Vi som planerar äggdonation 2019
Är inne i en pågående ivf med väldigt låga chanser, men tycker att jag måste börja vänja mig vid tanken på ÄD om jag ska få bära ett barn. Fyller strax 39 och har aldrig varit gravid vad jag vet. Hunnit göra 2 utredningar och vid första då jag var 30 var det "oförklarligt", senare då jag var 37 så menar man att min äggreserv är låg, nästan slut.
Gjort 3 ivf- försök och fick ut få ägg. En enda insättning av 3 behandlingar som jag ej blev gravid av. (Första stimuleringen tappade vi oförklarligt äggen, som var uppemot 10 st fina, därför gavs vi ett 4e försök gratis).
Läkarna rekommenderar äd. Själv är jag rädd att jag är på väg in i klimakteriet och att ivf-försöken påskyndat detta. Ursäkta, behövde bara skriva av mig lite. Men min fråga är om det var svårt för er att satsa på ÄD och hur ni tänker kring det?
Trött på svenska vården som bara verkar ge fragmenterad vård, eller vad man ska kalla det, anpassad för de som är fertila. Hade önskat att de kollat mycket mer, fördjupat sig i vad det är som gör att detta är svårt för mig. Finns det hjälp att få vid svag äggreserv? Hur ska man ställa om sig till äggdonation? Känns som att klockan tickar....
Jag är 45 och har superbra äggreserv för min ålder men har ändå trots det fått missfall på missfall plus ett misslyckat IVF-försök där de fick ut 14 ägg varav 3 klarade av att delningen efter befruktningen. 2 embryon sattes in men tyvärr blev det ingen fortsättning av dem. 1 ägg dog och kunde inte frysas.
Jag måste säga att mina ägg inte har så bra kvalitet helt enkelt. Hade jag varit i din ålder 39 år hade jag satsat på fler IVF därför att jag skulle resonerat att jag nog kan vaska fram ett bra ägg, ett guldägg ur samlingen pga att jag har goda reserver. Du som inte har god reserv kanske ska fundera på äggdonation ändå?
Nu till den stora frågan som jag tror är ditt tunga ok just nu och det är hur känns det att bli gravid och att vara förälder till ett barn som inte bär dina gener och du är nog osäker på hur folk runt omkring ställer sig i frågan med mera.
Du måste själv ställa dig frågan hur gärna du vill bli förälder? Du får helt enkelt göra en riskbedömning på ditt liv. Ett liv som förälder eller ett liv som barnlös båda livsstilarna har sina fördelar kan jag säga. Jag tänkte att jag kan ge dig min vy på det hela och mitt resonemang.
Jag har försökt bli gravid i ca 3 år nu.Jag har ett barn sen innan som är vuxet och lever sitt eget liv. Min älskade man har också 1 barn sen innan och han är några år yngre än mig men vi vill så gärna ha ett gemensamt barn som på något vis skulle födas med uppgiften att knyta oss alla närmare varandra. Jag som både levt ett liv med barn och alla dess förpliktelser och ett liv utan barn kan säga att friheten som ges när du är utan barnansvaret är inte så mycket att ha. Jag behöver den -meningen med livet som barn ger en.
Frågorna som du har kring äggdonation har jag själv ställt mig massor av gånger. Jag har helt enkelt fått ställa hårt mot hårt -barn eller inte barn? Det är valet.
Vi har tagit beslutet att genomgå ett äggdonationsprogram därför att längtan är så stor. Jag vet inte om jag är blåögd men jag tror att jag kommer att bli fantastiskt glad och att jag kommer se barnet som mitt mirakel. Det blir ju mitt andra barn så jag har ju ett genetiskt barn och det gör kanske skillnad i känslorna om man jämför med dig som inte ännu har det. Det känns inte som du nått botten än och du har tid på dig att ta dig an de stora frågorna. Beslutet måste landa hos dig och det tror jag kan ta tid och det behöver ta tid, mogna fram det rätta beslutet för er. Det är en process man får gå igenom och inte ett helt enkelt beslut att ta. Barnet blir inte genetiskt ditt men definitivt biologiskt. Generna kan du inte förändra men barnet blir ändå påverkat av dig och din biologi eftersom den är en del av dig i 9 månader och det där finns det andra som kan förklara bättre för dig än vad jag kan.
Jag önskar dig all lycka till , jag vet vad du går igenom och du är verkligen i rätt forum här, här kan du få hjälp med de flesta frågor som du inte hittar svar på.
Min stora fråga som tär i mig det är huruvida jag ska berätta om donationen eller inte? Just nu slår pendeln åt att inte berätta för någon utan den som ska veta det först är just barnet. Jag har dock läkare i min nära familj som är just genspecialist så vi får se hur det går med den saken. Jag gör min äggdonation i utlandet och där är det totalt stängt kring donatorn och vem hon är. För mig känns det bra.