Missfall, hur tog ni er vidare?

Som rubriken lyder så handlar detta inlägget om missfall. Jag har velat ha barn i över två år och till slut kände sig även min sambo redo för att skaffa barn. Jag blev gravid och hade ärligt talat aldrig varit så lycklig som jag var då.

Men så började jag blöda... Jag kände direkt på mig att det var missfall och det var även vad läkaren konstaterade. Detta var två månader sedan. Sen dess har jag i princip varit otröstlig. Och när mensen kom igår så föll jag ännu djupare ner i mörkret. Jag vill inte ha mens. Jag vill ha en bäbis.

Idag sjukanmälde jag mig från jobbet, jag mår verkligen inte bra. Så jag ber er om hjälp. Alla ni andra som längtar efter en liten och genomgått ett eller flera missfall, hur tog ni er genom det? Kände ni också skuld? Och även skam inför er partner att ni inte går vidare?

Min partner är förstående och stöttar mig så det är inte det. Jag har bara så väldigt svårt att sätta den ena foten framför den andra nu och ta mig vidare.