Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

Förlåt om jag kanske måste vara realistisk och låta väldigt hård mot dig nu, Men om du känner just nu att Daglig verksamhet på 12 timmar per vecka kan vara lite väl mycket. Hur fan hade du då tänkt att du skulle orka ta hand om ett barn i framtiden? Visst för att man egentligen är två föräldrar men sånt kan alltid ändras bara för att pappan var med och gjorde barnet betyder det inte att han absolut kommer stanna kvar sen. Plus så är det du som ska vara föräldraledig iaf dom första 6 månaderna månader som är kan bli fyllda med konstanta uppvak, dålig sömn, orolig bebis och om du har riktigt otur så blir bebisen sjuk också och då blir problemen bara större. Och hur ska du då göra om du kommer fram till att barn kanske inte var rätt för dig ändå? Barn är människor som kräver väldigt mycket och alla kanske inte har den möjligheten att ge barnen det dom behöver och då är det bara att acceptera det istället för att sätta en unge till världen som till slut kanske tas av socialen.

Börja med självstudier nu när du har bidrag. Gymnasiekurserna är inte hemliga, kurslitteratur finns på bibliotek, gamla centrala prov går att ladda ner.

Sedan kan du kanske tenta av kursen när ditt bidrag tar slut (kunde på min tid iaf).

Men är inte samhällets skyldighet att se till så att jag kommer närmare ett arbete? Hur gör man då på bästa, smidigaste och mest effektiva sätt för att jag ska komma dit?

Om jag svarar själv på den frågan så är det inte genom att vara kvar där jag är idag. Om jag istället jobbar med något som jag tycker är roligt och som jag orkar så skulle det ge mig mera samt utveckla mig mer. Även en utbildning skulle utveckla mig mer än bara lära mig det som man lör sig i själva kursen. Jag skulle stärka mig själv som person och bli tryggare i mig själv genom att studera vilket borde vara positivt när det sedan kommer till att jobba och söka jobb.

Mår man inte bra med sig själv är det ju svårt att klara av att jobba när man aldrig tidigare har gjort det.

Den enda personen som kan se till så att jag mår bra är jag själv. Dock måste myndigheterna inse detta och göra vad som är bäst för mig på lång sikt. Att se till så jag får ett jobb är en sak, men det måste också se till så att jag mår bra och klarar av att jobba i framtiden.

Om jag får tid att studera och känna att den biten fungerar då kommer jag också känna att jag klarar av någonting. Att fortsätta på daglig verksamhet där dessa egenskaper inte utvecklas är ju inte varken positivt eller effektivt. Vill myndigheterna få ut mig i arbete om ett par år är det bättre att låta mig testa på att studera nu istället för att vänta och skjuta upp det.

Hur kan jag lita på att det som de lovar nu verkligen kommer bli av? Kanske kommer de vilja att jag ska vara kvar i den dagliga verksamheten år efter år?

Vilket är lättast förresten, få ett jobb utan eller med utbildning?

Tveksamt om jag orkar detta samtidigt som jag är på den dagliga verksamheten. Men visst det är ett sätt. Fast då missar man ju prov och liknande.

Tycker absolut att samhället har ett ansvar i att ha låtit dig gå hemma och inte göra nåt i typ 10 år. De borde definitivt ha tvingat ut dig på praktik eller jobb mycket tidigare, men nu är det som det är. Du har ju inte heller tagit på dig att plugga tidigare när det hade varit enklare, så nånstans får du ju stå ditt kast och acceptera att du nu har färre möjligheter.

Att du ska få hjälp att få jobb är ju självklart, men då handlar det om ETT JOBB, inte ditt drömjobb. Du måste inse att du inte kan vara kräsen i din situation. Även om du skulle klara av gymnasiet så kommer dina möjligheter att vara väldigt begränsade och säkert inte mycket bättre än nu.

Vissa jobb är såklart omöjliga att få utan viss utbildning, andra väldigt svåra att få utan särskild utbildning och för en del jobb spelar det inte så stor roll. Problemet är ju att du vägrar sikta in dig på de jobben som du realistiskt sett skulle kunna få.

Du kan ju lägga det på en nivå du klarar av, är 25% för mycket kanske 10 eller 5% funkar.

Att tenta av betyder att du gör ett prov.

Jag uppfattar dig som att du verkligen inte VILL jobba utan att det är lättare för dig att studera på låg nivå.

För nej, fullständiga gymnasiestudier gör INTE att du kommer kunna få ett bättre jobb än du skulle få nu utan studier.

Följ planen och försök skaffa jobb så du kommer ut i arbetslivet och blir självförsöjande. Att arbetsträna är bättre än att bara gå hemma och det ger dig chansen att få ett riktigt jobb inom en snar framtid. Att börja studera på 25% kommer bara dra ut på allt och försvåra möjligheterna för dig att få jobb över huvud taget.

När det gäller barn tycker jag du ska släppa de tankarna helt och hållet i nuläget. Du bör enbart fokusera på jobb och försörjning. Du har ett enormt stöd runtomkring dig och borde vara väldigt tacksam över det. Det är få förunnat att få så mycket stöttning och hjälp som du får, absolut ingen självklarhet att få den hjälpen av myndigheter. Många skulle vara galet tacksamma, medan du mest vill kräva mer. Bedrövligt faktiskt.

Jag tänker boka ett möte med AF och se hur de ser på saken samt de skulle kunna hjälpa mig att få ett arbete, arbetsträning osv. i dagsläget. Om dom säger att det finns chancer för mig att kunna få ett arbete eller något annat än just daglig verksamhet så kan jag ju skriva in mig där och ta hjälp av dem. Jag fyller ju liksom 30 i juni och bör ju i så fall ha hittat något innan dess. Daglig verksamhet kan jag ju i te vara på efter 30 pga. att jag ej kommer kunna få sjukersättning. Sjukpenning får man bara om man har ett jobb med lön. Aktivitetsersättning upphör när man fyller 30.

Jag tänker boka ett möte med AF och se hur de ser på saken samt de skulle kunna hjälpa mig att få ett arbete, arbetsträning osv. i dagsläget. Om dom säger att det finns chancer för mig att kunna få ett arbete eller något annat än just daglig verksamhet så kan jag ju skriva in mig där och ta hjälp av dem. Jag fyller ju liksom 30 i juni och bör ju i så fall ha hittat något innan dess. Daglig verksamhet kan jag ju i te vara på efter 30 pga. att jag ej kommer kunna få sjukersättning. Sjukpenning får man bara om man har ett jobb med lön. Aktivitetsersättning upphör när man fyller 30.