mysmulla skrev 2019-03-18 08:10:52 följande:
Vi som pratat sönder detta, vänt och vridit och slutligen försökt mer än ett år.. så får vi vårat efterlängtade plus som vi kämpat så hårt för men då har han ändrat sig...
Han vill inte ha det. Imorse innan han åkte till jobbet väckte han mig och sa att gör jag inte abort så flyttar han... hela min värld rasar samman.
Det är det här vi kämpat för TILLSAMMANS i 14 månader och nu vill han inte. Jag vet inte vad jag ska göra. Tankarna bara snurrar.
Oj. Nu tänker jag säga samma sak som jag skulle ha sagt till dig om du var en nära vän till mig. Jag är hård på sånt här för att jag så gärna vill det bästa och få dig inse vad det bästa för dig är.
Låt oss säga att du gör den här aborten, på ett barn du kämpat och längtat så efter bara för att den där idioten annars lämnar dig. Vill du fortsätta ett liv med honom efteråt? Och helt ärligt så tror jag att han kommer dra ändå. Han har tidigare föreslagit att ni ska gå skilda vägar - för ni nog inte kan få barn ihop, och han längtar ju så. Nu är du med barn, det han påstår längtar efter, men ändå så duger det inte riktigt. Tyvärr tror jag att han ser sin chans att avsluta det här och på något sätt få dig till skurken i det hela. Han gav en invit på det genom att säga att ni inte verkar kunna bli gravida, det känns som om han ville att du skulle ta steget och lämna honom för han själv inte vågade.
Nu har du blivit gravid, så egentligen borde han jubla, istället så vill han att du gör en abort, annars sticker han. Och det är ju isåfall du som gör att han måste lämna dig, det är ju synd om honom, han är ju en bra kille.
Jag tror verkligen inte att du kommer må bra i ditt liv om du fortsätter leva med den här mannen, han har svikit och sårat dig enormt, enormt mycket. Även om du gör en abort så är det där förhållandet ändå slut, jag tror inte att du innerst inne vill vara med honom längre. Men det är svårt att tänka rationellt i din situation, känslorna tar över, du har ett barn i magen och mannen som du älskar har visat sig vara någon annan. Ditt liv har rasat, det är alldeles för mycket för en människa att klara av. Samtidigt så finns lyckan över att du är gravid men också sorgen att du kanske helt plöstlig ska bli ensam, det är tungt och jag skickar dig en stor kram. Men du klarar det ensam, det gör du, även om det inte var vad du såg framför dig, men det kommer bli bra, det blir det alltid.
Berätta för någon som står dig nära, din mamma, en vän, du behöver ett stöd nu och någon att bolla dina tankar med. Det kan du göra med oss här självklart, men du behöver någon i din närhet också.
Något jag vet säkert, det är att du aldrig kommer kunna lita på den mannen igen. Fina du, allt kommer lösa sig<3