Inlägg från: Malin Annie Carolina |Visa alla inlägg
  • Malin Annie Carolina

    Försöker bli gravid med 1a barnet

    Hej på er!

    Jag och min sambo har försökt i över ett år och tankarna går upp och ner. Värst blir det dock när man knarkar FL för mycket och bara lägger de ledsnaste historierna på minnet och i dom stunderna är jag övertygad om att jag är infertil. Jag har en grundkänsla av att jag kan få barn naturligt och hatar när jag går in i hopplöshet för vill tro att det helt enkelt tar längre tid för vissa utan att det behöver vara något fel (har regelbunden mens, inte fyllt 30 bla bla bla). Jag kör med NC och har nu börjat köra med ägglossningstest också. Sagt att vi ger det 3 månader till innan utredning.

    Hur resonerar ni kring att det tar lite längre tid? Har ni helt tappat hoppet eller känner ni vissa dagar att det här ju visst kommer gå! Har ni blivit gravida tidigare i livet?

    Kanske spretigt inlägg. Sorry :) 

  • Malin Annie Carolina
    Värphönan skrev 2019-01-17 13:01:54 följande:

    Hej!


    Förutom en handfull vänner som jag vet har svårt att få barn av olika orsaker så har många blivit gravida av bara farten. Lite som att oj, missade ett ppiller och blev gravid, eller att "jaha nu ska dom ha barn ska vi också försöka, oj det gick på första försöket". Så hade jag på någotvis hoppats att det skulle bli så för oss också. 


    Vi har inte försökt aktivt så jättelänge, sen augusti men jag har verkligen gått all in i det. Blir ledsen och superstressad varje månad mensen kommer. Kör äl-test för att pricka bästa tillfällena men det går inget vidare ändå. Håller sååå tummarna för att det tar sig nu. Har börjat få blinkande gubbe på mitt CB idag. ÄL är beräknad till den 24:e så vi får se hur lång tid det tar Glad Har blivit feberfri efter influensa nu iaf så jag ska göra vad jag kan för att charma min man ikväll haha. 


    Men går det inte på de närmaste två tre månaderna så betalar vi nog för att få en utredning gjord så att vi kan slappna av lite om vi får veta att allt är okej. Annars får vi veta vart felet ligger och om det går att göra något åt. Jag blir lite orolig när det känns som jag cyklar runt på en cykel där styret inte helt sitter fast. Tror jag kommer bli lugnare efter testerna gjorts. Har aldrig tidigare varit gravid och nu är jag snart 34:a så jag börjar få lite ålderspanik. äggen är ju inte så färska längre om man säger så hehe.


     


    Lycka till!


    Det allra jobbigaste i det här är ju att inte veta vart allt kommer sluta (såklart). hade man bara vetat att det kommer gå men det kan ta tid hade ju allt varit lugnt. Jag har alltid varit medveten om att det kan ta tid och har bara en nära vän som är gravid så det känns skönt att inte bli påmind så ofta att det går för alla andra. Samtidigt som jag blir som mest peppad när jag hör att folk kämpat lite men att det sen gick. Min allra största rädsla är ju att det inte ska vara något som helst fel men att man är en av dom ty 5 % som det helt enkelt aldrig kommer fungera för. Dock har jag blivit gravid med samma kille för 3 år sen (slutade i tidigt missfall och sen valde vi att vänta med att försöka på riktigt). Trots vetskapen om att allt säkert är helt normalt så kan man inte hjälpa att katastroftankarna tar över stor del av tiden, därför skulle ju en utredning kännas skönt. I dom allra flesta fallen kommer man ju att kunna hitta en lösning. Så försöker jag tänka.

