Inlägg från: Anonym (Monica 55) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Monica 55)

    Jag och barnen är ensamma kvar, i oändlig saknad

    Anonym (38 år och änka) skrev 2018-11-08 15:01:30 följande:

    Min älskade man vaknade inte för en månad sen. Jag är ensam kvar med två barn. Jag vaknar på nätterna och har drömt mardrömmar. Vill drömma fina drömmar men drömmer om andra saker där jag är arg på honom.

    Saknar honom så fruktansvärt.

    Man vet inte exakt varför han dog, det har inte kommit fram exakt. Men han hade ett inflammerat hjärta.

    Hur fan ska man gå vidare, ni som är i samma situation snälla hör av er, just nu undrar jag hur jag ska orka


    Min historia är inte lik din men jag berättar ändå.

    Mitt barns pappa, min fd man och min bästa vän, gick bort väldigt tragiskt. Från en dag till en annan... borta för evigt.
    Vi var skilda men han var min själsfrände och jag älskade honom fast på ett annat sätt... vi kunde inte vara ihop men inte heller isär. Vi skilde oss, flyttade isär, ihop, isär.

    Han var 40 när han lämnade oss, det är 25 år sedan och jag gråter inte längre varje dag men han finns alltid i mina tankar.
    Det är så oerhört sorgligt och jag kommer inte över det.

    I början satt jag på nätterna och pratade med honom, mot den svarta himlen om natten.
    Jag skällde, jag grät...

    Nu är vårt barn sedan länge vuxen och har egna barn. Han vårdar sin pappas minne ömt, tänder ljus på hans grav och smyckar, tvättar stenen och så. Men han har inte den stora klumpen kvar i magen, den klumpen som jag nog kommer får leva med resten av mitt liv.

    DOCK, har jag gått vidare i mitt kärleksliv. Jag gifte mig igen, fick fler barn. Min man visste från start hur detta med mitt halva förlorade hjärta låg till och accepterade det.
    Så det går att gå vidare, att starta om på nytt. Men kärleken till den som lämnade lever vidare och jag är övertygad om att vi ses igen.
Svar på tråden Jag och barnen är ensamma kvar, i oändlig saknad