-
GRATTIS ! :)mysmulla skrev 2019-03-10 14:40:55 följande:Tusen tack :D <3
-
Instämmer, det måste varit chocken. Tycker också att ni ska sätta er ner och prata igenom det. Sen är det väl alltid viktigt ha kommunikation och prata om vad som känns kul men också vad som känns läskigt och vad man är rädd för..Anonym (Mys 4/1) skrev 2019-03-12 06:21:03 följande:Men va? Då tycker jag ni ska sätta er ner och prata så du får klarhet i vad han vill. Ni kan ju inte kämpa i ett helt år för att bli gravida och sen när det väl gäller hoppa av? Nej det är nog nerverna ska du se. Sätt er ner och prata :) jag hoppas det löser sig för er :) *kram*
Hoppas det går bra! Tror på er.. :) -
Hej,fannylinnea skrev 2019-03-10 12:12:47 följande:Hej Doftljuset.
Vi bokade en tid hos en privat gynekolog som kan göra alla tester som man gör på en kvinnoklinik. Hon började med att ställa lite frågor om hur våra liv ser ut osv. Typ hur mina cykler ser ut. Sen gjorde hon en undersökning med ultraljud och konstaterade, som du kanske läste, att jag hade ägglossning. Efter undersökningen sa hon att hon ville avvakta med blodprover och spermatest tills nästa månad. Jag blev jättebesviken för jag vill ju gå till botten med detta. Och vill veta NU om det är nåt som inte står rätt till. Det känns ju som att det inte hjälper att jag har ägglossning om min sambo skulle ha lite sämre spermier. Men hur som helst, det är ju bara att vänta.
Men. En nära vän till mig har precis börjat en utredning via landstinget. Det kanske är lite mer värdefullt för dig att höra. Men första mötet tog de massa blodprover på henne, typ 7 rör. Sen inte så mycket mer. De sa att hon skulle ringa när hon fått sin mens, för då skulle hon tillbaka för att ta ännu fler blodprover. Tydligen är det viktigt att man tar dessa blodprov vid olika tillfällen och på vissa dagar i cykeln. Nu inväntar hon svar.
Jag förstår att du är nervös. Det är jag också. Men jag är glad att du verkat komma till en bra gynekolog som inte bara viftar bort din/er oro. Hon kanske tänker att det är bättre att man tar tag i det nu. För man ska ju få komma inom tre månader från att man anmäler att man vill ha hjälp. Och tre månader från nu är vi i juni månad = semestertider börjar. Och de gör ju ingenting under sommaren. Så hon kanske tänkte att det är bättre att göra testerna nu, innan det blir sommar och alla går på semester.
Allt gott.
Tack! Såg ditt svar nu av en slump, hade missat.
Jag är nervös, en aning fördomsfull men tänker att det kommer någon gammal äldre och helt oförstående läkare som kommer få tag i oss. Som bara kommer sitta och glo på mig och min sambo. Som inte kommer ta ens oro på allvar, men när jag bokade möte sa den personen att har en gyn föreslagit att man ska söka hjälp så finns det säkerligen en anledning till det.
Vill bli undersökt och jag vill ju att dom tar prover. Åh man vill alltid så mycket på en gång... Är orolig att jag själv ska säga nåt som förminskar mig själv eller vår längtan efter barn... ( om du förstår)... -
<3 :)fannylinnea skrev 2019-03-13 18:56:09 följande:Jag är verkligen glad för din skull att du blivit gravid efter alla försök. Jag tror att din sambo kommer glädjas åt detta också, han är nog bara chockad. Och säkert lite rädd, jag har hört att det är många som blir det. Du ska se allt ordnar sig
-
Hej,fannylinnea skrev 2019-03-13 12:28:44 följande:Hej igen. Ingen fara alls!
Åh, det är så synd att man ska behöva ha dessa känslor, att man inte kommer att bli tagen på allvar. Jag säger som min mamma brukar säga: ÖVERDRIV!
Säg precis vad du vill - att du vill bli ordentligt undersökt OCH att dom tar blodprover. Tryck på att gyn har skickat dit dig. Jag tycker inte du ska ge dig i detta. Tror att mycket stress kommer att lätta om man väl börjar att få hjälp.
Hejar på dig! Du får jättegärna höra av dig om hur det går.
Vi var på vårat första möte idag. Det gick så bra, vi fick fylla i en blankett och sen fick vi träffa en fertilitets läkare som var specialist inom massa kul .Läkaren var så varm och trevlig, vi gick igenom blanketterna tillsammans och prata igenom diverse olika ting. ( Tips! Se till att ha varit öppen och ärlig med din partner, annars kan det komma upp saker till ytan)... Det förvånade mig att han faktiskt inte ifrågasatte vad vi gjorde där, det var liksom så uppenbart för honom på nåt sätt...Samtalet flöt på naturligt, läkaren fick sina svar och vi våra. Skrev in att vi försökt 1 år trots att vi "bara" försökt 9 månader, lite mer. Just för att vi varit oskyddade i alla år tillsammans men ingenting skett ändå...
Sen fick jag lämna blodprov, vi fick information vad som sker här efter och vilka undersökningar vi måste boka in för att gå vidare. Så tacksam över att jag fick ett bra bemötande, vår resa är inte slut på långa vägar men den har i alla fall börjat. eller den går vidare..... -
Hej,fannylinnea skrev 2019-03-14 18:54:10 följande:Hej!
