Vi vill att varderas särkullbarn ej ska ärva arvslott!

Problemet med det är bara, att den efterlevande maken/makan kan råka ut för en lycksökerska/sol-och-vårare, som lurar av honom/henne alla pengarna medan de är tillsammans. I så fall kan inte barnen göra något åt det nämligen, deras förälder/styvförälder kan göra av med precis alla sina pengar under sin livstid, så att det inte blir något kvar den dag vederbörande dör. 

Behöver inte vara en kärleksbedragare heller för den delen, folk förändras när de blir gamla och han eller hon kan få för sig att skänka stora summor till Cancerfonden eller ett katthem eller en religiös församling. Samma där: vederbörande gör vad h*n vill med pengarna så länge h*n lever...

Om jag hade varit barn/styvbarn och ställts inför det valet, så hade jag valt att ta ut det arv jag kan få på en gång. Hellre än att kanske inte få något om 20 år...

Nu blottar jag kanske min okunskap, men är anledningen till att man betalar dyra premier till en livförsäkring, i stället för att helt enkelt spara (helst investera) dom pengarna, just att man kan styra så att makan/maken får det? Att man håller dom pengarna undan från barnens arvsrätt?

Angående ditt sista stycke, så ÄR det ju så. Och man kan aldrig veta vad personen kommer att få för sig att göra, när h*n blir änka/änkeman. En del blir helt galna och ska ta igen saker de anser sig ha missat under sitt äktenskap: resa, festa, ha älskare/älskarinnor... och då går pengarna fort åt. Och styvbarnen kan inte göra ett skit. Få människor känner lojalitet mot sina styvbarn efter att maken/makan är död... och speciellt om det har gått några år och man kanske har tappat kontakten med dem till och med. Varför då spara pengar åt dem?

Jag skulle som sagt, om jag var styvbarnet, kräva ut min andel direkt - för annars får jag kanske inget när den dagen kommer. 

Håller med om att gå till en riktig advokat. Det är dyrt - hutlöst dyrt, jag tycker att de får ta ut för mycket för en enkel konsultation. Men det är ändå småpengar, jämfört med hur dyrt det kan bli för det barn som inte får ut det som ni ville att det skulle ha, bara för att ni sparade in på advokaten...

Själv har jag inte ens ett testamente och inget behov av advokater. Men det beror på att jag är skild, singel och har två barn med samma pappa. Utfallet blir som jag vill även utan testamente: mina barn får allt jag äger, och båda får lika mycket! (Om det går bra för barnen när de blir vuxna och jag vet att de klarar sig ändå, så kanske jag testamenterar 10 000 till mitt politiska parti... men det är också en enkel skrivelse, som inte kräver advokat.)

Jo, jag har funderat på det också. Än så länge finns det inte så mycket att ärva, men när jag i min tur ärver min mamma blir det fråga om flera miljoner, och då - om inte förr - så bör jag skriva testamente. Helt rätt.