Vi vill att varderas särkullbarn ej ska ärva arvslott!

TS, jag vet inte vad du är ute efter här men kan bara upprepa att det inte finns någon seriös jurist som kommer säga "gör så här, det här är bäst" med den information du gett. Ingen. Sen vill jag ge ett tips om du ändå går vidare med ditt testamente från nätet. Du använder konsekvent uttrycket arvslott felaktigt i den här tråden, och om du gör det även i testamentet blir testamentet felaktigt. Arvslotten är laglotten+den disponibla kvoten och det är den disponibla kvoten du kan testamentera bort. Arvslotten går inte att testamentera bort då hälften av den är laglotten.

Vilket är precis vad jag skrev. Arvslotten är laglotten+den disponibla kvoten. Alltså kan inte arvslotten testamenteras bort (som TS skriver i rubriken att hon vill) eftersom den till hälften består av laglotten.

Men snälla du. Arvslotten består av till hälften av laglotten och till hälften av den disponibla kvoten. Den disponibla kvoten är delen som kan skänkas till annan. Jag vill bara hjälpa dig att använda rätt vokabulär då det annars kan få stora konsekvenser om testamentet blir fel.

Laglotten + disponibla delen = arvslotten.

Antag att :

Laglotten = gul

Disponibla delen = blå

Arvslotten = grön (gul+blå)

Du kan inte testamentera bort grön, eftersom gul ingår i grönt och aldrig går att få bort. Du måste benämna blå som blå i ditt testamente. Skriver du grön (arvslott) blir det ogiltigt.

Risken är ju att om grön klandras får de ut hela grön, medan blå inte kan klandras. Bättre då att direkt i testamentet skilja ut gul och blå.

Det är riktigt. Men om ? är jurist (som följer Samfundets regler) kan hen inte ge rådet att skriva ett testamente som inte kommer hålla för rättslig prövning.

Så i stort sett skriver ni samma sak. Laglotten kan man inte med bindande verkan testamentera bort (iom att ett sånt testamente kan klandras). Därför skulle därför vara oetiskt att ge rådet göra det.

Jag vill inte testamentera bort den bara arvslotten och Vårt gemensamma bo. Vi äger hälften av huset, men vi har inte direkt lust att skänka hälften vid gud förbjude ev bortgång. Dessutom vill vi ha pengar till ev begravning osv. Inget våra barn ska behöva betala.

Vi håller på att skriva äktenskapsförord och testamente då vi båda har barn sent tidigare. Barnen får sin arvslott när föräldern går bort. Resterande del testamenteras till den makan som lever vidare och delas upp den mellan alla barn den dagen den efterlevande makan går bort. Vi ska teckna livförsäkring med varandra som förmånstagare för att kunna lösa ut den andres barn för att kunna bo kvar.

Ja förlåt, jag menar givetvis laglotten. De får hälften av förälderns halva och den andra halvan testamenteras till den efterlevande :)

Problemet med det är bara, att den efterlevande maken/makan kan råka ut för en lycksökerska/sol-och-vårare, som lurar av honom/henne alla pengarna medan de är tillsammans. I så fall kan inte barnen göra något åt det nämligen, deras förälder/styvförälder kan göra av med precis alla sina pengar under sin livstid, så att det inte blir något kvar den dag vederbörande dör. 

Behöver inte vara en kärleksbedragare heller för den delen, folk förändras när de blir gamla och han eller hon kan få för sig att skänka stora summor till Cancerfonden eller ett katthem eller en religiös församling. Samma där: vederbörande gör vad h*n vill med pengarna så länge h*n lever...

Om jag hade varit barn/styvbarn och ställts inför det valet, så hade jag valt att ta ut det arv jag kan få på en gång. Hellre än att kanske inte få något om 20 år...

Fast det blir ju rättvist som en jurist förklarade för oss en gång, eftersom särkullbarnen annars får mer än bröstarvingar, iom särkullbarnen har föräldrar på andra sidan som vårt gemensamma inte får del av. Alla barn har två egna föräldrar att ärva, oavsett nyfamilj.

Då ärver väl alla din sambos barn hela sin arvslott av honom? Inte att vissa barn endast får sin laglott.

När min pappa dog fick alla syskon olika summor. Det är så det är.

Fakta? Det är ju utifrån ett testaments som frångår från standard. Skriver man inget testamente hade barnen fått lika stor andel av pappans förmögenhet, sin arvslott. Dock att det gemensamma barnet hade fått vänta med sin del. DET är fakta.

För att den andra föräldern behöver 1.bo kvar med barnen, 2.försörja de kvarlämnade barnen (de andra får stöd från staten), 3.bägge föredrar har gemensamt byggt upp något för sina gemensamma barn (som knappast exen ska komma in och snuva). Rättvisa!

Att ärva är pengar man inte hade, men att lösa ut någon är pengar man sparat under en livstid eller en försäljning av ett livsverk. Då ska man trösta makens/makans barn med det och samtidigt ge sina egna ett upp och ner vänt liv, kanske en trång hyreslägenhet på översta våningen. Utan kapital.

Tänk på det ni särkullbarn, ni är inte mer värda än bröstarvingar.

Jag räknar inte att få ärva något efter mina heller, jag hoppas att de lever upp sina pengar så länge de kan och orkar. Sen så äger de dessutom inget av värde.
Jag tycker att alla som sitter och gnuggar händerna och väntar på sina arv, förtjänar att få vänta förgäves. Hoppas deras föräldrar sätter sprätt på sina pengar.

Varför?