Några år efter skilsmässa - livsparadox och sorg

Jag är också där. Är dock inte så lång kommen som du. 

Jag skiljde mej för ett år sedan. Min mans initiativ. Inget som jag ville. 

I dag står jag vid en punkt där jag inte vill ha honom tillbaka. Jag saknar att var en familj. Att vara två vuxna som ser sitt barn som världens viktigaste. Om jag någon gång träffar en ny kommer han aldrig att se mitt barn som viktigast och mitt barn kommer aldrig betrakta honom som sin far. Vi kommer aldrig bli en familj på riktigt igen. Jag vet inte om jag ens orkar börja om igen för att sen kanske hamna i den här situationen igen.  Det meste känns rätt meningslöst.