• Anonym (Hur göra?)

    Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

    Jag har som jag har skrivit om i flertalet trådar levt på aktivitetsersättning sedan 2010 av anledningar som jag ej kommer att gå in på i denna tråd. sedan sep har jag varit på en daglig verksamhet 12 timmar i veckan fördelat på 2 dagar.

    Nu hade vi ett uppföljningsmöte där en person från den dagliga verksamheten deltog tillsammans med min handläggare på kommunen och min handläggare på FK.

    I Min planering från tidigare i höstas står det att planen är att jag ska föras över till arbetsförmedlingen runt årsskiftet och komma ut i arbetsträning vid ca. jan/feb

    Jag har själv de senaste månaderna mer och mer funderat på att det bästa kanske är att börja studera i och med att jag saknar en gymnasieutbildning.

    Försäkringskassan och de andra som deltog på mötet var dock inte av samma åsikt. Detta baserade de på att det i så fall kommer att bli knepigt med min framtida försörjning i och med att jag fyller 30 i början på juni 2019.

    Handläggaren på FK anser att jag enkelt skulle kunna få förlängd aktivitetsersättning vid nedsatt arbetsförmåga nu i dec då mitt nuvarande beslut på samma bidrag grå ut. Detta skulle kunna gå relativt fort att bevilja enligt henne. Förutsättningen för att FK ska bevilja detta bidrag fram till min 30-årsdag är att jag är kvar på daglig verksamhet.


    Jag skulle kunna börja studera och ansöka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång om jag vill. Problemet då är att det kommer en längre tid att handlägga detta.

    När jag sedan fyller 30 trodde handläggaren dessutom att jag inte skulle kunna söka något annat än sjukpenning. Sjukersättning får man bara om det kan styrkas att arbetsförmågan aldrig någonsin kommer att kunna höjas för resten av mitt liv. Så ligger det inte till i mitt fall utan jag kan höja min arbetsförmåga. För att få sjukpenning måste man ha en sjukpenninggrundande inkomst vilket jag bara kan få genom att arbeta.


    Dessutom kan man, vad jag har förstått det som, bara ha sjukpenning i ungefär ett år och sedan kan FK tvinga en att byta arbetsplats för att hitta något där man kan öka arbetstimmarna och minska sjukskrivningen.

    För att få ett arbetet måste de kunna se vad jag klarar av eller ej i och med att jag aldrig någonsin har jobbat i hela mitt liv tidigare. Så är jag kvar på denna dagliga verksamhet fram till som dom tyckte maj ja då kommer jag lättare kunna få ett arbete eller arbetsträning lagom till min 30-årsdag vilket också betyder sjukpenning för tiden jag ej kan arbeta.


    Skulle jag börja studera nu med det bidrag som finns kommer jag vid mig 30-årsdag bli utan bidrag och tvingas till CSN. För att få fullt CSN trots att man ej studerar 100% måste man som minst studera 75% samt ha svårigheter och diagnoser som gör att man ej klarar högre studietakt.


    Detta är så som de förklarade det förför mig på mötet. Och av den anledningen anser dem inte att jag bör börja att studera nu i jan.


    Jag är osäker på om jag kan studera 75% just nu utan vill helst först testa att studera en endaste kust på 25% vilket jag tar upp i en annan tråd. Detta kan jag ev. göra nu, men då blir det problem sedan med min framtida försörjning när jag har passerat 30-årsdagen.


    En väg till är att jag studerar samtidigt som jag är på denna dagliga verksamhet, det är jag tveksam till om jag kommer att orka med. Skulle jag välja det alternativet kommer försäkringskassans mål vara att se till så att jag klarar av den dagliga verksamheten i första hand och inte studierna. Jag kommer ju i ett sådant läge vilja att lägga all kraft på studierna och då kommer den vägen inte att fungera.

