Skulle ni skämmas om ert barn fick sin partner att begå självmord?

Partnern verkar ha betett sig illa, men självmordet är den bedragnas eget val. Dessutom ett val som tyder på en psykiskt dåligt fungerande person vare sig självmordet begicks för att hon inte orkade ta krisen över svek och separation eller för att hon önskade "hämnas". Massor av personer blir svikna och dåligt behandlade, bara ett fåtal begår självmord. Och många av dem som begår självmord har utifrån sett levt ett gott liv utan större kriser eller påfrestningar.

Om hon verkligen mådde helt bra innan som du hävdar skulle jag nog ha blivit förbannad på henne om hon var min anhöriga, hur hon kunde vara så självisk att hon gick och tog livet av sig "bara" för att hon blev förtvivlad för att hon blivit sviken och illa behandlad.
Om det däremot handlat om en långvarig psykiatrisk problematik eller där partnern under åratal brutit ner personen hade självmordet, liksom att leva kvar i en destruktiv relation, fortfarande varit personens eget val men jag hade säkert för egen del skuldbelagt partnern i högre grad.

Förlorar jag en anhörig som valt att begå självmord efter att hennes partner varit otrogen, slagit henne och lämnat henne vid ett tillfälle (så var det väl?) så skulle jag tycka att hon agerade väldigt själviskt gentemot dem som älskade henne, ja. Hon må vara ett offer för svek och fysiskt våld - hon borde ha polisanmält misshandeln och varit glad att vara av med svinet - men hennes närstående är offer för hennes val att ta livet av sig, för något de allra flesta aldrig skulle ta livet av sig för. Och här rörde det sig tydligen inte ens om en person där psykisk ohälsa kunde förklara något.

Den åsikten har inget att göra med att "dalta" med skitstövlar av någondera könet.

Pseudopsykologisk analys. Skuldbeläggande som psykologisk försvarsmekanism existerar givetvis (våldtäkt det klassiska fallet) men det finns ingen anledning att tolka svaren här i tråden utifrån det fenomenet. Att hävda att självmord är individens val och ansvar är en åsikt grundad i värderingar om individens självbestämmande och eget ansvar, inget försöka att skydda sig från tanken att man själv skulle kunna drabbas av otrohet eller våld. (Jag har för den delen själv blivit bedragen av mitt ex. Visst grät jag och led tills jag kom ut på andra sidan, men att ta livet av sig är en extrem handling som inte finns på kartan för flertalet.)

Det stämmer. Jag har - hittills - varit förskonad från psykiatrisk sjuklighet och därtill haft ett normalt skyddsnät.
Således uthärdade jag sveket från partner utan att ta livet av mig, oavsett sömnlösa nätter och långa perioders ältande, och senare - den mycket värre upplevelsen -  att inom loppet av några timmar förlora min mamma, sitta vid hennes dödsbädd och att gå som avskärmad många månader efter detta. Och nej,  jag kan utan egna erfarenheter av allvarlig psykiatrisk problematik absolut inte sätta mig in i ett internt tvång att ta livet av mig för att slippa smärtan, och beröva mina närstående mig också.
Jag tror inte att det går att nå gemensam mark med TS eller dig då den som tar till självmord för att slippa de svåra känslorna efter efter partners svek och misshandel  i min bok per definition redan är så psykiskt skör att självmordet kunde utlösts även av andra känslomässiga kriser.
Om du ser det som något betryggande att anse att en psykiskt frisk människa inte tvångsmässigt måste begå självmord vid för honom/henne förkrossande känslomässiga kriser, så visst.

Det beror på vilken skuld du talar om. Skulden att ha betett sig som en skitstövel som skulle gjort partnern förtvivlad tror jag få ifrågasätter. Skuld till att någon begår självmord skulle betydligt färre skulle skriva under på. Om inte annat för att de allra flesta ju inte begår självmord när de blir illa behandlade så att det bevisligen inte är en naturlag att det enda följer på det andra.

Precis. HON klarade inte av smärtan. HON upplevde inget val att leva vidare. Vilket var djupt tragiskt. Men som handlar om hennes person mer än om vad hon utsattes för. De flesta som utsätts för objektivt  lika stora, och större, svek och övergrepp begår ju inte självmord. Men jag förstår absolut behovet att finna någon att lägga all skuld på i din sorg. Det är djupt mänskligt. Själv har jag härjat med sjukvården efter vårdmissar som kanske eller kanske inte påverkat utgången för anhöriga...

