Vi som längtar efter en liten 2019 bebis

När ska mensen komma? Det behöver inte alls vara kört! Uppdatera imorgon, håller tummarna!

Jag fick ett supersvagt test på kvällen och tänkte att på morgonen efter skulle det synas mer, men det var faktiskt blankt, fick dock pos på digitalt och nu har det börjat stegras! Kan vara så för dig med nu, hoppas!

Förstår att det måste vara jättetufft, har ni sökt hjälp? Vad kämpigt att han börjat fundera på att ni inte funkar, det är ju en sorg i sig att bära.

Har ni inte sökt hjälp än, så gör det, det kanske bara behövs en liten knuff, men först och främst hoppas vi på morgondagen! Finns massor man kan testa hemma, bisolvon, EPA-glandin, rosenrot. Jag är inte så hemma på det där, men vi stöttar dig här i tråden.

Kram

Ja, vi hoppas på det bästa :)

Jag förstår att du drar dig för att söka hjälp när du känner så. Vännen, det är inte rätt, så ska du inte behöva känna. Hur har det samtalet gått? Har han bara kläckt ur sig att det nog är bättre att hitta nån annan eller har han satt sig ner och delat sina tankar med dig? Jag tror inte på att par kan vara inkompatibla, vet inte varför, men jag tror inte det bara. 

Läste dina tidigare inlägg och det berörde mig verkligen.
Men OJ så glad jag blev av att läsa detta inlägg. Stort GRATTIS! Du gav mig en gnutta nytt hopp <3

MEN JA!!! Vad glad jag blir, stort stort grattis <3

[quote=79512508][quote-nick]fannylinnea skrev 2019-03-18 10:59:48 följande:[/quote-nick]

Men vilken jävla mardröm...  Jag förstår att du känner dig totat vilsen. Ingen kan säga åt dig vad du ska göra i detta såklart.

Jag försöker tänka mig in i situationen, om det skulle hända mig. Jag hade inte tagit bort barnet, även om det skulle innebära att vi blev lämnade av pappan. Jag skulle inte kunna fortsätta att vara tillsammans med någon som tvingat mig till abort. Och jag har ju blivit varse om att en graviditet inte är något man kan ta förgivet... Har själv försökt i ett år utan resultat. Skulle kunna gå genom eld för att få ett plus på stickan.

Förlåt om jag är brutalt ärlig. Och som sagt, jag säger inte åt dig vad du ska göra. Det är ditt liv och ditt beslut. Kram

Wow! Man blir ordlös av såna här beteenden. Jag gick igenom en abort med ett ex, det hände bara ( graviditeten var inte planerad) men vi hade ändå en relation sen flera år. Han följde med på alla besök och själva aborten, idag hade jag spottat han i ansiktet och gått därifrån och behållit barnet. Hade spottat på gyn också som trots min oro också pushade mig för abort. Hade aldrig skett idag. Jag tycker du ska ta din tid, tänka och fundera men förstår att sveket är helt brutalt. Du klarar dig utan han. Du har ju verkligen kämpat för detta barn.

Har du någon du kan söka stöd och tröst av? Du har oss men du kanske har någon nära vän eller familjemedlem också<3

Kram

Oj. Nu tänker jag säga samma sak som jag skulle ha sagt till dig om du var en nära vän till mig. Jag är hård på sånt här för att jag så gärna vill det bästa och få dig inse vad det bästa för dig är.

Låt oss säga att du gör den här aborten, på ett barn du kämpat och längtat så efter bara för att den där idioten annars lämnar dig. Vill du fortsätta ett liv med honom efteråt? Och helt ärligt så tror jag att han kommer dra ändå. Han har tidigare föreslagit att ni ska gå skilda vägar - för ni nog inte kan få barn ihop, och han längtar ju så. Nu är du med barn, det han påstår längtar efter, men ändå så duger det inte riktigt. Tyvärr tror jag att han ser sin chans att avsluta det här och på något sätt få dig till skurken i det hela. Han gav en invit på det genom att säga att ni inte verkar kunna bli gravida, det känns som om han ville att du skulle ta steget och lämna honom för han själv inte vågade.

Nu har du blivit gravid, så egentligen borde han jubla, istället så vill han att du gör en abort, annars sticker han. Och det är ju isåfall du som gör att han måste lämna dig, det är ju synd om honom, han är ju en bra kille.

Jag tror verkligen inte att du kommer må bra i ditt liv om du fortsätter leva med den här mannen, han har svikit och sårat dig enormt, enormt mycket. Även om du gör en abort så är det där förhållandet ändå slut, jag tror inte att du innerst inne vill vara med honom längre. Men det är svårt att tänka rationellt i din situation, känslorna tar över, du har ett barn i magen och mannen som du älskar har visat sig vara någon annan. Ditt liv har rasat, det är alldeles för mycket för en människa att klara av. Samtidigt så finns lyckan över att du är gravid men också sorgen att du kanske helt plöstlig ska bli ensam, det är tungt och jag skickar dig en stor kram. Men du klarar det ensam, det gör du, även om det inte var vad du såg framför dig, men det kommer bli bra, det blir det alltid.

Berätta för någon som står dig nära, din mamma, en vän, du behöver ett stöd nu och någon att bolla dina tankar med. Det kan du göra med oss här självklart, men du behöver någon i din närhet också.

Något jag vet säkert, det är att du aldrig kommer kunna lita på den mannen igen. Fina du, allt kommer lösa sig<3

Var inte arg på dig själv, det är så lätt att i efterhand se allt man kunde gjort annorlunda <3

Hur mår du? Har du kunnat sortera dina tankar något?