Trött på min barnmorska! Eller överreagerar jag?
tankfull skrev 2018-12-15 20:07:05 följande:
Jag är också sjuk med svår kronisk smärta och har varit deprimerad och tagit både Sertralin och Zoloft, så jag vet mycket väl vad djup depression är. Migränanfall som jag har/hade leder också till tappad aptit men barnet får ändå vad det behöver även om mamman mår kasst. Och så fort man kan får man ju tvinga sig att äta för barnets skull.
Men är man så illa däran att man inte kan ha ett uppehåll på fyra månader utan att begå självmord så kanske det inte är så bra idé att skaffa barn alls faktiskt, för det låter extremt. Man måste ju kunna klara av att ta hand om sitt barn många år framöver, trots sjukdom. Graviditeten i sig kan som sagt påverka humöret och hormonerna så jag tycker att man åtminstone kan FÖRSÖKA trappa ut medicinerna och sluta eller i nödfall behålla en låg dos.
Blir så ledsen och frustrerad av din kommentar. Depression är en sjukdom med fysiska orsaker liksom alla andra. Det borde du ju själv veta om du nu varit drabbad av det? Menar du att en person som mår bra på en viss dos sertralin skulle veta hur den kommer att må om den slutar i fyra månader med sin medicin? Och om risken finns att man blir självmordbenägen så ska man aldrig skaffa barn? Alltså jag förstår inte hur du kan säga en sån sak? Självmord och depression beror på SJUKDOM och är inget man kan själv styra över. Jag tar 150 mg om dagen och är beredd att HÖJA dosen om det behövs sista månaderna i min graviditet för att jag ska må bra. Att du då anser att jag medvetet skulle utsätta mitt barn för fara är ju helt sjukt. snarare väger jag två faror mot varandra och jag lovar dig att SJÄLVMORD ÄR FARLIGARE FÖR BARNET ÄN EVENTUELLA BIVERKNINGAR AV SERTRALIN. Att ha suicidtankar är ett symtom på sjukdomen och inget man bara kan ignorera. Men ska personer som lider av depression och dess symtom inte få lov att skaffa barn då? Bara för att risken för suicidtankar nån gång i livet finns? En diabetiker lider alltid risk för att få diverse komplikationer som indirekt kan drabba ett litet barn, ska de då aldrig få skaffa barn heller? Jo såklart. Så länge man tar sin medicin och mår bra och går på sina kontroller osv. Det är vad föräldraansvaret går ut på tycker jag, att göra det man kan för att både man själv och ens barn ska må bra. Liksom någon annan här sa så har min barnmorska också pratat om att jag får vara beredd på att höja dosen när jag växer under graviditeten och får ökad blodvolym mm. Annars finns risken att få symtom på depressionen. Och det är som sagt farligt för barnet med. Det är skrämmande att det finns barnmorskor som råder en deprimerad kvinna att trappa ner eller sluta med sina mediciner....
