Försöker bli gravid med 1a barnet
DoriaP skrev 2018-11-07 06:41:20 följande:
Håller tummarna för att det är en helt vanlig graviditet =).
Inlägg från: Längtansblåblomma
|
-
Håller också mina tummar! Tror att det är ganska vanligt med småblödningar i tidig graviditet.
-
Känner med dig till 110%!piffan87 skrev 2018-11-06 22:06:50 följande:
Hej! Hoppar gärna med här. Jag är 31 år gammal och slutade med min p-ring i maj/juni. Första månaderna hade jag ingen koll på ägglossning och allt var de innebär men började med clearblues ägglossningstester i september när jag aldrig fick ett plus. Trodde ju att det skulle gå på några månader och nu är jag inne på försök nr 7. Nu har jag istället blivit knäpp och inhandlat basaltermometer för att kunna tempa med natural cycles, progesteronkräm då jag har något korta lutealfaser och äter rosenrot fram till ÄL. Jag börja ju undra om jag tappat de helt eller om det kanske bara inte går att bli gravid?? Varför ska de vara så svårt? Jag längtar så otroligt och kan inte bli mer redo!
Tack för att man får skriva av sig här.. är så svårt att prata om i vardagen.
Jag är 29 år, har inte haft något preventivmedel (förutom kondom, ibland) på många år.. En stabil cykel med ÄL och temp höjningar varje månad.. Är inne på 7:e försöket nu och det känns typ hopplöst.. Känns som att det aldrig verkar bli ens tur.. Denna månaden började jag med apiforce och e-vitamin, och händer inget snart ska vi göra en utredning.. Tänk att det skulle vara såhär svårt att bli på smällen..?! Suck... -
Ja, den här eviga väntan gör en helt knäpp... Känns som att det är det enda jag tänker på just nu.. Man svävar mellan hopp och förtvivlan, uppgivenhet och längtan. Och ibland känns allt bara så himla orättvist.. Jag har vänner runt omkring mig som aldrig någonsin längtat efter barn som bara, "hoppsan, jag blev gravid", medan en annan söker med ljus och lykta efter minsta halmstrå man kan greppa.. :/piffan87 skrev 2018-11-08 18:48:32 följande:
Eller hur? Den eviga väntan! Vi tänkte också ta hjälp (efter jul). Om det är något som är fel så vill man ju gärna veta vad och om man eventuellt kan göra något för att förbättra de. Tänkte ni köra privat eller via landstinget?
Vad gör apiforce? Jag har inte hört talas om det förut. Kör med rosenrot nu fram till ÄL, sen går jag över på progesteronkräm och har nu även inhandlat spermievänligt glidmedel så bara hålla tummarna. Testade även zonterapi idag.. Som sagt man blir ju knäpp och desperat för att man så gärna vill..
Googlar du på apiforce och fertilitet så tror jag du ska få fram lite mer info där, följde även en tråd här på fl med tjejer som provade det och verkade få väldigt fina resultat, så ja.. Tänkte att det säkert inte skadar att prova iaf. Så nej, du är INTE knäpp som ger dig på att testa alternativ, jag är precis likadan. Hur känns det med rosenrot än så länge? Har läst endel om det och varit lite nyfiken:)
Vi tänkte söka hjälp via kvinnokliniken, ni då?
När har du bim? Själv hoppas jag veeeerkligen att mensen lyser med sin frånvaro nästa vecka.. Orkar inte se den en gång till... :( -
Håller mina tummar för att det är alternativ 1!!<3Hipphurradu skrev 2018-11-07 17:18:48 följande:
Hej, vill bara uppdatera.
Jag fick komma in till gyn idag, då jag berättade som det var. Plus att jag även kände lite smärta vid äggstocken.
Så väl där fick jag göra prover, å på urinet visade det även där positivt. Under undersökningen så såg dom inget i livmodern och inget vid äggledarna som fastnat. Så dom sa tre alternativ. 1. Tidig graviditet som inte syns än, vilken jag hoppas på. 2. Missfall. 3. Graviditet som sitter fel, men som dom dock inte såg heller.
Så jag ska dit igen om två dagar och göra blodprov och kolla igen, då det är så farligt om det är en grav som satt sig i äggledaren eller så. För om två dagar så kan dom se om hormonet dubblats eller förminskat, vilket kan avgöra om det är en normal graviditet eller inte. Plus om hormonets mängd är passande för att inget skulle synas i livmodern.
