Vi vill att varderas särkullbarn ej ska ärva arvslott!
Varför?
Varför?
Det får stå för dig. Frågan är om din man värderar sina barn så olika.
Fakta? Det är ju utifrån ett testaments som frångår från standard. Skriver man inget testamente hade barnen fått lika stor andel av pappans förmögenhet, sin arvslott. Dock att det gemensamma barnet hade fått vänta med sin del. DET är fakta.
Suck. Har inte skrivit om din pappa. Du kommenterade mitt exempel om att det gemensamma barnet skulle få 4 ggr så mycket som vardera halvsyskon. Läs om läs rätt. Du skrev att syskon får olika. Att det är fakta. Det behöver inte vara fakta (skrev jag). Orkar inte med dig nu. Hoppas barnens pappa tänker en gång extra iaf.
Det stämmer att vissa försäkringar där bland annat livränta betalas ut är utformade så.
Mitt förslag är att skriva att alla barnen får sin laglott och den efterlevande maken/makan resten. Sedan en livförsäkring som den efterlevande kan lösa ut särkullarna med.
Personligen skulle jag inte vilja skriva att de ska få ut sin arvslott om de väntar tills jag går bort. Jag kommer mest troligt inte ha någon kontakt med dem om maken går bort, och vill heller inte ha dem hängande över axeln för att "bevaka" sitt arv. Det bästa är att lösa ut deras del direkt och sen va av med dem.
Det verkar inte som om du ts har någon djupare relation med din partners barn, om man dömer utav det du skrivit.
Du kanske inte har någon djupare relation med dem heller.
Såg mig, under hur många år har du och maken byggt ert gemensamma imperium?
Att ärva är pengar man inte hade, men att lösa ut någon är pengar man sparat under en livstid eller en försäljning av ett livsverk. Då ska man trösta makens/makans barn med det och samtidigt ge sina egna ett upp och ner vänt liv, kanske en trång hyreslägenhet på översta våningen. Utan kapital.
Tänk på det ni särkullbarn, ni är inte mer värda än bröstarvingar.
Det är vidrigt hur ni resonerar "jag har rätt till mitt arv, mina föräldrar ska minsann inte få spendera mina pengar innan dom dör, jag är född med att äga mina föräldrars pengar"... Det är vidrigt! Ingen äger sina föräldrars egendom, ingen av er!
Med särkullbarn och bröstarvingar menar jag att bröstarvingar (som i gemensamma) till sammanboende inte får ut sin rätt med detsamma medan särkullbarnen får. Trodde jag framgick, men tror ni tolkar in som ni VILL, ni har bestämt er på förhand!
Vad jag vill ge och inte ge har ni inte ett s***t med att göra! Ni ska inte bry er om det öht och ni behöver alls inte kommentera med det, för jag har från början diskuterat om alla särkullbarnen, mina likaså! Mina biologiska ska inte sätta min man och gemensamma på gatan, de är inte mer värda! Så om ni inte har förstånd att begripa det så vandra vidare till en mer lättbegriplig tråd!
Här är min tråd och era åsikter om nåt jag inte bett om är totalt ointressanta, ovidkommande och helt löjliga!
P.s klarar ni inte av att samla ihop till eget kapital utan måste tvinga er på era förödrars, så råder jag er att skaffa ett jobb.. Eller utbildning
Vill du svara på min fråga ovan.? Jag har varken varit otrevlig eller vidrig mot dig utan tvärtom delat med mig om hur vi gör
Varför?
Nu är jag inte särkullsbarn men två av mina barn är det och min man har en dotter sen tidigare som är det. Det är LIKA mycket värda och är bröstarvingar till mig / min man.
Jag förstår inte varför du krånglar till det så mycket när det är SÅ enkelt att lösa. Jo det kostar i form av en bra livförsäkring. Men det är alla våra barn värda för att det ska bli rättvist
Fast det handlar ju inte om att ge en hel livförsäkring till någon. Hade ni inte haft några barn alls sen tidigare hade ju ni ärvt varandra helt om ni är gifta. Nu har ni barn sen tidigare och då är livförsäkringen bra för att kunna betala laglotten eller hela arvet (beroende på om man väljer att skriva testamente om att barnen enbart ska ha laglotten) om man tex äger fastighet eller så med betydande värde.
Jag ska förtydliga.
Mina barn får inte ärva gården pga att deras pappa är en blodsugande utnyttjare som inte har några problem med att sätta andra i skuld eller att sno saker från sina egna barn (han är periodare) och sälja vidare. Det var en hemsk tid i mitt liv. Jag och barnen satt i 20.000:- hyresskuld pga honom (lång historia). Hans far i sin tur satte honom på kronofogden med 50.000 den dagen han fyllde 18. Jag ser ingen anledning till att han bryter mönstret om jag skulle dö och han få full förfogande rätt till barnens pengar. Han skulle lätt kräva pengar av min nuvarande man och skulle kunna lura till sig huset av barnen. Den biten ser jag framför mig.
Min mans barn får inte ärva huset pga att deras mamma är girig och egoistisk och har tjejerna runt lillfingret, hon skulle lättvindigt kunna lätt övertala dom om att ta huset från mig, då hon även är väldigt svartsjuk på mig och hon är pengaglad.
Så ni förstår om huset skulle falla i händerna på någons barn så skulle huset falla ur närmsta släkten, om vårt gemensamma barn ärver så stannar det i släkten. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett bättre sätt, utan att få anklagelser slängt kors och tvärs. Oavsett är detta hur vårt liv ser ut, vad ni än tycker om det. Jag har aldrig någonsin bett nån av er om råd huruvida vi går rätt tillväga eller inte om just DET, bara om hur vi ska skriva i testamentet. Beslutet är redan taget om detta. Därav min fientlighet. Punkt slut.
Förstår ni inte - fråga! Släng inte ur er dumma kommentarer! Jag är faktiskt en människa bakom dessa kommentarer, och jag ber alla om ursäkt som jag skrivit illa till, om ni upplevt så. Men jag blir ledsen av hur lättvindigt man blir anklagad och bedömd i saker man aldrig bett om. Så respektera det nu. Tack.
Nåja, du verkar ju anse att hans barn är ganska usla också.
"Mina barn skulle aldrig göra det, men är övertygad om att hans skulle."
För övrigt pratade du mycket i början av tråden om hur du och din man tillsammans byggt upp allt du vill rädda från främst hans ungar och så kommer det fram att det handlar om en släktgård som funnits i någon av släkterna i generationer.
Jag säger då det.
Naturligtvis menar hon inte att barnen stod för skulden. Men självklart påverkade det dem också och inte bara ts, hon har ju fått prioritera att betala av skulden så att barnen har fått stå tillbaks.
Jag skulle definitivt ta hjälp av en jurist specialiserad på arvsrätt. Finns många vassa sådana. Att använda sig av standardiserade dokument kan innebära att det får följder som du inte ens har drömt om. Det är det bästa rådet du kan få. För att kunna ge ett korrekt råd och "veta vilken av de sju dokumenten" du ska använda måste man ha en total helhetsbild av alla aktuella omständigheter. Något du knappast kan lämna ut på ett Internetforum.
.
Det blir inte så man skrivit och arvet delas inte så som man önskat. När det är särkullbarn mm inblandat är det knepigare och svårare nämligen än om man enbart har gemensamma barn.