Pappan vägrar svara

Svårt att svara på när man inte vet varför det gått snett. Men rent generellt, att ta information via barnen är aldrig rätt.

Om han inte ens svarar på sms så är det ju illa. Men eftersom ni har så stora barn så kan du ju ha kontakt med dem, och det är väl det viktigaste? Man undrar ju vad som hände för 3 månader sedan som gör att det blivit tyst från pappans sida?

Det som hände var att jag dottern skickade ett sms till pappans nya fru, att hon vill ha en förändring där hemma och att hon känner sig mobbad av henne. Detta har pågått i flera år och jag har försökt prata med pappan om detta. Men han har hela tiden stått på sin frus sida och INTE på barnens.

Till slut fick 13-åringen nog och skickade sms till frun... inget elakt eller tyket. Utan enbart ett sms där hon beskriver hur hon och sin lillasyster känner sig när de är hos dom. Det slutade med att pappan vände ryggen åt både mig och dottern först. Nu har dottern försökt försonas med sin far, på HENNES initiativ. Pappan struntade helt i henne efter sms:et, brydde sig enbart om lillasystern. Min exman har alltid varit väldigt konflikträdd, så det lättaste är att bara stoppa huvet i sanden istället för att försöka reda ut saker...

ligg lågt. Skicka inga fler sms. Ring inte till pappan. Be inte dina barn söka upp pappan. Ligg lågt. Låt allt vara ifred en tid, några veckor, några månader. Försök inte att reda ut, försök inte att prata ut, försök inte att förklara eller att försvara. Ligg lågt. Vänta. Ha tålamod. Låt det gå till efter jul. Låt alla inblandade få tid att tänka, tid att känna in vad man känner, tid att ångra, tid att förlåta, tid att ...jag du förstår. Ligg lågt. Gör ingenting. Ring inte. Sms:a inte. Testa å se.

Då förstår jag. Men om pappan inte sätter barnen i första rummet och inte kan lyssna på sina döttrar så är det kanske bäst att de inte träffar honom. För om döttrarna mår dåligt av att vara där så kan det skada deras självförtroende och mående även på lång sikt. Jag blir upprörd å era vägnar, pappan till min dotter är egoistisk och sätter sig själv främst genom att värna om sitt förhållande till sin sambo mer än relationen till sin dotter. Och det är främst han själv som förlorar på det. Stötta din äldsta dotter massor och säg att hon har rätt att värna om sig själv och värdera sig själv högt!

Tack! Det var så jag gjorde i somras när hon till slut vägrade att åka dit. Jag sa till henne att hon absolut inte behöver åka dit mer. Men så valde hon själv att åka dit förra helgen och det gick bra.

Jag känner igen precis det du skriver... allt handlar om pappan och nya frun och deras gemensamma 3-åring. Fick mailsvar från pappan nu ikväll... där det står hur dåligt HAN och FRUN har mått i sommar efter detta meddelande dom fick innan sommaren. Jaha, men ingen som har koll på hur dåligt en 13 årig tjej mår, vars pappa vänder henne ryggen... näää. Det var så synd om dom stackars vuxna människorna istället. Suck! Men jag tänker ALDRIG diskutera nåt sånt här med honom mer, jag vill enbart hålla det till att planera helger och lov. Framförallt för den yngre dottern... stora vet jag inte hur hon vill göra mer.

Lyssna på barnen och sluta stryka pappan medhårs. Hur pappan väljer att leva sitt liv och reda upp saker är inte ditt ansvar att reda ut och förminska för barnen.

Om jag vore du så skulle jag bränna iväg ett mail tillbaka om att han får ta sitt ansvar för sina barn och att du i denna stund slutar hålla hans fru och honom bakom ryggen.

Att era barn är så pass stora att de nu kan och vill bestämma själva och att genom detta beteende mot dem har gjort dem ledsna och känt sig bortprioriterade.

Vill pappan ha en bra relation med sina barn får han kämpa för den och det är upp till honom att det ska bli bra dem emellan. Du är klar med att medla och låtsas hans handlingar inte betyder något.

Något sådant eller liknande. (Ja jag är innerligt trött på strutsföräldrar)

Jag kan förstå att pappan och sambon mådde dåligt av dotterns meddelande, men det var inte rätt att de vände ryggen mot henne. Förhoppningsvis har din dotter nu sått ett frö till förändring i sambons sätt mot barnen. I annat fall får väl äldsta dottern hålla sig borta från pappan och sambon tills pappan fattar vad han förlorat. 13 år är en väldigt jobbig ålder psykiskt för många så jag håller tummarna för att du kan stärka din dotters självförtroende massor. Svårt läge, men det blir kanske bättre snart får vi hoppas.