    Jag är fortfarande sugen på att börja studera på något vis eftersom att efter min 30-årsdag kommer jag antingen tvingas studera 75% för att få fullt CSN (lån + bidrag) eller jobba och studera samtidigt. Ingen av dessa är jag säker på att jag kommer att klarar av om jag ej har prova först att studera i läge omfattning.

    Skulle jag börja studera nu och beviljas bidrag av FK samt att det sedan visar sig att jag ej klarar studier då kommer min 30-årsdag att passera samt att ingen kommer vilja anställa mig. Börjar jag igen på daglig verksamhet efter 30-årsdagen får jag ingen aktivitetsersättning eller sjukersättning, ej heller sjukpenning eftersom denna bara betalas ut om man har en anställning med lön.

    Alltså kan jag efter 30-årsdagen hamna utanför både arbetsmarknaden och sjukförsäkringssystemet och då tvingas att söka försörjningsstöd om jag ej har visat hur mycket jag klarar av i ett arbete. 

    Jag trivs ju inte heller på den dagliga verksamheten jag är på nu i och med att det är helt fel typ av plats för mig att vara på. Arbetsuppgifterna är heller inget som är min typ av arbete. Sen känner jag att det är slöseri och bortkastad tid att vara där när jag personligen inte få ut något av att vara där. Det känns då liksom bättre att studera och göra något mer effektivt av min tid.


    Hur bör jag göra? Jag vill ju så väldigt gärna börja studera efter årsskiftet men allt verkar vara emot mig. Hur hade ni gjort och vad anser ni att jag bör göra i detta läge,

    Vill jag börja studera i jan måste jag typ ansöka nu, sista ansökningsdagen är 8 dec i min kommun.

  • Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?
  • Anonym (ooo)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-25 16:44:09 följande:
    På ett snickeriliknande ställe. Eller det jag håller på med är på snickeridelen. Sen har de flera andra avdelningar också med annat.
    Har du kollat om det finns möjlighet att få vara på en annan avdelning som du trivs bättre på och där orka gå upp i timmar? Det är annars en väldigt bra mental träning att göra lite mer än man vill och orkar. Ett bra sätt att visa för FK att du är motiverad och vill komma vidare i livet.

    Har du någon kontaktperson som du har förtroende för som är med på läkarbesök och möten med FK/AF? Det  kan underlätta så att du känner att din talan förs fram, men också att hen skulle kunna få dig att känna större tilltro till att folk vill hjälpa dig. Det kan vara rätt bra med en person som hjälper till att dra i rätt trådar. En kontaktperson på t ex en psykiatrisk mottagning kan dessutom göra hembesök för att hjälpa dig att organisera vardagssysslor.

    Att inte känna igen sig i vad som står i ens vårdjournaler kan bero på dålig sjukdomsinsikt, att du aldrig fått förklarat för dig kring ev. diagnoser eller att det faktiskt finns felaktigheter eller information som är inaktuell. Hur som helst vore det kanske skönt att få gå igenom det så att du förstår och kan ta till dig vårdens och i förlängningen FK:s resonemang.

    Just nu har du bara alla taggarna utåt och kritiserar allt som inte följer dina tankar om hur du önskar och tycker att det ska vara vilket låser dina möjligheter att komma vidare.
  • Anonym (Hur göra?)
    Anonym (ooo) skrev 2018-11-25 17:12:57 följande:
    Har du kollat om det finns möjlighet att få vara på en annan avdelning som du trivs bättre på och där orka gå upp i timmar? Det är annars en väldigt bra mental träning att göra lite mer än man vill och orkar. Ett bra sätt att visa för FK att du är motiverad och vill komma vidare i livet.

    Har du någon kontaktperson som du har förtroende för som är med på läkarbesök och möten med FK/AF? Det  kan underlätta så att du känner att din talan förs fram, men också att hen skulle kunna få dig att känna större tilltro till att folk vill hjälpa dig. Det kan vara rätt bra med en person som hjälper till att dra i rätt trådar. En kontaktperson på t ex en psykiatrisk mottagning kan dessutom göra hembesök för att hjälpa dig att organisera vardagssysslor.

