sjuk då? Kommer det bli bättre snart eller är det en bestående period? Är han pappa till de andra två barnen också? Hur gamla är dem? Försök ändå att glädjas och ta hand om dig själv. Kram

Tösen01

Äldre 28 Jan 12:26

#764

Anonym (chockad!) skrev 2019-01-28 08:18:42 följande:

Han har en spridd cancer men prognosen är ändå god. svårt att veta hur länge men är nog ett antal månader innan det är bättre skulle jag tro... tyvärr.

Han är inte pappa till mina barn. De har ingen kontakt med sin pappa. De är 10 och 13 år gamla.

Lite trist ändå eftersom jag inte ens får en fråga hur jag mår eller nåt...och så hör man så mkt om andra som blir "omhändertagna" av sina män... :( vore bara trevligt att få en fråga om nåt, eller fråga vilken vecka jag är i eller vad som helst :(

Förstår att det låter fånigt och framför allt egoistiskt men just nu känner jag så...

Fast det är väl inte egoistiskt av dig? Du begär ju inte mycket alls, utan bara lite omtanke. Det kan alla ge, oavsett hur sjuk man än är! Kan du inte bara säga det, hans cancer finns ju där och blir varken bättre eller sämre av att han bryr sig mer om dig än om sig själv. Nu lät det hårt, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Det är ändå hans blivande barn det gäller och mitt i allt det mörka måste ju den lille lysa upp. Att våga prata om det och drömma, kan ju få din sambo att må bättre och kraft att kämpa. Han kan inte sluta bry sig om de han älskar bara för att han själv är sjuk. Nu om någonsin är ju relationer viktigast av allt, man behöver kämpa tillsammans. Tycker du ska öppna dig och berätta att du inte känner att han bryr sig, men att du kan förstå det, dock behöver han göra det eftersom du väntar ert första gemensamma barn. Ta hand om dig. Kram

Bf September 2019

INNEHÅLL