• Selmans

    BF juli 2019 - stannar på FL

    CCL skrev 2018-11-16 09:24:53 följande:

    BF 12 Juli

    Lyckades plussa lagom till farsdag. Min man är överlycklig då han längtat länge.

    Jag har en 7åring sen tidigare, samt ett sent missfall innan dess i bagaget.

    Hans första biologiska.

    Han är överlycklig och förväntansfull till max, han är redo att köpa vagn, gärna igår, han är som ett barn på julafton.

    En annan är absolut tacksam för hans glädje, men tröttheten och oron tar över allt.

    Ja känner mej knappt gravid, ibland kanske. Ja har svårt att ta de på allvar, svårt att tro på de. Endast i V6 och vet hur osäkert de är. Är man egentlgien nånsin säker på att de faktiskt blir ett barn..

    Ja önskar ja kunde va glad med han, vilket ja är, ibland, egentligen, men ändå inte, inte än. Vilket gör att ja får otroligt dåligt samvete, ja förstör hans glädje med min oro och mina nerver, men ja kan heller inte spela med. Ja vill gräva ner mej, vara själv, få andrum å fatta vad som händer.

    Kan man bli kvävd av kärlek och glädje?

    Ja vill strypa han varje gång han får lyckorus och kramar om mej så ja spricker. Ja vill stänga in mej, vara själv, knuffa iväg han, varje gång han påminner mej om att vi ska bli föräldrar. Ja får rus av irritation då han vill ta på min mage och påminner om att de växer nått där inne.

    Fuck of, låt mej va, space, ja mördar nästa jävel som ens råkar sätta sej för nära mej. Framför allt han den där fan som är sjukt glad å full av energi å positiva framtidsplaner. Ja orkar inte höra.

    Till frågan; va fan är de för fel på mej....? Hur kan ja tänka sä här vidrigt?! När vart ja sån egoistisk skitstövel med så mörka tankar?! Ja älskar min man och min familj i våran situation, egentligen. Men ja vill inte vara med just nu. Va är de för fel på mej...


    Nu förutsätter jag att ni kommit överens om detta här. Ni båda sa ja till att skaffa barn. Rätta mig om jag har fel.

    Nu efteråt känner du så här. Ångrar du dig? Vill du inte ha barnet? 

    Ett problem är att ni är på så olika platser. Han måste ju få vara lycklig och glad över detta, utan att du skjuter ner den lyckan. Det är ju en fantastisk tid i livet och om du inte är där är risken att ni glider isär för mycket. 

    Du måste i första hand prata med din man. Han måste få veta hur du känner, men snälla - lägg upp det på ett annat sätt än du gjort i tråden. Linda in orden lite. Inga ord som "mörda" eller "gräva ner mig". Förklara bara att du är ledsen att du känner inte det lyckorus som du hoppats på och att du vill ha en paus från bebispratet ett litet tag.

    Tror du att detta ändrar sig när graviditeten känns mer "verklig"? Kan ni i så fall boka tid för ett VUL? Bekosta det själva om det behövs. I vecka 6-7 kan man väl höra hjärtslag. Kanske kan det hjälpa dig att väcka moderkänslorna?

    Beklagar verkligen att du känner som du gör. Förstår att det är superjobbigt!
  • Selmans

    *Linda2barnsmamma, 28 partner 29 år. 4e barnet BF ca 17/6

    *Längtar, 33 respektive 37 år, 2:a barnet BF 3/7

    *Nema, 23 och partner 29 år, 1a barnet, BF 4/7 

    *LoveEver, 32 respektive 40 år gamla, 4e barnet, BF 15/7 

    *Va1kyrja, 29 respektive 30 år gamla, 2:a barnet, BF 15/7 

    *SweetDelight, 24 och partner 32 år, 2:a barnet, BF 19/7 

    *Smulanochkexet, 30 respektive 31 år, första barnet, BF 20/7 

    *Kinan, 36 respektive 43 år, 3:e barnet, BF 22/7

    *fian82, 36 och partner 26 år. BF 22/7

    *Selmans, 25 resp. 27 år. Första barnet. BF 22/7.

    *hakunamatataa, 28 år respektive 31 år, första barnet, BF ca 26 juli

  • Selmans
    SweetDelight skrev 2018-11-17 19:47:53 följande:

    Grattis till alla nya i tråden Solig


    Är det någon annan som är extremt uppsvullen?
    Min mage är supersvullen och ännu värre blir det när jag äter. Och äter jag gör väldigt ofta eftersom jag är hungrig konstant. Jag kan inte knäppa majoriteten av mina byxor. Kan inte komma ihåg att jag hade detta problemet med sonen...  


