Bf September 2019
Hej alla! Jag är snart 28 år och bor med min sambo i vänersborg.
jag plussade i måndags efter att ha vaknat med fruktansvärt ont i sidan av magen. enligt senaste mens ska jag vara i v. 4+5 men tror jag kanske kan vara några dagar kortare än så. Fick i januari förra året ett missfall efter nästan 2 års försök. efter det blev jag diagnostiserad med pco och har genomgått 8 behandlingar med letrozole. Hann tillochmed få en remiss för ivf innan det tog sig.
Just nu har jag en sinnessjuk ångest och klarar inte av att jobba med denna ovissheten.
I måndags när jag tog testet för säkerhetsskull så ringde jag sedan gyn och fick en tid i tisdags. Kommer dit och lämnar ett urinprov och efter några minuter kommer undersköterskan ut i väntrummet med testet och säger "det var negativt så du inte får en chock där inne och dessa är superkänsliga" då hade jag testat med både sticka och digital hemma innan. Men det hjälpte inte direkt mitt nervösa jag. Vid själva ultraljudet sedan ser man i.n.g.e.n.t.i.n.g förutom den förtjockade slemhinnan och inte heller fick jag något svar varför jag hade så ont. Läkaren valde att jag skulle lämna ett hcg prov eftersom jag tagit positiva tester. 1,5 timmes väntan med en fruktansvärd ångest. Kommer tillbaka för provsvaren och den mycket försiktiga ST-läkaren säger att det är "lite förhöjt" och med mycket tjat fick jag reda på att hcg´t låg på 115 och att det är så tidigt att hon inte ens ville säga att jag är gravid.. Sånt funkar inte för mig utan jag behöver ha raka bud och ingen som pratar runt. Hellre att man säger att "det är en sån tidig graviditet att det hade kunnat misstas för en vanlig mens" än att prata runt.
Nu har jag tid på tisdag nästa vecka för nya hcg prover och ett nytt VUL. Håller tummar och tår att man kan se något.. Är så orolig för att man inte ens såg hinnsäcken.