Vi som planerar äggdonation 2019
En lite fråga och undran till er alla
Alltså jag har fullständigt hängt upp mig på vår ålder här nu.
Jag fyller 45 i år. Kanske för att jag innan sagt att längre till 45 håller vi inte på. Mannen e ännu ett par år äldre än mig.
Tänker att barnet blir ensamt och att det nog inte kommer hinnas med syskon eftersom tiden vara rinner iväg från oss.
Börjar fundera på vad fanken folk ska tycka, att de tycker att vi e själviska och inte tänker på barnets bästa och jag kan i viss del hålla med men barnaskapande e ju i viss del alltid självisk.
Hur känner ni?? Hur gamla e ni och har ni satt någon gräns?
Ni som har fått barn, hur känns det och hur blir ni bemötta ??
Hur känner ni inför syskon m.m
Vet inte om jag känner mig extra låg efter minuset i lördags hade sånt jäkla hopp till denna kliniken och vi har ju aldrig fått så bra resultat men det verkar ju omöjligt för mig att bli gravid på konstgjord väg. Innan blev jag ju gravid bara en man tittade på mig men då blev det missfall istället nu får jag inte ens chansen att hoppas längre.
Jag vet att vi e många i samma sits men ibland känns det verkligen helt jäkla hopplöst
Kram på er