Vi vill att varderas särkullbarn ej ska ärva arvslott!
Ni får väl se till att det finns starka ekonomiska skäl för särkullbarnen att låta efterlevande make/maka sitta kvar i orubbat bo.
Inlägg från: Pope Joan II
|
-
-
Ni kan ju skriva det på det vis att förutsatt att den efterlevande får sitta i orubbat bo så ges arvingen rätt till hela arvslotten med all egendom som tillhör den avlidne föräldern och inte bara laglotten (vid den efterlevandes frånfälle).Anonym (Ylva/TS) skrev 2018-11-06 12:01:36 följande:Hur menar du?
-
Du kanske inte har någon djupare relation med dem heller.Anonym (Ylva/TS) skrev 2018-11-08 10:28:17 följande:
Detta gäller ju båda sidor, även mina barn gentemot min make. Det trodde jag framgick.
Såg mig, under hur många år har du och maken byggt ert gemensamma imperium? -
Särkullbarn är naturligtvis också bröstarvingar.Anonym (Ylva/TS) skrev 2018-11-09 05:33:33 följande:
Att ärva är pengar man inte hade, men att lösa ut någon är pengar man sparat under en livstid eller en försäljning av ett livsverk. Då ska man trösta makens/makans barn med det och samtidigt ge sina egna ett upp och ner vänt liv, kanske en trång hyreslägenhet på översta våningen. Utan kapital.
Tänk på det ni särkullbarn, ni är inte mer värda än bröstarvingar.
-
Nåja, du verkar ju anse att hans barn är ganska usla också.Anonym (Ylva/TS) skrev 2018-11-09 15:58:17 följande:
Jag ska förtydliga.
Mina barn får inte ärva gården pga att deras pappa är en blodsugande utnyttjare som inte har några problem med att sätta andra i skuld eller att sno saker från sina egna barn (han är periodare) och sälja vidare. Det var en hemsk tid i mitt liv. Jag och barnen satt i 20.000:- hyresskuld pga honom (lång historia). Hans far i sin tur satte honom på kronofogden med 50.000 den dagen han fyllde 18. Jag ser ingen anledning till att han bryter mönstret om jag skulle dö och han få full förfogande rätt till barnens pengar. Han skulle lätt kräva pengar av min nuvarande man och skulle kunna lura till sig huset av barnen. Den biten ser jag framför mig.
Min mans barn får inte ärva huset pga att deras mamma är girig och egoistisk och har tjejerna runt lillfingret, hon skulle lättvindigt kunna lätt övertala dom om att ta huset från mig, då hon även är väldigt svartsjuk på mig och hon är pengaglad.
Så ni förstår om huset skulle falla i händerna på någons barn så skulle huset falla ur närmsta släkten, om vårt gemensamma barn ärver så stannar det i släkten. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det på ett bättre sätt, utan att få anklagelser slängt kors och tvärs. Oavsett är detta hur vårt liv ser ut, vad ni än tycker om det. Jag har aldrig någonsin bett nån av er om råd huruvida vi går rätt tillväga eller inte om just DET, bara om hur vi ska skriva i testamentet. Beslutet är redan taget om detta. Därav min fientlighet. Punkt slut.
Förstår ni inte - fråga! Släng inte ur er dumma kommentarer! Jag är faktiskt en människa bakom dessa kommentarer, och jag ber alla om ursäkt som jag skrivit illa till, om ni upplevt så. Men jag blir ledsen av hur lättvindigt man blir anklagad och bedömd i saker man aldrig bett om. Så respektera det nu. Tack.
"Mina barn skulle aldrig göra det, men är övertygad om att hans skulle."
För övrigt pratade du mycket i början av tråden om hur du och din man tillsammans byggt upp allt du vill rädda från främst hans ungar och så kommer det fram att det handlar om en släktgård som funnits i någon av släkterna i generationer.
Jag säger då det.