    Att inte känna igen sig i vad som står i ens vårdjournaler kan bero på dålig sjukdomsinsikt, att du aldrig fått förklarat för dig kring ev. diagnoser eller att det faktiskt finns felaktigheter eller information som är inaktuell. Hur som helst vore det kanske skönt att få gå igenom det så att du förstår och kan ta till dig vårdens och i förlängningen FK:s resonemang.

    Just nu har du bara alla taggarna utåt och kritiserar allt som inte följer dina tankar om hur du önskar och tycker att det ska vara vilket låser dina möjligheter att komma vidare.

    Jag misstror inte att samhället eller myndigheterna inte vill hjälpa mig. Man det går till väga på sätt som det anser vara bättre lämpade för mig utan att ens knappt ta reda på eller lyssna på vad jag vill samt att det inte en känner mig eller knappt har träffat mig eller bara har träffat mig en kort stund.

    Men jag kan inte förstå hur någon person i världen kan bedöma en annan människas hela person utefter att bara har träffat denne vid en eller max två besök på kanske 30-40 min. Under de senaste 15 åren har jag träffat läkare kanske en gång vartannat år i kanske max 30 min och denne har varit en ny person så gått som varje gång. Det säger ju sig självt att det inte går att få en korrekt uppfattning om en person på detta sätt.

  • Anonym (Bipolär)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-25 17:33:32 följande:

    Jag misstror inte att samhället eller myndigheterna inte vill hjälpa mig. Man det går till väga på sätt som det anser vara bättre lämpade för mig utan att ens knappt ta reda på eller lyssna på vad jag vill samt att det inte en känner mig eller knappt har träffat mig eller bara har träffat mig en kort stund.

    Men jag kan inte förstå hur någon person i världen kan bedöma en annan människas hela person utefter att bara har träffat denne vid en eller max två besök på kanske 30-40 min. Under de senaste 15 åren har jag träffat läkare kanske en gång vartannat år i kanske max 30 min och denne har varit en ny person så gått som varje gång. Det säger ju sig självt att det inte går att få en korrekt uppfattning om en person på detta sätt.


    Det är ju deras jobb! De har både utbildning och lång erfarenhet av att träffa olika typer av människor. Visst, naturligtvis kan de inte få en hundra procent sann bild av en patient eller klient genom att samtala en timme.

    Men det är inte heller meningen faktiskt. Vitsen är att göraen medicinsk bedömning eller en bedömning av vad nästa steg bör vara för någon som arbetstränar. Och eftersom de har det till arbetsuppgift är det också det de kan! En person med erfarenhet kan läsa av en människa ganska snabbt. Inte alla aspekter av människan, men de bitar som behövs.

    Och ibland vet man faktiskt inte allt om sig själv, och det kan vara bra att lyssna på andras tankar om en viss pusselbit av ens tillvaro.
  • Anonym (Hur göra?)
    Anonym (Bipolär) skrev 2018-11-25 18:00:34 följande:
    Det är ju deras jobb! De har både utbildning och lång erfarenhet av att träffa olika typer av människor. Visst, naturligtvis kan de inte få en hundra procent sann bild av en patient eller klient genom att samtala en timme.

    Men det är inte heller meningen faktiskt. Vitsen är att göraen medicinsk bedömning eller en bedömning av vad nästa steg bör vara för någon som arbetstränar. Och eftersom de har det till arbetsuppgift är det också det de kan! En person med erfarenhet kan läsa av en människa ganska snabbt. Inte alla aspekter av människan, men de bitar som behövs.

    Och ibland vet man faktiskt inte allt om sig själv, och det kan vara bra att lyssna på andras tankar om en viss pusselbit av ens tillvaro.
    Ja men en person som knappt har träffat mig eller träffat mig väldigt lite kan ju knappa avgöra hur jag fungerar i alla arbetssituationer eller på alla arbetsplatser i hel världen?
  • Tiina87
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-25 18:07:49 följande:

    Ja men en person som knappt har träffat mig eller träffat mig väldigt lite kan ju knappa avgöra hur jag fungerar i alla arbetssituationer eller på alla arbetsplatser i hel världen?


