Vi som planerar äggdonation 2019

Jag har inboxat dig (klicka på det lilla kuvertet högst upp).

några tankar kring två eller ett embryo, Vi valde två för att öka chansen att få ett barn. Vi kommer bara göra ett försök pga ålder. 
Det jag inte förstod förrän efteråt är att om du redan varit gravid tidigare så är chanserna mycket högre att en insättning lyckas. Jag tror att det beror på att det kan vara en massa andra anledningar till att kroppen ej blir gravid.
Så om du har en "fungerande" kropp, ett ägg som är "ungt o friskt" så bör det fungera. 
Det verkar vara avgörande oxå att läkaren prickar rätt i livmodern och det är betydligt enklare om du är smal/normalviktig. (det påpekade iaf min läkare flera ggr) Och sen ska du ju vara kissnödig oxå så ser de bättre.

Är på ruvardag 6 så eg vet jag fortf inte om det lyckats men efter det sköterskan sa till mig att det är såå stor chans...fick mig att genast börja läsa på hur sjuttsingen man lyckas överleva tvillingar. Hihihih

Mina symptom so far sitter nog mkt i huvudet men känner mig svullen, vankande. Men också sura uppstötningar, stick i äggstock/njure/ljumske.
Tycker mig se blodådror på bröstet.

Fingers crossed och två är välkomna! 

Är inne i en pågående ivf med väldigt låga chanser, men tycker att jag måste börja vänja mig vid tanken på ÄD om jag ska få bära ett barn. Fyller strax 39 och har aldrig varit gravid vad jag vet. Hunnit göra 2 utredningar och vid första då jag var 30 var det "oförklarligt", senare då jag var 37 så menar man att min äggreserv är låg, nästan slut.

Gjort 3 ivf- försök och fick ut få ägg. En enda insättning av 3 behandlingar som jag ej blev gravid av. (Första stimuleringen tappade vi oförklarligt äggen, som var uppemot 10 st fina, därför gavs vi ett 4e försök gratis).

Läkarna rekommenderar äd. Själv är jag rädd att jag är på väg in i klimakteriet och att ivf-försöken påskyndat detta. Ursäkta, behövde bara skriva av mig lite. Men min fråga är om det var svårt för er att satsa på ÄD och hur ni tänker kring det?

Trött på svenska vården som bara verkar ge fragmenterad vård, eller vad man ska kalla det, anpassad för de som är fertila. Hade önskat att de kollat mycket mer, fördjupat sig i vad det är som gör att detta är svårt för mig. Finns det hjälp att få vid svag äggreserv? Hur ska man ställa om sig till äggdonation? Känns som att klockan tickar....

Hej Marcellan, jag läste ditt inlägg och jag kände att  jag nog kan ge dig ett svar på dina frågor angående äggdonationens våndor. Jag tror att IVF är just till för dem som bland annat har svag äggreserv det är inte mängden ägg som är viktig utan kvalitet på ägget eller äggen.

Jag är 45 och har superbra äggreserv för min  ålder men har ändå trots det fått missfall på missfall plus ett misslyckat IVF-försök där de fick ut 14 ägg varav 3 klarade av att delningen efter befruktningen.  2 embryon sattes in men tyvärr blev det ingen fortsättning av dem. 1 ägg dog och kunde inte frysas.
Jag måste säga att mina ägg inte har så bra kvalitet helt enkelt. Hade jag varit i din ålder 39 år hade jag satsat på fler IVF därför att jag  skulle resonerat att jag nog kan vaska fram ett bra ägg, ett guldägg ur samlingen pga att jag har goda reserver. Du som inte har god reserv kanske ska fundera på äggdonation ändå?

Nu till den stora frågan som jag tror är ditt tunga ok just nu och det är hur känns det att bli gravid och att vara förälder till ett barn som inte bär dina gener och du är nog osäker på hur folk runt omkring ställer sig i frågan med mera. 
Du måste själv ställa dig frågan  hur gärna  du vill bli förälder? Du får helt enkelt göra en riskbedömning på ditt liv. Ett liv som förälder eller ett liv som barnlös båda livsstilarna har sina fördelar kan jag säga. Jag tänkte att jag kan ge dig min vy på det hela och mitt resonemang. 

Jag har försökt bli gravid i ca 3 år nu.Jag har ett barn sen innan som är vuxet och lever sitt eget liv. Min älskade man har också 1 barn sen innan och han är några år yngre än mig men vi vill så gärna ha ett gemensamt barn som på något vis skulle födas med uppgiften att knyta oss alla närmare varandra. Jag som både levt ett liv med barn och alla dess förpliktelser och ett liv utan barn kan säga att friheten som ges när du är utan barnansvaret är inte så mycket att ha. Jag behöver den -meningen med livet som  barn ger en. 