    JA! Är så enormt svullen alltså. Gasperioden slår hårt alltså. Bara kvällarna dock. Hade ju varit trevligt om det var en bebis som skapade kulan, men nu när det är mest luft känns det sådär, haha! Får tänka att det ändå är graviditeten som syns.
  • Selmans
    Hakunamatataa skrev 2018-11-23 23:02:19 följande:

    Jag tror tyvärr jag fått mitt andra missfall nu. Det började smått i tisdags med en liten brun föytning och sedan dess har det växlat med liksom rosaröda flytningar och lite mensvärk. I onsdags tog jag nytt gravtest som visade ?gravid 1-2? och imorse tog jag ett nytt eftersom jag skulle gått in i vecka 6 och det visade ?gravid 2-3?. Men jag förstår nu att jag inte kan experimentera så. Usch så tråkigt det här och så kortvarig lycka det blev den här gången :(


    Men så tråkigt!! Jag beklagar verkligen :( Hoppas du snart blir gravid igen och att det håller i sig nästa gång!
  • Selmans
    Litenmåne skrev 2018-11-24 01:29:03 följande:

    Är det några andra här som tänkt berätta för era nära på julafton eller orkar ni inte hålla er så länge? :)


    Jag ska göra det! Är så lägligt för vi firar med min och med makens familj ihop så alla vi vill berätta för först är samlade. Julen 2017 klingade vi i glasen och berättade för dem att vi skulle gifta oss, så i år gör vi en repris på det fast med annat budskap. Längtar så mycket!!

    På julafton har jag precis gått in i vecka 11. Du då?
  • Selmans

    Mitt i vecka 7 har illamåendet nu slått till. Precis som det gjorde för min syster. Usch så jobbigt. Vill bara ligga helt still och har ingen som helst aptit. Inte helt hopplöst än dock. Jobbar fortfarande (hemifrån) men får inte så särskilt mycket gjort.

    Sover oroligt med mardrömmar och många uppvak på nätterna. Någon annan?

    Nu gnäller jag lite, men trots illamåendet är det ju hur härligt som helst att vara gravid. Är verkligen tacksam till min kropp. Den får bete sig hur den vill så länge den levererar ett friskt barn! :)

  • Selmans

    Sitter på jobbet nu och har vekligen noll motivation. Två veckor kvar till julledighet och jag vill bara ligga under täcker och titta på serier. Blir inte bättre av ett schemalagt illamående mellan 11-14 varje dag. Usch.

    Vet inte hur jag ska hålla mig motiverad nästa år. Vet ju att det vara är vår"terminen" som gäller om allt går bra. Känns så omotiverat för jag började här i augusti och det är uttalat att det tar minst ett år innan man är igång ordentilgt i min position. Och då kommer jag ju gå hem...

    Hur känner ni andra med jobbet? Går det bra att hålla motivationen uppe?

  • Selmans

    Mitt i vecka 12 nu och jag börjar misstänka att jag redan börjat få foglossning. Detta är min första graviditet och jag vet inte riktigt om det är så här foglossning känns. Kanske kan någon hjälpa mig?
    I måndags fick jag under 30 minuter som riktigt stark mensvärk som strålade ner i ljumskarna. Hade även ont i ryggen, långt ner. Detta höll alltså bara i sig en halvtimme. 
    Nu sitter jag här med årets (ja, hittills då) ryggvärk. Gör ont mitt på ryggen. Tänker att detta också kan ha att göra med att jag sov på soffan en "stund" (3 timmar...) förut idag. Eller kan man ha foglossning så det gör ont mitt på ryggen?

    Annars är allt bara bra här. Grät en skvätt över bodyn jag fick av min syster i julklapp. Barnets första klädesplagg. Igår när jag och min man duschade sken han upp och sa "Jag tror minsann att min fru börjar bli lite rund". Trodde aldrig jag skulle bli glad över de orden men jag blev överlycklig :)

  • Selmans

    Underbar start på dagen! Första ultraljudet avklarat mitt i vecka 13. Var så otroligt nervös innan men direkt när hon började undersökningen kunde vi se en liten krabat sprattla omkring därinne. Helt otroligt! 
    Blev några glädjetårar och nu kan vi äntligen berätta för alla (fast det är inte så många kvar att berätta för).

    Har ni börjat planera föräldraledigheten? Jag tror jag blir hemma ett år och är tillbaka på jobbet augusti 2020.

  • Selmans
    Granskott skrev 2019-01-16 21:33:14 följande:

    Går in i vecka 14 imorgon och kräks fortfarande som en katt. Hur har ni de andra med illamåendet? Och om det slutat, när slutade det för er?


    Åh vad jobbigt! Min släppte när jag gick in i vecka 12. Man blir så handikappad av illamåendet, så jag förstår att det är jobbigt. För mig var det tyvärr bara sömn som hjälpte, och små portioner mat. Ostriskakor och Glockens Golds multivitaminjuice var det enda som gick det när det var som värst. Hälsosamt och bra! Flört
Svar på tråden BF juli 2019 - stannar på FL