Så jag får vänta och se och fy vad jobbigt det känns.
Läkaren jag fick hade en som lärde sig med där också. Å när dom inte såg så visade dom bilderna för två andra läkare. Men dom ville även se ett direkt ultraljud så jag fick hoppa upp i stolen en gång till en stund senare, med då fyra människor som stod där och stirrade. Ungefär 2 timmar tog detta idag och fy vad nervös jag var hela tiden, och inget klokare blev jag efter detta heller. Så får se på fredag hur allt verkar. Jag håller tummarna.
-
Fick just ett ultraljudsklipp upp i ansiktet via messenger från min 3:e vän, den 3dje gravida i det kompisgänget jag har och det gör så jäkla ont i hjärtat. Jag skäms verkligen över mina känslor för att jag inte längre kan känna någon glädje då det är allt jag drömmer om själv. Det känns som att jag håller på att tappa bort mig själv i allt dethär. Det känns som att jag håller på att isolera mig totalt från allt och alla för att undvika att det ska lysa igenom hur trasig jag känner mig i själen... Är det någon som känner igen sig? Vad gör ni för att inte gå under i denna längtan? Ursäkta för världens deppigaste inlägg:/
-
Åh, tack för din förståelse och fina ord. Jag känner igen mig till hundra procent i din situation med din vän! Man vill vara glad, samtidigt som man går i tusen bitar.. Inte helt enkelt... Och sen att behöva bli påmind om den där växande magen när ens egna fylls av ett tomt hål:/Längtarefterbarn83 skrev 2018-11-10 14:41:20 följande:
Hej alla!
Jag är ny här och hoppar gärna in i tråden. Jag är 35 och vi har försökt bli gravida sen i mars och inget har hänt. Jag känner i kroppen och ser på flytningar att jag borde ha ägglossning, men testerna visar inget. Är på dag 17 idag och testerna visar inget, (har en cykel på 31 dagar) så hoppas bara att jag har sen ägglossning.
Min bästa kompis berättade igår (genom att skicka bild på sitt plus) att hon var gravid (de har lyckats jättesnabbt) och jag har typ gråtit sen dess. Jag är så avundsjuk!! Jag är såklart glad för hennes skull och samtidigt har jag sorg för att vi inte lyckas. Längtansblåblomma jag förstår verkligen vad du menar och hur du känner kring att du isolerar dig. Jag vill helst bara sjukskriva mig och sova...men det hjälper väl inte.
Har Bim 25/11 men har tappat hoppet känns det som...
Underbart iallafall att få skriva av sig och läsa att jag (tyvärr) inte är ensam. ??
Kram på er
Jag har också försökt sen i våras, och trots utslag på tester, temp höjning, sekret metoden så verkar ingenting vilja fastna där inne.. :( jag har bim om några dagar men känner precis som du, hopplöshet.. Varför skulle det bli någon skillnad denna månad? :(
Vilka tester använder du? Jag tycker att clearblue tester känns lättast att läsa av.. Hoppas att du snart får utslag på testet! Förstår din frustration! <3
Ja, just nu har jag lust att bosätta mig i sängen och komma ut först när jag fått ett plus på stickan, för att känna någon glädje igen, för både mig själv och andra.. Har liksom kommit in i nån fas av att allt känns meningslöst och att allting påminner om allt man inte har...
Kram och styrka till dig!
Och ja, det är väldigt skönt att inse att det är fler som känner precis likadant som en själv, för ibland känns det som att man är ensammast i hela världen... <3 -
TACK för dina värmande ord! <3 det är så skönt att höra att andra är i samma situation som en själv, även om man såklart önskar att det vore självklart för alla att bara bestämma sig för att vilja få barn-och vips så var man gravid! Men så enkelt är det ju dessvärre inte för alla...Myran1979 skrev 2018-11-10 13:28:06 följande:
Inte behöver du be om ursäkt heller! Det är ju helt naturligt att du känner så! Du är ingen dålig kompis eller människa för att du känner så! Undvik ALLA situationer som får dig att må dåligt. Det kan bara du ta ansvar för. Man kan ju inte förvägra andra att känna glädje med sin graviditet (på samma sätt som du kommer glädjas när du blir gravid förhoppningsvis).
