Vi som längtar efter en liten 2019 bebis

Hej! 

Jag hoppar gärna in här. Min man och jag har försökt sedan augusti och inget händer. Lite frustrerande. Jag har lite annat i livet som stressar mig och av någon anledning så märker jag att hänga på familjeliv påverkar mig positivt och får mig att slappna av lite.

Jag har oregelbundna sovtider så känns inte som någon idé att mäta temperatur men har kört digitala ÄL-tester sedan oktober. 

BIM 6/1 men är rätt säker på att det inte tog sig den här månaden heller. Har precis beställt bisolvon i ren desperation.

Kör ni några knep för att öka chanserna? Nyfiken oavsett om det är rent vidskepligt eller nått annat.

Hej.

Hoppas så att någon vill ta sig tid att läsa mitt inlägg.

Jag har aldrig skrivit på FL förut. Bara varit inne och läst. Läst och känt igen mig något enormt. Rädslan att inte bli gravid håller helt seriöst på att knäcka mig totalt. Tänker att det kan kännas skönt att ha ett bollplank här. Har en jättefin sambo som försöker stötta och tänka positivt. Men jag kan liksom inte sluta att tänka på det hela tiden...

Vi har försökt i 9 månader men det händer ingenting. Prickar in ägglossning (antar jag att vi gör eftersom vi har sex 1-2 gånger/dag under dessa dagar). Men likt förbannat kommer mensen. Det är många som säger att det är normalt att det tar ett år men jag är så otålig för vi längtar så galet mycket efter en liten.

Äter bra mat. Har inte druckit en droppe alkohol sedan vi bestämde oss för att vi ville bli gravida. Detsamma gäller min sambo, han dricker inte heller. Äter en hel drös med vitaminer och mineraler, bla: folsyra, magnesium, b-vitamin och KSM. Mannen äter zink, selen och har precis börjat med rosenrot.

Det känns som att jag bara ser underbart fina gravidmagar överallt. Vänner blir gravida till höger och vänster. Jag bryter ihop och vill gråta varje gång någon går ut med att de ska få bli föräldrar. Det känns så orättvist. Vi lever som att vi är föräldrar, det är bara barnet som saknas.

Är så orolig att något ska vara fel. Jag har varit gravid en gång för länge sedan, med en annan kille. Det slutade med ett väldigt tidigt missfall. Är rädd att det ska vara något knas med min man.

Måste man vänta ett år innan man får göra en utredning?

TACK till dig som läste hela vägen hit. Kram från sorgsen tjej som inte vill något hellre än att bli mamma.  

Tack <3 Känner mig helt bedrövad emellanåt :(

Gjorde en analys för ca två månader sedan som visade att jag har EXTREMA brister när det kommer till vitaminer o mineraler. Fick berättat för mig: det är egentligen inte konstigt att du inte blir gravid, dina organ är sönderstressade och din kropp är verkligen inte redo för graviditet.

Suck. Jag äter bra o hälsosam mat (mannen arbetar med träning, kost och hälsa) men det är som att min kropp inte tar upp någon näring alls. Man undrar ju hur länge man gått med "förstörd" kropp. Har i alla fall fått en hel drös med olika vitaminer och mineraler som jag pumpar i mig. Bla KSM66 (ashwagandha). Den används som stöd för kvinnans reproduktiva organ. Mannen äter zink och rosenrot. Nästa månad ska jag köra på rosenroten också. OCH bidrottninggele.

Jag skulle fan äta en rutten padda om det så gjorde mig på smällen!!!!!

Tack <3 Känner mig helt bedrövad emellanåt :(

Gjorde en analys för ca två månader sedan som visade att jag har EXTREMA brister när det kommer till vitaminer o mineraler. Fick berättat för mig: det är egentligen inte konstigt att du inte blir gravid, dina organ är sönderstressade och din kropp är verkligen inte redo för graviditet.

Suck. Jag äter bra o hälsosam mat (mannen arbetar med träning, kost och hälsa) men det är som att min kropp inte tar upp någon näring alls. Man undrar ju hur länge man gått med "förstörd" kropp. Har i alla fall fått en hel drös med olika vitaminer och mineraler som jag pumpar i mig. Bla KSM66 (ashwagandha). Den används som stöd för kvinnans reproduktiva organ. Mannen äter zink och rosenrot. Nästa månad ska jag köra på rosenroten också. OCH bidrottninggele.

Jag skulle fan äta en rutten padda om det så gjorde mig på smällen!!!!!

Tror jag äntligen fick ägglossning inatt. Vaknade med den klassiska mensvärken (brukar känna ägglossningen)... CB har dock bara gett mig blinkande smileys sedan i tisdags, så vet inte så noga. Flytningarna är dock lite sådär klibbigt mellan fingrarna, och ingången upp är mjuk och djup.

Jag och min karl har bråkat. Han klarar inte ha sex varje dag och nu har vi kanske överdrivit, för haft sex nästan varje dag sedan förra veckan. ( Bara för jag är så orolig att missa någon chans). Jag blir så himla ledsen och besviken, känns som han ger upp. Han blir arg ( han är väldigt go och fin men även dom bästa ledsnar ibland), Så inser jag att jag bara förstör för mig själv, för kroppen blir ju bara ledsen och det blir mest som tvång. Vi ska försöka i kväll igen. Hade sex igår också....

Vet inte vad jag vill ha sagt men vet att man får stöd här inne :) Alla är så fina emot varandra. Hoppas ni mår bra?

Ja du har rätt..

Detta är ju ohållbart, känns ju som man tvingar sig på någon. Plus att man själv inte mår bra av det. Dom flesta av mina vänner är gravida just nu, jag tror även det skapar en stress, för det man får höra är "Stressa inte det kommer" men det är ju enkelt att säga när det ligger en i magen. Sen går det några dagar så försvinner stressen, men det är som du säger runt ägglossningen blir man nästintill manisk... 

Ta in på hotell och komma bort kanske göra sitt <3

[quote=79446119][quote-nick]jamåduleva skrev 2019-02-15 20:43:32 följande:[/quote-nick]

Skönt att du fick en bra gyn :) synd att det inte finns så mycket att göra åt smärtorna i nuläget. Känns det jobbigt att ev vända sig till en fertilitetsklinik eller känns det ok?

Känns lite både och. Känns bra på så sätt att jag fick det rekomenderat, och att min oro och tankegång är inte fel samtidigt så det känns lite snopet. Jag är mest rädd att kontaktar jag en fertilitets klinik att dom ska vifta bort mig eller inte hjälpa för ?1år? inte har gått. Känner mig lite lost i en stor värld.