    Kör på en utredning och säg att ni försökt i ett år? Skarva lite så slipper ni väl betala hela kostnaden själva? 
  • Malin Annie Carolina
    Tokfia92 skrev 2019-01-17 14:11:51 följande:
    Jag kände likadant, ena dagen att det här kommer ALDRIG gå och andra dagen självklart går det ju är ju inte så gammal osv. Jag fick ju beskedet efter utredningen att det inte är något som helst fel på mig, hans simmare är lite trötta men det ska absolut inte vara omöjligt på naturlig väg. Första tanken var ju då att VARFÖR går det inte då? Andra tanken var att oj, vad skönt då är det ju bara att "jobba på" går det inte får vi hjälp på traven.

    Sen så hon även att om du fått utslag på ägglossningstestet en gång så kan du lägga av med det sedan, spara pengarna och lägg på något roligare.

    Vad jag kom fram till i slutändan är just det, att 2019 ska jag ha ROLIGT och njuta av livet. Sluta grubbla så mycket och försöka tänka att det kommer tids nog. Det trodde jag verkligen inte att jag skulle känna för två veckor sedan, haha!
    Hur lång tid gick det innan ni valde att starta en utredning? Jag har varit på ett besök själv i höstas där dom gjorde ett ultraljud. Där såg allt bra ut och hon bad mig att "sluta tänka på det" och "sluta oroa mig". Haha alltså att det är ett råd dom på riktigt tror ska funka. Också att det skulle vara hela anledningen, att man tänker på det. Köper inte riktigt det. 

    Fick du göra en äggledarspolning? Hur var det isf? Vad var nästa steg när dom såg att allt såg bra ut? Får man alternativen att gå vidare med en annan metod eller är dom typ "ni är friska, lycka till"? (Många frågor :)) 

    Jag känner inte riktigt än att det här har påverkat mig så pass som jag läser att det påverkat andra även om jag när mensen kommer blir ledsen (vilket också får mig att tänka shit, borde jag vara ÄNNU mer orolig?!) och försöker också resonera som dig att det kommer att komma!  Tänker också att jag nu låtsas om som att det är nu vi börjar på riktigt. Förnekar att vi redan försökt i över ett år, hehe. Behöver den förnekelsen för att få lite ny energi tror jag. ÄL-testen blir lite placebo också typ, att man tar ett nytt grepp kring hela grejen.
  • Malin Annie Carolina
    Tokfia92 skrev 2019-01-17 14:11:51 följande:
    Jag kände likadant, ena dagen att det här kommer ALDRIG gå och andra dagen självklart går det ju är ju inte så gammal osv. Jag fick ju beskedet efter utredningen att det inte är något som helst fel på mig, hans simmare är lite trötta men det ska absolut inte vara omöjligt på naturlig väg. Första tanken var ju då att VARFÖR går det inte då? Andra tanken var att oj, vad skönt då är det ju bara att "jobba på" går det inte får vi hjälp på traven.

    Sen så hon även att om du fått utslag på ägglossningstestet en gång så kan du lägga av med det sedan, spara pengarna och lägg på något roligare.

    Vad jag kom fram till i slutändan är just det, att 2019 ska jag ha ROLIGT och njuta av livet. Sluta grubbla så mycket och försöka tänka att det kommer tids nog. Det trodde jag verkligen inte att jag skulle känna för två veckor sedan, haha!
    Hur lång tid gick det innan ni valde att starta en utredning? Jag har varit på ett besök själv i höstas där dom gjorde ett ultraljud. Där såg allt bra ut och hon bad mig att "sluta tänka på det" och "sluta oroa mig". Haha alltså att det är ett råd dom på riktigt tror ska funka. Också att det skulle vara hela anledningen, att man tänker på det. Köper inte riktigt det. 

