Du som har två söner men ingen dotter

Om man själv är väldigt könsstereotyp så kanske man har en föreställning om att man med en tjej sitter och gör ansiktsmasker och flätar varandras hår.

Jag har ett barn av varje kön och min tjej är mycket vildare än min son. Hon köper alla sina kläder på killavdelningen och håller på med typiska killsporter. Så kan verkligen inte se att det på det sättet är någon skillnad om det inte är så att man vill uppfostra sina barn på olika sätt.

En vän till mig det väldigt olika på könen och hon uppfostrar sina pojkar till att bli busungar (ger dem smeknamn som innehåller ordet bus och pratar mycket i positiva ordalag om hur busiga de är). Men till saken hör att när de där killarna kom upp i skolåldern och inte längre var lika influeradd av mamman så försvann allt det busiga (som enligt mig inte var ett dugg gulligt utan bara irriterande) och de blev jättelugna empatiska pojkar som faktiskt inte alls var alls lika modiga som sina systrar när det kommer till saker som att våga klättra högt i träd eller åka snabba berg-och-dalbanor. Visst finns det skillnad på tjejer och killar på gruppnivå men om man tillämpar det på individnivå så hindrar man barnen att bli dig själva.

Det som jag kan tänka är bra med att få olika kön är om man får barnen tätt. Gissar att det då kan bli mindre konkurrens om både vänner och prestationer när man växer upp.

Vilka är dessa "speciella upplevelser" man delar som "mor/dotter" enligt DIG, eller för "speciella upplevelser kvinnor mellan"?

Jag försöker själv tänka tillbaka till min barndom och hittar inget, absolut inget  som va "speciellt" som jag delade med min "moder" bara för att vi hade samma kön. Jag försöker och se var det är för "mer speciella upplvlser" jag delar med min kvinnliga vänner än gentemot min manliga. Hittar inget där heller.

Så berätta för oss andra kvinnor som inte delar din syn, som du vägra att acceptera (köper inte) att det tycker på det sättet, för att du har då uppenbarligen en annan åsikt. 

Varför skulle man vara lyckligare om man hade en dotter?
Jag som har två söner kan såklart inte säga varken bu eller bä (för jag har ju de facto ingen dotter!) men det låter inte logiskt.

Vi har förvisso "bara" en son än, men jag tror absolut inte mammor till döttrar är lyckligare. Förstår inte att det skulle ha någon betydelse och det låter i mina öron som din vän är avundsjuk på dig och dina döttrar.

Jag är lycklig över att vi fått en frisk son, och hoppas att vi i framtiden även får ett till friskt barn, son eller dotter spelar absolut ingen roll!

Jag tror att oftast är det faktiskt tvärtom - har man två söner, så tycker man att det är bättre att vara en mamma till just söner och tvärtom - dotter-mamma skulle inte byta ut sin roll till en son-mamma. Men självklart finns det undantag (som din kompis) som bara bekräftar regel.

Vad hade du gjort om du fick en dotter då, hade hon alltså inte varit lika önskad som dina söner? I alla dessa trådar om mammor som önskar sig flickor skriver ofta andra mammor med söner på detta sätt att de endast ville ha pojkar etc. Är inte det lika hemskt som att någon önskar sig en dotter? Är detta vanligt i svensk kultur att det är ok att önska sig pojkar? För jag ser det titt som tätt här på FL

Nej, tyvärr skojar jag inte. Första gången det hände var en kompis jag studerade med och hon kom gråtandes till skolan för hon fått veta att hennes andra barn som hon väntade var en son, hon skulle nu aldrig kunna få en dotter. Hon grät för den dottern hon nu inte skulle få. Jag var helt chockad över detta och tyckte hon var riktigt hemsk. Men sen har det hänt titt som tätt och har nästan blivit van vid det. Senast jag tog dottern på balett satt två mammor och diskuterade hur lättade de var när de fick reda på att deras andra barn var en dotter. Tycker själv att det inte är ok. Men eftersom du själv så gärna ville ha ett visst kön borde väl du förstå dom?

Jag fick mina döttrar för 25 resp 31 år sedan och jag minns inte alls att det på den tiden fanns en tanke om vilket kön man "önskade"! Inte i min värld i alla fall men jag var väl osedvanligt naiv kanske?

Har bara en son, men nej, jag tror inte mammor till döttrar är lyckligare.
Jag är otroligt lycklig och glad för min älskade son, kan inte tänka mig något roligare än att vara mamma till just honom. Jag hade säkert känt precis samma sak om jag hade haft en dotter.

Vilken glädje att ens kunna bli förälder! 

Folk är helt jävla dumma i huvudet. Min pappa har fyra döttrar och han har fått höra kommentarer om det. Ibland har han blivit riktigt förbannad. Han är stolt över sina barn, oavsett.

Kan tillägga att ingen av oss är prinsessig. Vår mamma är inte det. Båda mina föräldrar och två av döttrarna har jobb som är traditionellt mansjobb. Tre av dem har sportat mycket. Ingen intresserad av att rida. Förutom pappa, han älskar hästar. Och är undersköterska.

Könsroller är idioti. Vi blev uppfostrade att göra det vi mådde bra av, och se ut som vi ville.