Inlägg från: Anonym (38 år och änka) |Visa alla inlägg
  • Anonym (38 år och änka)

    Jag och barnen är ensamma kvar, i oändlig saknad

    Min älskade man vaknade inte för en månad sen. Jag är ensam kvar med två barn. Jag vaknar på nätterna och har drömt mardrömmar. Vill drömma fina drömmar men drömmer om andra saker där jag är arg på honom.

    Saknar honom så fruktansvärt.

    Man vet inte exakt varför han dog, det har inte kommit fram exakt. Men han hade ett inflammerat hjärta.

    Hur fan ska man gå vidare, ni som är i samma situation snälla hör av er, just nu undrar jag hur jag ska orka

  • Svar på tråden Jag och barnen är ensamma kvar, i oändlig saknad
  • Anonym (38 år och änka)

    Det är så svårt att förstå att han inte kommer tillbaks. Det värsta av allt är att vi bråkade samma kväll, och dagen efter är han borta.... vet inte om jag någon gång kommer komma över detta.

    Vi har hängt ihop i många år, sedan vi var 21 och 22... hela vårt vuxna liv har vi haft. Vi har bråkat och vi har älskat varandra, men min älskade hade svårt med att från och till lida av depressioner efter en utbrändhet. Det har varit tufft många gånger men vi har hängt i, det skulle vi gjort tills vi var gamla. Jag hade aldrig gett upp! Men det värsta nu är att på nätterna drömmer jag så mkt mardrömmar! Jag vill drömma bra drömmar men det är fel saker som kommer på nätterna.

    Tror det är mkt gammalt som kommer på nätterna. Vill inte tänka på det. Jag saknar honom ju så sjukt mycket, och barnen med! Dom frågade mig idag var man kommer när man dör...

    Jag tror vi kommer ses nån dag!!! Jag vill att han ska komma tillbaks idag!

Svar på tråden Jag och barnen är ensamma kvar, i oändlig saknad