• Anonym (j)

    hon tänker ta ensamvårdnad

    Blanda nu inte ihop enskild vårdnad och umgängesrätt.
    Du har lika stor rätt att träffa barnet voch ha konakt vid enskild vårdnad som gemensam vårdnad.  Så att hon har enskild vårdnad kommer inte märkas i hur ofta och mycket du umgås med barnet.

  • Anonym (j)

    Har ni varit skrivna på samma adress?
    Om du varit med på mvc står du nog i deras papper.
    Om ja, kommer du att få ett faderskapstest oavsett om hon vill eller inte,
    Din tjej verkar ha fått panik. Det bästa du kan göra är att bara sitta lugnt i båten för hon kan inte neka dig att umgås med barnet som en förälder. Ta bara en sak i taget, Det kommer att bli lite krångligare  men hon kan inte ta ifrån dig barnet. Du behöver inte heller vara orolig för enskild vårdnad för du har lika stor rätt att umgås med barnet som vid gemensam vårdnad.

  • Anonym (j)

    Som jag förstått det så får mamman automatiskt enskild vårdnad om hon inte är gift. Och då kanske det är bättre att försöka komma överens utifrån de premisser som föreligger?
    Tänk på att man kan bli obalanserad under en graviditet, speciellt som hon nu står ensam och har mycket dålig  erfarenheter av relationer. 
    Tänk långsiktigt kring den relation som du vill bygga med barnet.

  • Anonym (j)
    Anonym (Hm) skrev 2018-12-15 21:27:56 följande:
    Och vad har döda barn med TS att göra menar du?
    Jo mammor är jättefarliga och om ts inte får gemensam vårdnad komemr barnet att mördas och styckas...
  • Anonym (j)
    nathanochnemi skrev 2018-12-15 21:53:02 följande:
    Hoppas jag inte, men du kanske ska ta en kurs i läsning då jag understök just att barnets mamma inte var sådan. Varför är du ute efter bråk?
    Det är du som kastar bensin på elden när du drar in en mamma som mördar när en kille ber om råd vid separation.
  • Anonym (j)
    nathanochnemi skrev 2018-12-15 22:12:50 följande:
    Nej? Ville ta ett exempel där pappan i fråga inte heller lyssnades på, vilket slutade otroligt tråkigt. Det kan vara ointressant i frågan i sig men att jag tar upp ett exempel där det ligger till grund att papporna oftast inte får rätten till sina barn är inget elakt eller konstigt. Och inget som har med dig att göra. Sköt du ditt.
    Det är vanligast med gemensam vårdnad , 92 % har gemensam vårdnad.
    Ditt på stående att "papporna oftast inte får rätten till sina barn" är felaktig.
  • Anonym (j)
    Anonym (123 osv) skrev 2018-12-15 22:51:32 följande:

    1
    Tala med henne lugnt och sansat och förklara att du vill vara med från början med ert barn. Du vill inte bråka, bara ge barnet båda sina föräldrar. 

    2
    Överväg att låta henne ha enskild vårdnad tills hon litar på dig, barnets rättigheter är desamma oavsett vem som har vårdnaden. Umgänge har barnet rätt att ha med dig ändå, på samma vis som om du vore vårdnadshavare. 
    Mamman får dessutom större skyldigheter att tala om vad som pågår i barnets liv eftersom du själv inte kan ringa och kolla med tex läkare och barnmorska. 


    Om hon fortsätter att vilja ha enskild vårdnad även efter en tid då du visat att du bara vill vara pappa till ert barn, inte bråka, då kan du stämma henne för gemensam vårdnad. 


    Nackdelen är ju att du inte får föräldradagarna direkt från början, men det kommer ändå bli svårt för dig att ta ut dem direkt om barnet ammas. Ni kan inte vara föräldralediga samtidigt förutom de tio dagarna som finns. Barnet bör heller inte byta hem helt och fullt när det är ca 6 månader. (Obs, detta är min personliga åsikt baserad på min erfarenhet av de små barnen jag arbetat, och arbetar med, jag vet inte om det finns forskning på det.) 


    3
    Hon kommer att behöva sitta i långa samtal där hon får lista upp alla hon har haft sex med för att få fader okänd, de kommer att kolla hennes sociala medier mm för att hitta pappan till barnet, det lär hon nog inte vilja gå igenom. Dessutom, finns det bevis på tex facebook, vänner som kan intyga att ni varit ett par osv så kommer de att vilja ta faderskapstest. 

    --------------------


    Var dessutom beredd på att du behöver vara med ditt barn varje eller minst varannan dag, ett par timmar per gång. I nödfall var tredje dag.


    Detta blir ju enklare om du inte direkt börjar bråka om vårdnaden. Koncentrera dig istället på att knyta an till barnet och att barnet knyter an till dig. Ju bättre anknytning, desto tidigare kan du börja ha eget umgänge med barnet, utan mamman. 

    Du behöver alltså också förbereda dig på att ditt liv kommer att 'styras' av umgänge med ditt barn ett år eller så framöver. Även om du kommer att kunna ha barnet själv tidigare än efter ett år så kommer du att behöva ha täta umgängen som kan dels ökas på i tid och dels inte vara lika ofta. (Iom att man har längre umgängen). 


    Ett förslag är att när du och barnet knutit an så pass att barnet inte bryr sig om att du och hen går iväg utan mamman ett par tre timmar (då det är bra om ni är hemma hos dig så hen känner sig trygg där med) så börjar ni med en övernattning i taget. Bra är om barnet sovit middag hos dig ett antal ggr först. 
    När en övernattning går bra kan man utöka till två osv. Vid tre års ålder brukar man rekommendera varannan vecka, men det är individuellt. 

    Jag föreslår att ni istället för varannan vecka kör byte var tredje dag tills barnet blir äldre. 
    Ex: 
    Söndag em - ons morgon hos mamma. 
    Ons em - fre morgon hos dig. 
    Fre em - söndag em hos mamma. 
    Söndag em - ons morgon hos dig osv. 

    Jag tänker nu att barnet går på förskola och att bytena sker där förutom söndag em då ni ses för överlämning och kan då prata lite om hur tiden hos er varit. Övrig tid får ni ringa varandra eller skicka sms. 

    Lycka till! 


    Klokt inlägg.

Svar på tråden hon tänker ta ensamvårdnad