Är alla vaginala förlossningar magiska

Ingen magi här heller. Har påbörjat själva proceduren två gånger men båda gångerna har det blivit olika grader av akuta kejsarsnitt.
Och andra gången ville jag inte ens föda vaginalt efter vad som hände vid första förlossningen men det örat ville inte barnmorskan lyssna på. Så jag blev övertalad att föda vaginalt för det kommer gå så bra så bra...
Istället blev det ett urakut snitt.

Första gången fick vi ingen bricka och var dessutom ifrån varandra en väldans massa timmar innan jag mådde så pass bra att jag fick komma från uppvak till avdelningen. Andra gången fick vi den när vi var samlade på rummet och hade fått landa lite i allt som hänt. Det var supermysigt, då kände jag mig sedd <3

Det enda jag tänker kring din "plan" om att eventuellt börja föda vaginalt om förlossningen startar spontant är att man inte alltid kan ha pappor och småbarn på uppvaket. Utan det kommer bli utifrån vilket "skick" du är i, hur bebisen mår, vilka rutiner de har mm.

Önskar dig lycka till vad du än väljer!

Jag tror att du tänker helt rätt.
Något som kommit till mig efter min andra förlossning var att det kunnat bli så annorlunda. Istället för en sövd mamma och en traumatiserad pappa så hade vårt barn kunnat få ett helt annat första möte med oss. Vi hade kunnat få bli en familj under helt andra premisser. 

Jag har som sagt fött med kejsarsnitt akut förr, så jag vet hur proceduren ser ut. Och vad jag läst mig till kring planerade snitt så kan det bli så himla fint.
Nu blev det inte så, det blev något helt annat. Och det gör mig så ledsen att jag inte orkade kämpa för det. Jag borde tagit fighten med facit i hand men jag orkade inte.

Så OM du tänker dig att planerat snitt är den väg du vill gå, se till att få det! Jag önskar att jag hade orkat men det är så mycket annat man bearbetar och liksom "lever mitt i" när man är gravid så när alla sa att det skulle gå bra så trodde jag väl på dem till slut.