Frågor till sexlösa män i förhållanden

Lite tråkigt, du utgår bara ifrån att det är mannens ansvar att det ska bli bra sex.

Jag har gjort/provat det mesta genom åren, hennes lust är obefintlig ändå. Läste om någon härinne som beskrev sin fru som att hon ville ha sex ofta och trodde att de hade sex ofta men det var bara i teorin och det blev aldrig någon förändring vad som än gjordes. Det stämmer på oss med.

Känns nästan som om svenska kvinnor håller på att bli asexuella.

Visst kan det bero på att kärleken och attraktionen försvunnit, men så kan det vara från mannens sida också. Hans känslor kanske också svalnat. Män som vill ha sex behöver inte alltid älska kvinnan. Han kan ibland bara vilja ha sex i största allmänhet. Jag tror många sexproblem egentligen är mer kärleksproblem. Jag har sårt att se att man älskar någon, men ändå inte vill ha någon närhet. Då är det inte bara ett sexlustproblem.

Jag vet hur du tänker. Det har vi debatterat förr. Du anser att problemen ligger i kvinnans sexuella natur.

Först och främst fungerar inte alla som du, men de som gör det bör berätta hur de fungerar, för de nya män de ingår relation med. Dvs att de har svårt att känna sexlust efter några år. Då vet han vad han ger sig in i. En del är inte medvetna om det, men personer som du, som har saken klar för sig, borde berätta tidigt, eller helt enkelt inte inleda långvariga fasta relationer.

Jag tror att vissa kvinnor, som tröttnar på sex, skulle kunna fortsätta ha lust om sexlivet var tillräckligt skönt. Om man tex får så sköna orgasmer som jag, kan man inte vara utan det. Det blir en drog och en längtan.

Jag förstår att du tappade attraktionen till ditt ex. Du beskrev honom följande i din tråd:

"Jag har både fibromyalgi, hjärtfel, och depressioner. Men allt det fick jag för att jag levde med en jävul till man. I nästan 15år stod jag ut med allt möjligt, som du kanske inte kan föreställa dig,"

Du beskrev också att han klagade på att han inte ens kunde städa pga sexuell frustration.

Jag har svårt att se kärleken. Jag fattar inte att du INTE tyckte att det var relationen och kärleken som brast. För dig handlade allt om sexlust och attraktion. Obegripligt.

Du skriver först att du hade fantastiskt sex med ditt ex och att det var han som fick dig att öppna dig sexuellt och anledningen att du har så bra relation till sex som du har i dag.(!)

Några rader nedan skriver du att du inte hade den blekaste aning om att du älskade ha sex. (?) Det förstod du när du träffade din nuvarande sambo( Samma sak igen?! !) Plötsligt kände du spontan kåthet och Ville ta på honom, sitta nära o kramas osv.

Du uttrycker på samma sätt om ditt ex som din nuvarande! Snacka om att lura sig själv. Har du berättat för din nuvarande man att du antagligen kommer tappa lusten till sex om några år.

Jag, personligen, vill inte ha närhet med den jag inte älskar, (eller känner mig älskad av) och då blir sexet lidande. Jag tappar lusten till närhet om jag inte älskar. Jag tappar också lusten om jag inte känner mig älskad. Den icksexuella närheten måste funka om sexet ska vara bra.

Jag tror inte orgasmer ensamt duger. Vill man inte vara nära varandra och får ångest, hjälper det givetvis inte tillfälliga känslor av orgasm. Jag personligen kan inte få jättesköna orgasmer om jag inte trivs med närheten. Däremot kan behovet av sex finnas kvar och jag kan ha sex och få orgasm pga en inre drift, men kärlekslösa relationer kan, för mig, inte räddas av driften att vilja ha sex. Tomheten finns ändå.

Ja, men då var det ju KÄRLEKEN som var problemet. Jag tycker det är viktigt att fundera på vilka bakomliggande känslor som egentligen är problemet... och det är olika.

Ibland kanske man inte ens är rätt för varandra. Jag tror det är lättare att det blir fel när man träffas unga. Finns tom statistik som visar att par som träffas senare har bätte förutsättningar.

Ibland kan tom lusten minska, just pga att kärleken från den som vill ha sex är för låg.

Jag tycker det är både tråkigt och märkligt att du dömer ut kvinnors sexlust och påstår att den försvinner efter några år, men ändå tror på din egen.(!) Nu (plötsligt,) tror du inte att det kommer bli så för dig, vilket ju egentligen strider mot det du skrev först. Varför är din nuvarande relation ett undantag?

Du skriver att du inte fick naturlig sexlust i din första relation. Så funkar du.

Jag, som motsats till dig, kunde ha sex trots att kärleken brast, just pga min inre drift...Däremot blev det inte gångbart i längden, när känslorna och kärleken saknades.

För andra kanske det är just sexkvaliteten som är problemet. Jag har läst om kvinnor som vill ha närhet, tom hångla ibland, men inte uppskattar sexet som sådant.

Jag tycker det är ganska avgörande hur man känner för annan närhet, även om inte heller det säger allt.

Vad menar du med att det man inte saknar inte kan vara något problem. Jag är lite osäker på vad du menar här.

Menar du att det inte var något problem att du inte ville ha sex i din förra relation? Du har ju beskrivit ångesten kring sex och hur du vände ut och in på dig själv. Ditt ex var missnöjd osv.

Menar du att det inte var något problem att det inte fanns kärlek? Du verkar ju nöjd med att ni lämnade varandra, så nog hade ni problem i relationen. Plötsligt var det inget problem för dig i din förra relation för du saknade inget?!?!?

Nej, man kan ju göra som dig. Inte vända på någon sten alls utan helt sonika skriva hurcdu tror att kvinnor sexualitet fungerar. Att man tänder på någon ny sedan tappar attraktionen och tröttnar. Träffar någon ny osv.

Det märkliga är att du beskriver att just detta hänt dig, men ändå att du inte fungerar så, som du beskriver att kvinnor gör. Du uttrycker dig snurrigt.