Hoppas också in här :) !
Ska precis som du TS göra i Örebro. Hinner inte heller innan jul och tyvärr åker jag bort i två veckor i januari, så antar att jag måste vänta tills februari :( . Fick vårt besked för ett år sedan att sambon har för få spermier. Men varit tvungen att vänta tills jag fyllt 25. Så känns extra surt att vi inte är hemma när det äntligen blivit dags för att få dra igång.
Hej!
Har precis gått med i Familjeliv, kände att det är kul att ha några att skriva med. Ska påbörja första försöket med menopur, troligen nu på onsdag. Känns pirrigt och spännande! Vi är båda 36 och har försökt sen 1,5 år. Bor i Sthlm så hjälp gick rel snabbt att få. Men kanske beror på att jag är över 35 också?
Ja då blir det nog start precis samma dag, kul! För oss är det en trolig kombination av att spermiernas koncentration (inte antal dock) är låg (osäker på vad det betyder egentligen) och jag har aningen få ägg. Jag har inte fått utslag för ÄL varje månad, kanske beror på lågt äggantal. Ska bli otroligt skönt att få professionell hjälp.
Har också börjat med sprutor idag! Följer gärna er och ser hur det går för oss alla!
Min mens smög igång igår men startade ordentligt idag. Dock ville BM att jag startar imorgon då prel äggplock blir måndag 25/2 (skulle blivit söndag annars). Ultraljud på onsdag. Vilka läkemedel ska du använda?
Ja det verkar ju vara en bidragande faktor som försvårar om inte annat. Vi tänker väldigt positivt ändå. Jag brukar ofta vara inställd på det bästa så i mitt fall försöker jag nu komma ihåg att det är inte alls särskilt stor chans att det blir något, bara 35% sa vår läkare. Men samtidigt ännu lägre om man ska lyckas bli gravida naturligt. Däremot känner jag mig stressad men har nog mest med min ålder att göra! Det är verkligen svårt att påverka hur man mår, hoppas du kan koppla av från oron. Nu är ju försöket igång, det är ju det viktiga just nu! Sen får tiden ha sin gång.
Ja verkligen kul att det är exakt samma dagar! Jag ska börja ikväll, Menopur och sen Cerotide start på måndag, VUL på onsdag så får vi se hur det går. Men prel ÄP på måndag iaf.
Ja verkligen, det är inte så dåliga odds ändå om man jämför med innan man fick hjälp! Vi får hoppas det går bra för oss alla ?? Mina vänner har redan ett barn och många är på sitt andra så vi är klart ?sist?. Vi har varit tillsammans i 18 år så alla trodde nog vi skulle vara först ut.
Då ligger vi precis lika, ska på ultraljud på onsdag och plock blir mån, tis eller ons veckan därpå! Detta är vårt femte försök. Är det ert första?
Det är ok, nog mest jag som känner mig stressad och att tiden rinner ut. Låter drastiskt men man vet ju hur chanserna blir sämre och riskerna högre över 35.
Nej jag har inte berättar än för min chef. Har sagt att jag vill vara ledig 25e eller 26e för att hjälpa mina föräldrar med en grej så tänkte ta ut en semesterdag då. Men håller med, det blir svårt i längden att hitta på en massa ursäkter. Men jag har en bra chef så jag tror jag kommer berätta om första försöket inte lyckas.
Spännande att se hur det ligger till på onsdag oavsett! Är ju min första gång så allt är nytt.
Tack! Ja, hoppas det går bra för oss. Min stress kommer nog accelerera rätt fort om försöken misslyckas.
Jag jobbar på kontor med endast kvinnliga medarbetare, så nästan raka motsatsen mot dig! Jobbigt om du inte känner att du kan lita på din chef! Isf skulle jag också dra mig för det. Du kanske inte behöver säga exakt vad det gäller utan säga att du genomgår en behandling men inte vill gå in på detaljer? Jag har berättat för mina vänner (har fyra vänner med ivf bebisar så det var nästan en självklarhet) och för mina föräldrar (har en nära relation till min mamma och vet att hon undrade hur vi tänker kring barn och så). Jag tycker det känns skönt att ens närmaste vet och är insatta i vad som händer, tänker att dom är ett bättre stöd då om det blir misslyckade försök eller komplikationer.
Försöker sova men har nyss tagit sprutan och känner hur det spänner och svider lite i magtrakten så blir nog vaken en stund till...
Ja, det får vi göra! Det går i vågor hela tiden, tänker ju på det varje dag men framförallt denna gång har det känts avlägset mellan gångerna. Försöker att inte deppa ner mig i det, men just mellan läkarbesöken brukar det bli väldigt känslomässigt och tufft. Svårt att hålla tårarna tillbaka under de veckorna under behandlingarna. Det är ju trots allt en konstant sorg man bär på. Vi har ställt in oss på att vi antagligen kommer behöva donerade ägg istället, men det tar tid att vänja sig vid tanken och hoppas fortfarande att vi klarar det med våra egna! Håller tummarna för att ni klarar det på första!! Men kanske bra att du är inställd på annat, det var inte vi. Vi fick en ordentlig chock efter vårt första misslyckande!