Frågorna som du har kring äggdonation har jag själv ställt mig massor av gånger. Jag har helt enkelt fått ställa hårt mot hårt -barn eller inte barn? Det är valet.
Vi har tagit beslutet att genomgå ett äggdonationsprogram därför att längtan är så stor. Jag vet inte om jag är blåögd men jag tror att jag kommer att bli fantastiskt glad och att jag kommer se barnet som mitt mirakel. Det blir ju mitt andra barn så jag har ju ett genetiskt barn och det gör kanske skillnad i känslorna om man jämför med dig som inte ännu har det. Det känns inte som du nått botten än och du har tid på dig att ta dig an de stora frågorna. Beslutet måste landa hos dig och det tror jag kan ta tid och det behöver ta tid, mogna fram det rätta beslutet för er. Det är en process man får gå igenom och  inte ett helt enkelt beslut att ta. Barnet blir inte genetiskt ditt men definitivt biologiskt. Generna kan du inte förändra men barnet blir ändå påverkat av dig och din biologi eftersom den är en del av dig i 9 månader och det där finns det andra som kan förklara bättre för dig än vad jag kan. 
Jag önskar dig all lycka till , jag vet vad du går igenom och du är verkligen i rätt forum här, här kan du få hjälp med de flesta frågor som du inte hittar svar på.

Min stora fråga som tär i mig det är huruvida jag ska berätta om donationen eller inte? Just nu slår pendeln åt att inte berätta för någon utan den som ska veta det först är just barnet. Jag har dock läkare i min nära familj som är just genspecialist så vi får se hur det går med den saken. Jag gör min äggdonation i utlandet och där är det totalt stängt kring donatorn och vem hon är. För mig känns det bra. 

För oss var ÄD ingen självklarhet, när äggreserven var låg blev frågan att leva med ett gemensamt barn eller inte som blev avgörande. Hade jag varit yngre, haft mer tid och bättre äggreserver så hade jag provat IVF ngn gång. Jag tror det sociala arvet är stort och därför kommer jag se delar av sig själv i barnet, oavsett gener eller inte. 
Dagen har ägnats åt mysigt Café med resonemang och funderingar, det lutar åt två ägg. Vet inte hur många ägg vi fick eller hur det ser ut, hade hoppats på en kontakt med kliniken under helgen. I morgon är det dag 3 och insättning, nervöst och spännande på samma gång.

Jag skulle rekommendera dig att kontakta kliniken och säga att du vill sätta in 5-dagars istället efterdom det ger högre chans att lyckas.

Många embryon dör mellan dag 3 och 5 oavsett om de är i livmodern eller labbet, vilket innebär att man riskerar sätta in 3dagars som ändå inte kommer klara sig, de starkaste lever på dag 5. Därför är det bäst att välja 5-dagars.

Hej! Har inte varit aktiv i den här tråden men dock i den för år 2018. Jag och min man var till Finland (kliniken Ovumia Fertinova i Helsingfors) i maj förra året för ett försök med donerade ägg. Är under 30 men har inga ägg pga tidigare strålbehandling. Det var vårt andra försök totalt med donerade ägg, det första gjorde vi i Sverige. Nu i februari föddes vår lilla dotter, en underbar liten tjej som mina gener aldrig hade kunnat överträffa på något sätt. Är totalt förälskad i henne. Vi har även fem st små snöflingor i frysen i Finland och hoppas på syskon om några år. Vill med detta inlägg inge lite hopp till er som kämpar och till er som funderar på om ni kan tänka er äggdonation eller ej. Önskar er alla lycka till!

Låter som vår historia. Var också 39 när vi började utredningen. Hade då låg reserv och blev rekommenderad ÄD på första besöket på kliniken vi skulle göra Ivf på. Inte så kul att få det i ansiktet utan att ens få försöka m Ivf.. men vi gjorde 6 täta försök varav 2 var landstingsfinansierade och 4 var privata. Fick ut allt mellan 1-5 ägg och vi fick alltid tillbaka men aldrig nåt till frysen. Till slut trillade poletten ner, ÄD eller inga barn alls, valet blev enkelt! Bestämde oss snabbt för Ryssland och 2 mån senare var jag gravid. Vår lilla tjej är helt fantastisk, hon är så min som hon kan bli och jag skulle aldrig i livet vilja ha nån annan. Tänker aldrig på att hon inte har mina gener!

Rekommenderar starkt ÄD, du kommer inte att ångra dig:)

Tyvärr så finns ingen hjälp för oss med låg reserv, är man dessutom lite äldre är chansen ännu mindre eftersom dessutom kvalitén även blir sämre:(

Lycka till vad du än bestämmer dig för!

 Gravid! Testade på urin 1 v efter insättning. Hoppas behålla 

Stort grattis