Å, vad glad jag är att ni fick ett sådant fint bemötande. Skönt att ni inte blev ifrågasatta på något vis - så det ska vara!
Nu kan det ju bara bli bättre
Ja jag blev så lugn av att vi fick bra bemötande. Det är jobbigt att behöva förklara och försvara sin oro och sina känslor.. Jag hoppas verkligen med hela mitt hjärta att detta kommer hjälpa oss. Han sa att det brukar ta 1 - 2 månader innan man har ett resultat att lägga fram och gå igenom och där efter välja vilken hjälp man behöver....
Tack för omtanke :) Hur mår du? -
tack för din omtanke <3jamåduleva skrev 2019-03-14 17:21:17 följande:Men vad skönt att ni fick en så fin läkare! Vad lättad jag blev
Hur mår du? Jag hoppas du mår bra! -
Mbfsb skrev 2019-03-14 18:01:32 följande:
Helt ny här! Vet inte hur man lägger ut inlägg!
Men jag testade precis ett tidigt test och det är spökstreck. Kan man få ett vääääldigt ljust spökstreck med tidiga test?
Välkommen hit :)
Hur har det gått? Har du gjort nåt mer test?
-
[quote=79512508][quote-nick]fannylinnea skrev 2019-03-18 10:59:48 följande:[/quote-nick]
Men vilken jävla mardröm... Jag förstår att du känner dig totat vilsen. Ingen kan säga åt dig vad du ska göra i detta såklart.
Jag försöker tänka mig in i situationen, om det skulle hända mig. Jag hade inte tagit bort barnet, även om det skulle innebära att vi blev lämnade av pappan. Jag skulle inte kunna fortsätta att vara tillsammans med någon som tvingat mig till abort. Och jag har ju blivit varse om att en graviditet inte är något man kan ta förgivet... Har själv försökt i ett år utan resultat. Skulle kunna gå genom eld för att få ett plus på stickan.
Förlåt om jag är brutalt ärlig. Och som sagt, jag säger inte åt dig vad du ska göra. Det är ditt liv och ditt beslut. Kram
Wow! Man blir ordlös av såna här beteenden. Jag gick igenom en abort med ett ex, det hände bara ( graviditeten var inte planerad) men vi hade ändå en relation sen flera år. Han följde med på alla besök och själva aborten, idag hade jag spottat han i ansiktet och gått därifrån och behållit barnet. Hade spottat på gyn också som trots min oro också pushade mig för abort. Hade aldrig skett idag. Jag tycker du ska ta din tid, tänka och fundera men förstår att sveket är helt brutalt. Du klarar dig utan han. Du har ju verkligen kämpat för detta barn.
Har du någon du kan söka stöd och tröst av? Du har oss men du kanske har någon nära vän eller familjemedlem också<3
Kram -
Instämmer. Bra skrivet jamåduleva!jamåduleva skrev 2019-03-18 17:19:27 följande:Oj. Nu tänker jag säga samma sak som jag skulle ha sagt till dig om du var en nära vän till mig. Jag är hård på sånt här för att jag så gärna vill det bästa och få dig inse vad det bästa för dig är.
Låt oss säga att du gör den här aborten, på ett barn du kämpat och längtat så efter bara för att den där idioten annars lämnar dig. Vill du fortsätta ett liv med honom efteråt? Och helt ärligt så tror jag att han kommer dra ändå. Han har tidigare föreslagit att ni ska gå skilda vägar - för ni nog inte kan få barn ihop, och han längtar ju så. Nu är du med barn, det han påstår längtar efter, men ändå så duger det inte riktigt. Tyvärr tror jag att han ser sin chans att avsluta det här och på något sätt få dig till skurken i det hela. Han gav en invit på det genom att säga att ni inte verkar kunna bli gravida, det känns som om han ville att du skulle ta steget och lämna honom för han själv inte vågade.
Nu har du blivit gravid, så egentligen borde han jubla, istället så vill han att du gör en abort, annars sticker han. Och det är ju isåfall du som gör att han måste lämna dig, det är ju synd om honom, han är ju en bra kille.
Jag tror verkligen inte att du kommer må bra i ditt liv om du fortsätter leva med den här mannen, han har svikit och sårat dig enormt, enormt mycket. Även om du gör en abort så är det där förhållandet ändå slut, jag tror inte att du innerst inne vill vara med honom längre. Men det är svårt att tänka rationellt i din situation, känslorna tar över, du har ett barn i magen och mannen som du älskar har visat sig vara någon annan. Ditt liv har rasat, det är alldeles för mycket för en människa att klara av. Samtidigt så finns lyckan över att du är gravid men också sorgen att du kanske helt plöstlig ska bli ensam, det är tungt och jag skickar dig en stor kram. Men du klarar det ensam, det gör du, även om det inte var vad du såg framför dig, men det kommer bli bra, det blir det alltid.
Berätta för någon som står dig nära, din mamma, en vän, du behöver ett stöd nu och någon att bolla dina tankar med. Det kan du göra med oss här självklart, men du behöver någon i din närhet också.
Något jag vet säkert, det är att du aldrig kommer kunna lita på den mannen igen. Fina du, allt kommer lösa sig<3
Och verkligen, trots svek och tårar så kommer allt att lösa sig <3