29. Ultraljudet såg fint ut, hCG var normalt men PAPP-A var lågt. Kändes riktigt tungt att få siffrorna (grät en skvätt vilket jag nu tycker känns lite pinsamt). Har landat lite i det hela nu. Är trots allt en risk på 0,26% så väldigt lågt! Tänker positivt och tror att NIPT kommer vara normalt.
Nu är jag mer orolig för det som kan hänga ihop med lågt PAPP-A, för tidig födsel, havandeskapsförgiftning, tilöväxthämning eller intrauterin fodterdöd...
Det här med kub resultat..mig ringde dom och sa bara att det var låg risk o allt va bra! Jag frågade om siffrorna och fick bara svaret 2621. Jag hade inte en tanke på att fråga om trisomi 13 och 18. Är det inräknat eller är 2621 bara gällande Downs?
Sen borde jag väl frågat vad det vad som drog ned det förutom min ålder..har aldrig hört talas om PAPP-A m.m som ni nämner o vissa saker som kan innebära risker i sig? Har ni alla fått papper på resultaten?
Det kan ju inte bara vara åldern som drar ner resultatet från 20tusen till 2tusen..? Är 41.. Nackuppklarningen va tydligen bra vet jag iaf..
verkar börjat gå in i de där spökveckorna!! från att jag mått otroligt illa så mår jag nu rätt bra. om jag känner efter så jag har ett litet bakomliggande illamående nästan hela tiden men inte som förut. brösten är inte alls lika ömma.
Det enda jag eg känner av lite grann är att jag går på toa oftare och att jag blir mätt väldigt snabbt... är i v 11+3 och det är 2 v till nästa ul!! känner mig så stressad över att det hänt bebisen nåt!!
Hade några lugnare dagar men nu är jag sjukt orolig för MF igen. Drömmer om det, sover uselt!
Hur sjutton blir man lugnare! Blir ju ångestladdad och deprimerad av detta!!!
Igår fick vi svar på NIPT, en vecka efter att jag tagit provet. Vi väntar en frisk flicka! Är så lycklig just nu. Hade ett extra ultraljud i måndags där vi fick se henne, underbart. Läkaren, som var en äldre kvinna på över 75 år, som jobbat med gravida kvinnor i 50 år sa att allt såg sååå bra ut och när jag oroligt sa: om ca 1 vecka kan jag väl berätta för min familj? Skratta hon och sa att jag kan berätta för hela världen idag. "Det kommer gå bra, risken att något går fel är från och med nu lika stor fram tills bebisen dör av ålderdom". Hon lova ju inget men det var en sådan lättnad att höra dessa ord från en kvinna som har en enorm erfarenhet och sett så mycket. Istället för dagens unga oroliga bm och läkare. Jag kan inte påverka nu i vilket fall som helst, visst finns oro kvar, massor, men nu ska den inte få uppfylla mig, det ska min dotter istället få göra.
Berättade för mamma igår, bara grät och hon blev llte chockad men väldigt glad. Vi bor ju på samma gård ocj ses dagligen massor, så det var en börda spm lyftes från mina axlar. Eftersom jag fått en bebis kula nu, liten men väldigt svår att dölja då jag är ganska nätt, så var det skönt att kunna ha lite skönare kläder igen. Nu kan jag även ventilera med henne. Mina två syskon och pappa fick också veta, är lojal så kan inte utestänga. Känns läskigt, jäkligt läskigt, att ha berättat.... Men men, händer något nu så kommer jag ha stöd. Nästa vecka är ett nytt ultraljud.
Hur går det för er andra?
Vilken vecka är du i nu?
Vad skönt!! Stort grattis!
Jag själv går som på nålar och känner mig allmänt deppig och orolig för att allt är som det ska. Gjorde ett vul v 8+1 och det såg helt utmärkt ut...är nu i v 11+4 och allt detta äter upp mig..inväntar KUB som är först om 1.5 v (v 13+2!!) jag vete fan om jag klarar att vänta så länge. Jag mår verkligen fysiskt och psykiskt riktigt dåligt av detta att vara gravid!! Oron äter upp mig!
Tack för peppen!
Jag vet att jag är onödigt orolig. Det är väl mer att sitsen jag är i just nu är liksom "det är nu eller aldrig"...blir det inte nåt nu så kommer det inte bli nåt barn alls, vilket gör att det känns ännu mer "viktigt" att detta går bra.
Jag vet att det inte löser nåt att vara orolig. Det blir inte mindre troligt att nåt händer bara för att jag är orolig.
Grejen är att jag annars är ganska så positiv men när det gäller graviditet verkar det ta totalt död på mig. Dessutom har jag lite impulsproblem vilket gör att detta med att vänta verkligen INTE är min grej ;) haha
Men tack! ska försöka tänka såg!
Funderar också på det där med vagn. Jag tror att jag kommer köpa en löparvagn eftersom jag springer mycket och rör mig mkt ute...det enda negativa med den är att 1. tre hjul 2. inte fullt liggläge i sittdelen 3. sittdelen är vänd framåt
men av tidigare erfarenhet så växer de jäkligt snabbt så de sakerna kanske inte är nåt problem?! Haft vagn med 3 hjul förut. Både för och nackdelar med det ;) svårt, finns ju så många olika vagnar
Jag är i v 13 nu och nästa vecka ska vi på KUB. Jag har inte sagt nåt till min chef ännu. Jag vet att de har dåligt med personal både i sommar och i höst så det är väl schysst att säga till...(har ett jobb där jag får gå på ledighet 2 månader innan BF och så har jag 4 v semester innan så blir hela sommaren jag blir borta).
Det är inge som syns på mig ännu så jag kan nog dölja det x antal veckor till men tänkte nog berätta nästa vecka eller veckan efter om vi er att KUB ser bra ut. Har inväntat det hela tiden. Känns som om det är liksom "beviset" på att allt är okej...
Jag har egentligen bara 3 månader kvar att jobba...känns jättekonstigt då jag inte ens märker att jag är gravid ännu! haha haha
Ser verkligen fram emot ul om 1 v för att se att allt är okej med bebisen...att hen lever fortfarande. min värsta skräck!
Sedan se att allt är okej med KUB och allt vad det innebär!!
Kommer vara asnervös och jag kan inte riktigt tro på detta förrän jag varit där :p nu kommer ju bebisen se ut som en bebis också, så det ska bli skoj att se (om nu allt har fortskridit som det bör!)