När kan man låta barnen...

Försöker göra en lång historia kort.

Två barn, 10 och 12 år gamla tillsammans med min ex man. Vi skildes för 8 år sedan. Jag har ensam vårdnad.

Minimalt engagerad i barnen även när vi bodde ihop mem efter separationen glesare och glesare.

Bor sedan 5 år i Spanien. Träffas 1 gång/år.

Psykisk misshandel speciellt av yngsta barnet och mig men även stora barnet.

Yngsta vill inte träffa sin pappa alls men pga ålder har jag fått reda på stt jag måste tvinga honom...vilket känns hemskt!

Skypesamtalen har ebbat ut för barnen vill inte.

Nu börjar pappan anklaga mig för att jag låtetr dom få bestämma själva. Han anser att dom är för små för att få bestämma om de ska träffas/ringa eller inte.

Yngsta går på bup bl a pga detta och har stor ångest kopplat till sin pappa pga den psykiska misshandeln. De har noll förtroende för sin pappa.

Hur gör jag? Finns det nån ålder där barnen faktiskt får bestämma själva (förutom det uppenbara vid 18 års ålder) eller är det att tvinga dom till samtal och träffar i 6 och 8 år till??

Anonym (Får man?) Trådstartaren

Äldre 15 Nov 12:06

#3

[quote=79215565][quote-nick]Kjell2 skrev 2018-11-15 11:59:52 följande:[/quote-nick]Barn Får teoretiskt aldrig besämma, det är vårdnadshavaren eller domstol.[/

Okej men kan jag som vårdnadshavare bestämma att de själva får välja pga deras mående utan att jag gör något helt galet?! Förstår du vad jag menar? Min yngsta mår verkligen uselt av det och får stor ångest bara man nämner pappan.

Anonym (Får man?) Trådstartaren

Äldre 15 Nov 12:24

#5

[quote=79215591][quote-nick]Kjell2 skrev 2018-11-15 12:13:14 följande:[/quote-nick]Om du gör något galet går inte att svara på. Vad kommer pappan göra om han inte får tala med eller träffa sin barn?

Hur kommer barnen se på detta i framtiden, kommer de anklaga dig för att de inte känner sin pappa?

[/

Vi har pratat om detta så nä övertygad om att de inte kommer anklaga mig. Aldrig motsatt mig nåt samtal eller träff. Snarare att jag fått övertala dom att åka och träffa honom.

Anonym (Får man?) Trådstartaren

Äldre 15 Nov 12:27

#6

Anonym (mmm) skrev 2018-11-15 12:05:06 följande:

Det finns inget "tvinga" även om jag förstår vad du menar, men vem säger det?

Och vad ska han göra då, om de inte vill prata på skype? Om de bara går därifrån trots att du svarat på samtalet tex. Då har du försökt, du har inte motarbetat.

De på BUP bör ju också kunna säga utifrån hur det barnet mår, att det inte mår bra av att tvingas ha kontakt med sin pappa just nu.

Hur går träffarna till? Vilka andra är med då?

Här har min man ensam vådnad om sina barn pga att deras mamma är psykiskt allvarligt sjuk (vilket hon själv inte förstår och därför inte tycker om hur rätten har bestämt) I domen står väldigt tydligt att allt handlar om barnens behov, och om de vill träffa henne eller inte. Yngsta barnet är 10. Nu har kanske dina barns pappa ingen sån sjukdom som gör att man anser honom olämplig men ingen har på något sätt sagt att man måste tvinga barnen att träffa henne. (Varken Soc, familjeenheten eller tingsrätten)

Svar på din fråga är att det finns ingen ålder men att man ska se på varje fall och om det är så uppenbart med ångest knutet till pappan osv, så undrar jag som sagt vem som använder ordet "tvinga"?

Det är mitt ord, tvinga, flr det är så jag känner det när barnen säger ?jag vill inte träffa honom om jag inte absolut måste? eller ?jag vill inte prata med pappa, måste jag göra det??? För mig är det då att tvinga mem kanske fl ordval?

Det är jag som är med när vi ses för yngsta barnet vägrar själv och än mindre med nån annan

Detta är ju en lång historia som är svår att få ner på några skrivna rader tyvärr

Anonym (Får man?) Trådstartaren

Äldre 15 Nov 12:36

#8

[quote=79215630][quote-nick]Kjell2 skrev 2018-11-15 12:28:25 följande:[/quote-nick]Rent lagligt kan du stoppa umgänge, samtal odyl. Jag antar att det inte finns ett fastställt umgängesavtal. Det är möjligt att det för stunden är det som är bäst för barnen.

Frågan är vad pappan kommer gör då? Kommer han stämma i domstol och det slutar med fastställt umgänge och att han får vårdnade då du saboterat alla försök till umgänge.

[/

Nä det kommer han inte göra då han vet att han inte fixar att ha dom själv och inte har intresset av det heller.

Saboterat?? Mm så kan man se det. Min fråga är ju egentligen baserat på att barnen mår psykiskt dåligt vid kontakt med honom och ena barnet har fått 2-3 psykiatriska diagnoser pga detta...tänker att det måste finnas nåt vett i att umgänge är väl för barnens bästa och inte förälderns eller?!

Anonym (Får man?) Trådstartaren

Äldre 16 Nov 17:12

#10

Barnen har egna mobiler som han har tillgång till. Då kan det väl aldrig räknas som saboterande?!!!

