Varför vill så många män ha inga eller få barn, och gärna sent i livet?

För att de är medvetna och ansvarsfulla, och bryr sig om sin och sina barns framtid, och/eller vill vänta tills de är mogna och redo. ... Med vänlig hälsning, Pentra

För att dom är egoister

I och för sig är ju medelåldern på förstagångspappor ca 31-32 år, i Sverige, så din frågeställning saknar ju en sanningsenlig bakgrund. Sedan att åldrarna ökar på förstagångsföräldrar (kvinnor och män), handlar väl framförallt om att man numera ska ha "avklarat" mer än förr. Och kraven blir inte mindre. Det är även därför jag tror att vi normalt sett skaffar ca 2 barn per hushåll... Jag hade lätt hunnit med fyra barn om det inte var samma krav på en ute i samhället som det faktiskt är

Men 35-40 är verkligen inte standard för varken kvinnor eller män.

Jag menar som i att medelåldern sakta stiger för vart decennium som går om man tittar tillbaka en 20-30 år.

Ja, och jag pratar inte om hur det såg ut för 100-200 år sedan, utan om vårt nuvarande samhälle och vad som leder till vad. 1970 var medelåldern på män 27 år vid första barnet, 24 år för kvinnorna. Sedan har det sakta stigit sedan dess. Än är vi inte vid 35-40 som TS pratar om.

Att man för 100-200 år sedan hade den medelåldern vi har idag (källa?) beror knappast på samma saker som medelåldern för barnskaffande beror på idag. Då blir det ju ganska ointressant att diskutera det...

Jag har läst den där artikeln, men tror ändå inte att man för 200 år sedan valde att vänta med barn av samma anledning som man väljer att vänta idag.

Utan att ha den fullkomliga sanningen tror jag att både män och kvinnor väntar p.g.a. att de vill hinna:
- Resa och se världen
- Läsa in en högskoleexamen
- Hinna arbeta i några år så karriären hinner växa och etableras innan "pausen"
- Skaffa ett ordentligt boende
- Spara 100+tusen

Av lite samma anledningar tror jag att man skaffar 1-2 barn, generellt sett, och inte fler. Det är krångligt att vara borta från jobbet i alltför många omgångar. Det är struligt att hinna med egentid, resor och pardejter med "för många" barn o.s.v. På 70-talet var normen annorlunda.

För övrigt så står följande i den artikeln från scb som du länkar till:

"Det finns ingen statistik över hur gamla kvinnorna var på 1700?, 1800? och i början av 1900?talet när de fick sitt första barn. Men man vet att giftermålet och födelsen av första barnet hängde tätt samman. Det första barnet föddes i regel just före eller inom något år efter giftermålet. Medelålder för giftermål var åtminstone under andra hälften av 1800?talet 27 år för kvinnor, varför man kan anta att medelåldern för förstföderskor låg kring 27?28 år."

Alltså antas medelåldern för förstföderskor ha varit något yngre än idag (idag ca 28-29 år, då ca 27-28 år). Artikeln handlar ju snarare om att det var betydligt vanligare att få många fler barn på den tiden, och att många fler fick barn efter 40 än idag. Det tros enligt artikeln bero på att man fick preventivmedel och slutade skaffa barn så sent när man fick ett val...

Okej, men då är vi inne på samma århundrade nu i alla fall då..? Skönt.

Efter 60-talet började färre barn födas per familj. Ofta p.g.a. att kvinnorna började arbeta i betydligt högre utsträckning, men även p.g.a. förbättrad tillgång till preventivmedel. Sedan har det liksom trappats upp. Kraven ökar - och med kraven ökar medelåldern på förstagångsföräldrar. Vilket är vad TS funderar på. Den är fortfarande inte 35-40 år, men JAG gissar att utvecklingen leder åt det hållet.

Jag insåg inte att jag hade skuldbelagt någon.

skaffar jag barn tidigare än jag har lust med är jag egoistisk och oansvarig, väntar jag med att skaffa barn tills jag har lust är det för att är egoistisk och oansvarig och inte för att jag är tillräckligt mogen ansvarsfull att jag väntar tills jag blivit tillräckligt mogen och ansvarsfull.
en.wikipedia.org/wiki/Double_bind
 

Egoistiskt

Jag har redan barn men jag vill ha fler. Däremot vill jag ha barn med någon jag tänder på. Sedan ska inte kvinnor vara för gamla när de skaffar barn. 33 är maxålder egentligen. Därefter överförs för många genetiska defekter.

Då måste jag hitta en ung tjej som vill ha barn och som jag tänder på och som är relativt rik så att vi kan slå våra påsar ihop. Dagens unga tjejer är ganska fula och fattiga och lösaktiga. Inga egenskaper jag tänder på kort och gott.

Har funderat på surrogatmamma och uppfostra barnet själv. Det har jag. Men samtidigt tar jag bort en förälder. Jag vill inte genomföra en så egoistisk handling mot mitt barn. Hade inte klarat av att se barnet i ögonen. Då är jag bättre förälder än de flesta mammor här på familjeliv så jag hade gott kunnat kompensera för mammans bortfall. Kompensation är aldrig samma sak.

Nä så är det inte.

I min omgivning så har det i alla fall varit så att de har pluggat tills de är runt 25, de flesta träffade sin blivande under universitetstiden eller något/några år efteråt. Barn har alltid kommit efter sen mellan 30-36 då alla har hunnit arbeta upp en karriär och lite pengar (samt inre mognad). Nu är vi alla strax över 40 strecket och det har varit väldigt få skilsmässor.

Detta gällde mig med och jag hade absolut inga problem att hitta tjejer..