Min kusin ringde och babblade om barn, jag var så less och hon vet inte om att vi har det svårt så jag lade helt sonika på och skickade ett ursäktande sms senare att jag har en trasig telefon. Jag höll på att kräkas och kände att jag måste få ett slut på hennes snack, och vips blev det tyst när luren lades på.
Försök höra sånt som du tycker om! Med din partner, vänner/släkt etc som förstår din situation och som inte smetar im sin babyslycka.
DU ÄR HELT NORMAL!
Jag tycker att du gjorde helt rätt i att lägga på... Fy vad jobbigt att behöva höra på allt bebisprat när man själv kämpar på! Så det är nog som du säger, man får välja vilka situationer man utsätter sig för och hur mycket man orkar med känslomässigt.
Jag står i valet och kvalet att orka åka och hälsa på mina vänners bebisar, vilket jag känner att jag eg. Borde som vän, men vet inte om jag klarar det just nu, rent mentalt.. Vad skulle du gjort? -
TACK för din förståelse<3piffan87 skrev 2018-11-10 13:22:28 följande:
Om jag gör! Vet exakt vad du menar.. även fast man försöker vara den större personen och glädjas med dem så blir de inte genuint. Jag gav mig själv en break och sa du behöver faktiskt inte alltid vara den bästa vännen i alla lägen. Tror säkert dom skulle förstå om dom hade varit i samma sits eller visste om hur man kämpade.. va inte för hård mot dig själv!
Så skönt med någon som förstår hur man känner..
Jag känner just nu att det finns en stor risk att jag kommer tappa en del vänner i den här karusellen då typ ALLA verkar vänta barn/ha barn nu, men en vacker dag kanske man får en chans att förklara sig, och förhoppningsvis förstår de bättre då. Man önskar bara att man snart fick bli lite glad igen innan man faller för hårt.. :/ -
Samma här! Förra mensen fick jag sjukskriva mig en dag för att tårarna inte ville sluta rinna.. Det går ju knappast att gå till jobbet på det sättet :/ funderar kanske på att gå och prata med någon professionell om det ska fortsätta såhär...Längtarefterbarn83 skrev 2018-11-10 17:37:27 följande:
Åh då har vi försökt ungefär lika länge. Hur gammal är du längtansblåblomma?
Förut använde jag testlagrets stickor, inget utslag och nu använder jag clearblue, i get utslag än så länge. Tar testet klockan 14 varje dag.
Jag förstår att du känner hopplöshet, men jag håller tummarna åt dig<3
Ja exakt så! Jag har också kommit in i någon fas där allt känns hopplöst. Jag gråter mest hela tiden. Kan inte kontrollera det. När borde man få till gym och kolla om något är "fel"?
Stor kram till dig, jag hoppas att vi får plus snart <3
Vi har pratat om att gå på en fertilitetsutredning snart, för att se så allt står rätt till, även om det egentligen är för tidigt då de anser att man ska försökt ett år innan man söker hjälp. Om man däremot är 35 plus rekommenderar de redan efter 6 mån.
Min syster gjorde en utredning, fick reda på att hon hade problem med sköldkörteln, fick medicin och spola äggledarna, 2 mån senare var hon gravid... Så man kan ju hoppas på att de kanske kunde hjälpa en lite på traven om inte annqt:)
Själv är jag 29 år...
Konstigt att du inte fått nåt utslag än, men håller mina tummar för att det snart dyker upp en glad gubbe:)... Som 2 veckor senare blir ett plus... ;)
Kram på dig! -
Vad skönt att höra ändå, att det är fler som är i samma jobbiga situation som man kan bolla sin frustration och de där lite mindre fina tankarna med också.. Man är ju trots allt inte mer än människa. Jag har inte heller direkt skyltat om att vi försöker skaffa barn förutom till mina systrar, och tycker det känns skönt att slippa få frågor om hur det går, blickar på magen (där ingen bor) osv... Tack för att du öppnar upp för att lyssna, och detsamma till dig! Det är bara att "surra på" i vackra och mindre vackra funderingar, känslor och tankar. <3DoriaP skrev 2018-11-10 17:30:18 följande:
Ja du är verkligen inte ensam !! Känns som om det blir till bebisar överallt just nu.
Vi har inte sagt till någon att vi försöker, vilket gör att jag känner mig sjukt ensam ibland och vännerna förstår inte varför man nästan isolerat sig. Det är bara skriva om du behöver surra av dig nån gång !!