Oavsett om man delar den synen eller ej är det knappast att "driva någon till självmord"  att vara otrogen/lämna någon eller ens att slå personen gång. Om vi talar om systematiskt förminskande år ut och år in av någon i beroendeställning, där personen får höra hur värdelös han/hon är och hur mycket bättre världen vore utan honom börjar vi närma oss den beskrivningen, eller om personen lever i ständig skräck sedan åratal att bli mördad, men det är ju inte aktuellt här.

Jämför
Studenten som kör i högskoleprovet blir så förtvivlad över att han ser drömmen om läkarprogrammet gå i kras att han tar livet av sig.Han förmår inte se någon framtid i och med detta. Har konstruktören av provet drivit honom till detta? Bänkgrannen som tuggade tuggummi högljutt? Gymnasielärarna som inte utrustat honom bättre vad gäller kunskaper? Kanske föräldrarna som uppfostrat en person som hänger upp hela sin självkänsla på en viss utbildning/yrke eller som inte klarar att ta motgången?

En kille tar livet av sig när flickvännen gör slut. Hon har inte varit otrogen, inte lurat honom, inte försökt såra honom. Hon har förklarat att känslorna inte är så starka att hon vill bygga vidare på relationen. Har hon drivit killen till självmord? Han hade förmodligen inte tagit livet av sig om hon stannat kvar.
Kanske hotade han med självmord när hon gjorde slut och hon sade argt att det var fult att hota så men om han nu ville ta livet av sig var det hans eget val. Gjorde detta självmordet till hennes ansvar?

En deltagare som blir först utröstad i Robinson lägger sig under ett tåg (detta har faktiskt hänt). Producenten borde nog ha intervjuat deltagarna bättre vad gäller själslig sårbarhet,  men bär programansvariga ansvaret för självmordet? Deltagarna som röstade ut honom?  (Änkan ansåg att det var programmets fel.)
o s v

Vet inte hur du definierar normalt, men det är vanligt att vara ursinnig på någon som valt att "överge" sina närstående genom självmord. Det är för den delen också vanligt att i sorgen vara arg på den som dött genom sjukdom (varför misskötte personen sig med övervikt/rökning/brist på motion/inte ta sina mediciner/inte gå till doktorn med sina symtom för undersökning). Sorg väcker starka känslor. Somliga blir arga på den som dör, andra letar utomstående syndabockar. Den som direkt förmår att vara ledsen utan att grubbla om "varför" och "tänk om ändå" är nog nästan i minoritet, åtminstone när den som dött inte är åldrig.

Krisreaktion har psykiatrisk symtomkod F43.2, och den som tar livet av sig lär ha tillräckligt med symtom för att få den satt. Hur så?

diagnoskod

Givetvis ger långvarig misshandel problem så som du skriver. Men är det relevant här? Vi vet ju inget om bakgrunden men TS, som anser sig insatt, förnekar helt tidigare problematik innan otroheten och följande våldshandling och hårda ord.

Hur definierar du själv sjukdom då?

NE t ex definierar sjukdom som "ett tillstånd eller en process hos människan eller djur som medför att individen inte fungerar optimalt." (NE)

I SOU 2000:86 (d v s riksdagens utredare) skriver man:
"Avgörande för vad som är att betrakta som sjukdom är således dels
professionens, i första hand läkarvetenskapens, syn på vad som är sjukdom,
dels vad som ur politisk och kulturell synvinkel uppfattas som
sjukdom. Vilka tillstånd som skall ses som sjukdom kommer då att bedömas
utifrån en samlad värdering från politiskt, kulturellt och medicinskt
håll av vad som är ?medicinsk onormalt?.

Med tanke på att krisreaktion (eller Anpassningsstörning (livskris, sorgereaktion) idag  har ett diagnosonummer och behandlingsrekommendationer kan man med stöd hävda att det aktuellt betraktas som en sjukdom, åtminstone när funktionen blir så dålig att sjukvård behövs, och definitivt om någon blir självmordsbenägen.

Och varför var det viktigt huruvida det är en sjukdom eller ej?

Du citerade fel skribent. Sextiotalist hade skrivit i linje med dig själv.