Börja studera eller göra som FK vill och vänta?

Kommer man bak till 1200-talet i släktforskningen så är det inte så stort utredningsarbete bakom det du gjort precis så just det skulle bevisa att du inte är lat. Hade du sagt 1500-talet med vederhäftiga källor för många grenar så är det väl ett stort arbete men 1200-talet, nja den var lite för lätt!

Du har haft 9 år på dig att fundera på vad du vill men inte gjort något. Nu när ditt bidrag försvinner om någon månad då först börjar du fundera på framtiden, det är ju inte konstigt om du känner dig stressad men det är ju en stress du själv har skapat dig

Om du inte förstår skillnaden så visar det bara hur lite du egentligen vet om något som du själv anser att du verkligen kan. Självklart ligger 1200-talet längre tillbaka än 1500-talet det är just det som är orsaken. 7000 är ju inte speciellt många personer om man går långt bakåt. Även om alla i alla generationer bara får två barn, den raka anan och ett syskon så behöver du ju inte gå längre än typ till 1700-talet för att vara uppe i 7000 namn

Det fortaste sättet att bli självförsörjande och det som belastar samhället minst är naturligtvis att du börjar jobba så fort som möjligt, helst idag. Du lever i en verklighet som inte existerar när du tror att bara du studerat så kommer du att få ett jobb.

Jag ska inte säga att du slösat bort 10 år av ditt liv, du har säkert skäl till aktivitetsersättningen det framgår inte minst av dina trådar. Men faktum är att du ligger 10 år efter alla redan och om du tror att det ska ta flera år att komma igenom gymnasiet bara så ligger du 20 år bakom någon som söker ett kvalificerat jobb. 

Det är skillnad att som jag ex sätta mig på skolbänken som 35 åring, läsa något år och edan gå ut och söka jobb i en ny bransch. Jag har då minst 15 års arbetslivserfarenhet och har dessutom jobbat alla lov, du har aldrig gjort någonting. Vem tror du i ärlighetens namn kommer att få jobb först? 

Att sakna alla former av arbetslivserfarenhet är sånt som en arbetsgivare inte gärna satsar på i ett yrke som är något annat än ett genomgångsjobb. Att stiga upp och gå till jobbet varje dag, att inse att man bara är ledig 5 veckor om året, att man kanske måste jobba på julafton, att man inte stannar hemma bara för att man är trött är något som en med arbetslivserfarenhet kan visa att man förstår och inte ens där ligger du lika med någon annan. 

Och det finns jobb som vänder sig till studenter men för att få dem ska du ju just vara student inte läsa gymnasiet. Och det är också ett jobb du söker på lika villkor som alla andra studenter vilket inte gör det lättare för dig att få ett sånt jobb. 

Eftersom jag själv ska börja arbetsträna nu så är det ju inte sant att det bara är för att du inte orkar mer än 12 timmar som du inte får gå över till AF. Jag ska träna på 5 timmar i veckan och det går enbart via AF, har inte FK inkopplad alls på det. Om det stämmer som du skriver så har du betydligt större problem än du vill ge sken av här om alla instanser säger att du ska vara kvar i daglig verksamhet istället för att starta arbetsträning. 

Annars tycker jag du själv hittade en bra mening här som belyser dina problem med att förstå hur arbetsmarknaden fungerar: 
"denna verksamheten inte var bra för mig samt att jag inte kommer kunna orka jobba fler timmar där i och med att det är ostimulerande, tråkigt, enformigt och inte utvecklande någonstans". 
Ett jobb får man inte för att man ska utvecklas, stimuleras eller inte göra något enformigt, ett jobb får man för att man kan/har något som en arbetsgivare är beredd att betala någon för att utföra. 

Jag förstår inte ditt resonemang om förlängd skolgång. Där finns ju fortfarande en gräns på att man inte får det efter man fyllt 30 år så du lär ju inte hinna läsa direkt någonting med det bidraget. Tanken med det är ju om du inte klarar gymnasiet på 3 år utan behöver längre tid och du då kan få det för att få pengar även efter du fyllt 20 och inte längre får studiebidraget. 

Nej han menar säkert inte sjukersättning för den kan du inte få för två år, då gäller det att läkaren bedömer att du aldrig kommer att kunna arbeta med någonting någonstans. Han menar säkert, eller har kanske tom skrivit två års aktivitetsstöd vilket ju i ditt fall är samma sak som två års arbetsträning. 

Like lite som någon nu kan säga att du aldrig kommer att kunna jobba så kan inte heller någon säga att du kommer att kunna det, det finns helt enkelt inget underlag för ett beslut varken åt ena eller andra hållet.

Hela den är processen är ju något som du skulle klarat av de här åren med aktivitetsstöd för att den dagen du fyller 30 ska man ha ett vettigt underlag för din kapacitet att fungera, Du har haft 10 år på dig att prova att studera och se om du klarar av det exempelvis det är inget man kan stämma av på en termins studier. 

I grunden handlar egentligen allt om att ingen vet vad du kan göra förrän du provat och visat att du kan eller inte kan. Eftersom du trots din ålder inte har det minsta lilla record att visa på hur du fungerar/inte fungerar i ett arbetsrelaterat sammanhang så är det ju heller ingen som kan ta ställning till din framtida förmåga.   

Du utreder in absurdum och gör allt så komplicerat som du kan. Varför ska du söka om aktivitetsersättning vid förlängd skolgång? Det steget i din plan kan du väl släppa helt att fundera över och istället lägga din energi på sånt som har betydelse i längden och som kan påverka din framtid. 

Eller du kanske tycker att den enkla vägen är för simpel och vill krångla till det maximalt för att ha något att fylla dagen med? 

Jag menar så att du har ju ändå bara max 6 månader innan din aktivitetsersättning tar slut så varför krångla med ansökningar och väntan på beslut när du bara kan logga in på FK och säga att du vill ha studieprövningstid under din aktivitetsersättning. Eftersom du ändå inte har mer än 6 månader kvar räcker ju den prövotiden så länge du behöver.

Det är väl ditt ansvar att kontakta "myndigheterna" inte deras att kontakta dig. Dessutom måste du ju någon gång varit i kontakt med dem för det är ju inte så att de bara bestämmer sig för att skicka hem aktivitetsersättning till dig utan att du först sökt det, 

Jag tror att allt skulle bli mycket enklare för dig om du först känner efter vad du vill jobba som, efter det tar reda på hur du når dit och sätter igång att försöka nå målet. Krävs gymnasium så läs in det, krävs bara allmän behörighet för att läsa vidare satsa på det då. Kanske du vill ha ett jobb eller komma in på en utbildning där man söker på arbetsprov, börja söka direkt då eller spetsa till dina förmågor just runt detta arbetsprov,  Jag tror helt enkelt att du måste skaffa dig ett mer konkret mål att jobba mot än "jag vill inte leva på försörjningsstöd".

Vad är det som gör att du inte orkar öka tiden nu men kan göra det efter du fyllt 30. Är det för att orken ökar eller för att pengarna sinar?