Vilka är ni som lägger väskor, handskar, mössor, påsar och diverse andra prylar på det tomma sätet bredvid er, eller till och med sätter er själva på sätet vid gången och låter sätet vid fönstret vara tomt och på så sätt blockerar chansen till ledigt säte för medpassagerarna?
Varför gör ni så?
Bra. Men ni sitter så tills någon ber er att flytta på er? Varför sitter ni inte vid fönstret från början?
Jag sätter väskan bredvid mig pga att det känns onödigt att trängas med den i knät tills någon vill använda sätet. Hur svårt är det att öppna munnen och be om sätet eller visa att du vill sitta jämte? Då flyttar jag såklart väskan, eller när jag märker att det börjar bli fullt.
Jag brukar fråga om jag kan sitta där, snällt och vänligt, och det har aldrig varit några problem att få folk att flytta sina prylar från sätet jag vill sitta på när det är omvänt.
Vill inte sitta instängd. Sitter vid gången på flyg & vid kanten på bio.
Känner mig instängd när jag sitter vid fönstret. Tycker det är smidigare att sitta vid gången när det är dags att gå av.
Jag åker extremt sällan buss, händer max 2 gånger om året. Men när jag gör det sätter jag mej ytterst helt enkelt för att jag får panikångest om jag skulle sitta innerst och fel person sätter sig bredvid.
För att slippa sitta instängd bredvid någon som inte vet hur en dusch fungerar. Eller någon som inte förstår att alla vill höra deras samtal/musik eller vad det nu råkar vara...
Jag hoppar oftast på först på mina bussturer & då tar jag en 1:a. Annars signalerar jag givetvis att där är ledigt brevid mig.
Fast jag är uppmärksam och håller koll, de flesta måste inte säga något utan jag flyttar min väska när jag märker att det behövs. Bara onödigt att behöva ha en tung väska i knät i en halvfull buss, därför flyttar jag den när det börjar bli fullt eller som sagt om jag märker att någon närmar sig just sätet bredvid mig och nog till sitta där.
Beroende på var jag sitter också, sitter jag tex i främre delen är jag ännu mer uppmärksam eftersom det kan komma på personer som har svårt att gå. Sitter jag längre bak har jag ju ändå uppsikt över de andra tomma sätena.
Jag är inte egoistisk bara för att jag väljer att ha väskan bredvid mig när jag inte behöver ha den i knät. Men skulle jag nu råka missa att någon vill sitta - bara att säga till!
De gånger jag sitter ytterst är det för att jag inte ska åka så långt, bara några stationer, men inte orkar stå, vilket jag oftast gör. Ska jag åka långt brukar jag sätta mig innerst om det finns plats.
Som sagt så åker jag väldigt sällan. Jag skulle utan tvekan erbjuda inre platsen till äldre, någon med tydligt fysiskt behov, ett barn eller kvinnor. Killar och män klarar jag tyvärr väldigt sällan av att sitta bredvid så där skulle jag låtsas att inte se... Jag har tom svårt att sitta i väntrum om killar/män sätter sig i stolen bredvid och det har hänt att jag får stiga upp och gå iväg själv för att inte få total panik...
Inte alla killar/män men tyvärr en del. Jag blev våldtagen förra året och efter det får jag panik av killar/män med vissa drag, viss kroppsbyggnad, visst kroppsspråk, viss lukt, viss klädstil etc... Jag jobbar på att bli kvitt det men det är inte helt borta än.
För att jag inte vill att någon annan ska sitta där, så klart.