    Jo, personen kan göra en korrekt bedömning utifrån att du inte klarar mer än 12h i arbeta idag.
  • Anonym (ooo)
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-25 17:33:32 följande:

    Jag misstror inte att samhället eller myndigheterna inte vill hjälpa mig. Man det går till väga på sätt som det anser vara bättre lämpade för mig utan att ens knappt ta reda på eller lyssna på vad jag vill samt att det inte en känner mig eller knappt har träffat mig eller bara har träffat mig en kort stund.

    Men jag kan inte förstå hur någon person i världen kan bedöma en annan människas hela person utefter att bara har träffat denne vid en eller max två besök på kanske 30-40 min. Under de senaste 15 åren har jag träffat läkare kanske en gång vartannat år i kanske max 30 min och denne har varit en ny person så gått som varje gång. Det säger ju sig självt att det inte går att få en korrekt uppfattning om en person på detta sätt.


    Men vad ska de gör då menar du? Leva ditt liv i din kropp i 30 år? Kan de göra en bedömning då?

    Tyvärr är det önsketänkande att det skulle finnas obegränsat med resurser och tid för att hjälpa varje individ och anpassa allt perfekt efter denne. Speciellt svårt blir det när individens önskemål ligger långt ifrån vad som är realistiskt och praktiskt möjligt. Däremot kan jag hålla med dig om att det vore bra om det fanns möjlighet att träffa samma läkare som följde upp och att få ha kontinuitet i vårdkontakterna.

    Som sagt kan en kontaktperson vara med i alla sammanhang och på så vis skaffa sig en bra bild av dig och dina behov. Detta kan hen förmedla i olika sammanhang om du inte känner dig hörd eller förstådd. Jag tror att det skulle vara en positiv möjlighet för dig. Hen kan också fungera som ett slags samtalsstöd och ventilera idéer, tankar och frustration med.


  • Fiona M
    Anonym (Hur göra?) skrev 2018-11-25 18:07:49 följande:

    Ja men en person som knappt har träffat mig eller träffat mig väldigt lite kan ju knappa avgöra hur jag fungerar i alla arbetssituationer eller på alla arbetsplatser i hel världen?


    Det är inte alla arbetssituationer i hela världen som bedöms heller, utan arbetsförmåga efter viss anpassning. Du kan inte, som du tycks tro, skräddarsy en tjänst (och lönen för detta!) efter egna önskemål.

    Det här är din chans att visa vad du klarar, och du tar den inte.
  • Fiona M

    Fick du tag på studievägledaren i fredags så du har bokat ett möte eller fått svar på frågorna nu TS?

  • Anonym (Hur göra?)
    Fiona M skrev 2018-11-25 18:30:22 följande:

    Fick du tag på studievägledaren i fredags så du har bokat ett möte eller fått svar på frågorna nu TS?


    Ska först prata med FK om det en är möjligt att kombinera studier och daglig verksamhet. Alltså minska den dagliga verksamheten med från 2 dagar (12 tim/veckan) till 1 dag (6 tim/veckan) och studera deltid samtidigt. Sen ska jag mejla eller ringa studievägledaren efter det.
  • Anonym (Hur göra?)
    Fiona M skrev 2018-11-25 18:29:17 följande:

    Det är inte alla arbetssituationer i hela världen som bedöms heller, utan arbetsförmåga efter viss anpassning. Du kan inte, som du tycks tro, skräddarsy en tjänst (och lönen för detta!) efter egna önskemål.

    Det här är din chans att visa vad du klarar, och du tar den inte.


    Ja men alla anpassade arbeten bör jag ju berömmas mot inte sant?
Svar på tråden Börja studera eller göra som FK vill och vänta?