Anonym (Får man?) Trådstartaren

Äldre 17 Nov 13:36

#14

Jag har alltid uppmuntrat barnen. Aldrig nekat utan tvärtom, varit den som planerat träffar mm. Vi åker till Spanien ibland och hälsar på honom för han har sv olika anledningar svårt att komma hit. Eller åkt och mött upp honom på a dra ställen för träffar. Åkte t o m till Spanien under längre tid för nåt år sedan.

Jag påminner om satt ringa pappa.

Jag påminner om födelsedagar, frågar om de ska ringa/skicka presenter.

Jag har aldrig någonsin lagt på nån lur när han/dom ringt.

Jag har skickat veckomail, gjort uppdateringar med info om barnen där jag inte ens fått svar på dessa mail.

Jag har planerat träffar med hans släkt fast han inte bor här pch jag inte känner dom för att barnen ska lära känna dessa också.

Jag har sagt att han mer än gärna får kontakta dom på deras egna mobiler vilket gan aldrig gör.

Pratar aldrig skit om pappan men meddelar dom om t ex pappan väljer att åka på semester till Thailand ist för att boka in träff med dom. Vilket hänt åtskilliga ggr och sedan har han inte råd/semesterdagar kvar så jag fått betala resan till spanien ist så de kunnat ses.

Anonym (Får man?) Trådstartaren

Äldre 20 Nov 11:14

#17

Tack alla för svar.

Nä jag tycker väl det är en vuxne som bör ringa sina barn?

Varför ska dom ta ansvar för det när de inte vill dessutom? Han HAR tillgång till kontakt med dom genom deras mobiler men han säger åt MIG att be dom ringa oxh de få ggr de ringer (ja under lite ?tjat?) honom så säger han att han vill att de ska ringa oftare för han blir ledsen annars.

VARJE gång får de nån känga av nåt slag så självklart är inte lockelsen att ringa så stor!

Jag tycker att jag är tillmötesgående på alla sätt men tvinga dom känns inte aktuellt längre då de är så stora ocg uppenbarligen tagit beslutet själva att de inte mår bra av kontakt.

I min värld så är det barnens behov jag behöver sätta först! Att de lär sig stå upp för sig själva och det de mår bra av.

Att lära sig att det är okej för en vuxen att bete sig illa men man som barn ska bara bita ihop och acceptera känns inte rätt! Jag vill lära barnen att kunna våga säga nej till saker som är övergrepp, misshandel, mobbing osv vilket deras pappa faktiskt utsätter dom för på olika nivåer.

Dock tänkt att jag gör fel när jag ställer mig på deras sida då lagen verkar kräva att barn blir tvingade :(

Mrn tack igen för svaren!

Anonym (Får man?) Trådstartaren

Äldre 20 Nov 14:05

#20

1234568 skrev 2018-11-20 12:11:27 följande:

Det är så lätt att man i dagens samhälle får uppfattningen som förälder att man mer eller mindre ska tvinga barnet träffa den andra vuxna. I normala fall så behövs ju inget tvång, utan barnet vill träffa den andra föräldern.

Lagen säger inte att barnet ska tvingas träffa den vuxna som behandlar barnet illa. Och lagen säger aldrig att du ska försöka "vända tankarna" om den andra, dåliga föräldern, inför barnet. Barnet behöver känna att hon/han kan anförtro sig åt dig om hur den tänker om den andra, och det åstadkommer man ju inte genom att minimera dom dåliga känslor som barnet har om en dålig förälder.

I detta fall tycker jag du ska ge gehör för barnens känslor, så dom känner dom är uppbackade av dig.

Det finns ju fall där vårdnadshavare baktalar den andra föräldern, och på det viset skapar ett dilemma där barnet pga det inte vill träffa den andra. Tyvärr så får ju alla normala föräldrar sota lite för det. För i dom fallen så kan ju umgänge verkställas genom tex hämtning. Detta först efter att umgänge är fastställt i tingsrätten. Men det ska ganska mycket till för att något sådant ska ske. Och har aldrig hört att det skulle hänt när det kommer till större barn, eller i dom fall där man kan bevisa pappans frånvaro eller hur dåligt barnen mår av umgänget.

Jag är ganska säker på att i ditt all så är risken för något sådant totalt obefintlig. Så stötta du barnen i deras känslor, och tvinga dem inte till något. Dom är stora nog att ha egna åsikter om saken, och sedan så ska den yngre pojken å det han behöver för att må bra. Även om det innebär inget umgänge.

Ditt ansvar är mot barnen, inte pappan.

Aldrig pratat illa om pappan. Snarare att jag känner att jag är lite väl ?förklarande? och skyddat honom just för rädslan att baktala den andra föräldern för det ät det värsta jag vet. Å andra sidan försöker jag få barnen att inse att deras känslor är viktiga oct att jag lyssnar på dom. Tyckt det varit en svår balansgång.

Anonym (Får man?) Trådstartaren

Äldre 20 Nov 17:18

#27

Anonym (B) skrev 2018-11-20 16:38:08 följande:

Och det är väl tur.

Man blir inte förälder av ett samlag...

Umgänget är för barnets skull.

Det finns ingen anledning att tvinga barn att umgås med föräldern eller farmor om barnet mår dåligt och far illa av det.

Det är däremot för barnets bästa att gå på skolan eller tandläkaren.

Det är ju just det som blir ett problem här. Hade de bara ?inte haft lust? så kanske det går att tvinga för att när de väl ses blir det skoj men sånt är inte fallet här utan ständiga nedlåtande kommentarer, ointresse av barnen ovh bara önskan om att själv skina, otrygghet, oförståelse för barnens behov etc

När kan man låta barnen...

INNEHÅLL