    Fick du göra en äggledarspolning? Hur var det isf? Vad var nästa steg när dom såg att allt såg bra ut? Får man alternativen att gå vidare med en annan metod eller är dom typ "ni är friska, lycka till"? (Många frågor :)) 

    Jag känner inte riktigt än att det här har påverkat mig så pass som jag läser att det påverkat andra även om jag när mensen kommer blir ledsen (vilket också får mig att tänka shit, borde jag vara ÄNNU mer orolig?!) och försöker också resonera som dig att det kommer att komma!  Tänker också att jag nu låtsas om som att det är nu vi börjar på riktigt. Förnekar att vi redan försökt i över ett år, hehe. Behöver den förnekelsen för att få lite ny energi tror jag. ÄL-testen blir lite placebo också typ, att man tar ett nytt grepp kring hela grejen.
  • Malin Annie Carolina
    Tokfia92 skrev 2019-01-17 20:59:10 följande:
    Haha nej jag har slutat räkna hur många gånger jag har fått höra "Sluta tänk på det så händer det" men förrätt mig i koma så ska jag sluta tänka ????

    Vi väntade ett år innan vi kontaktade vården, då fick vi hem papper om att blodprov ska tas på mig vissa dagar i månaden och att sambon skulle lämna ett spermaprov.

    Detta gick fort men sen fick vi vänta... Det är inte speciellt lätt att få tid och självklart kom det en jul emellan ????

    Men väl på besöket fick vi en kanonläkare som så att det inte var något större fel på simmarna och att mina värden såg bra ut, sedan var det upp i stolen för spolning....

    Man har ju läst en hel del (dum som man är) att det kan göra outhärdligt ont så jag var helt sinnessjukt nervös men jag hade sån tur att det inte kändes alls, nästan lite snopet. Haha! Allt såg bra ut och det ska inte vara några problem.

    Så hon sa att hon skulle ställa oss i kö till ivf men att det kan ta ca 8 månader så att vi skulle hem och försöka själva så länge, och visst han vore det magiskt om man fick den där överraskningen av att det tagit sig men om inget annat så fokuserar jag på att vi kommer få hjälp. Inget tyder på att vi aldrig kommer få några barn, bara att det kan ta lite tid.

    Ja det kändes som ett enormt steg att söka hjälp men kan meddela att man känner sig ca 710kg lättare efteråt, och om det skulle vara något som inte står helt rätt till så är det ju större chans att det funkar med lite hjälp, så försökte jag se på det :)

    Oj vad långt det här blev ????
    haha verkligen! Hade varit lite skönt iof. Finns ju inget hellre man vill än att sluta tänka på det. man blir ju rätt trött på sina egna tankar efter ett tag.

    Men vad skönt att du inte kände något. Då behöver man ju inte oroa sig i onödan. Gör det ont så gör det liksom. 

    Kommer ni få IVF subventionerad? 

    Tror att jag inte känner att steget är så stort. Hade kunnat söka hjälp nu men min samba blev helt tom i blicken när jag började prata om att boka tid så gav honom 3 månader till. Det kan jag bjuda på, hehe. 

    Ett tips till alla egentligen! Om ni inte redan gjort det så lyssna på podden Vattnet Går och framförallt Eva Röses avsnitt. Det gav mig lite pepp. Jag blir glad av att lyssna på folks förlossningshistorier (känner att om dom blir gravida så kommer jag också bli det ngn gång) och hennes börjar dessutom med svårigheterna med att bli gravid. 
  • Malin Annie Carolina
    Värphönan skrev 2019-01-18 11:55:20 följande:

    Vi tar kontakt privat isåfall och betalar, orkar inte ljuga för att få det gratis. Då ska man ha den stressen hängande över sig också och komma ihåg vad man sagt att man gjort när osv. Bättre att vara ärlig känner jag. Det är inte mer än 4-5000 kr för en utredning ändå. Visst det är pengar man hade kunnat göra något roligare för men känner absolut att det kan vara värt för att få lite lugn och ro i själen. 


     


    Nej absolut, det har du helt rätt i :) 
  • Malin Annie Carolina
    Funderar81 skrev 2019-01-18 14:03:57 följande:

    Helt ny med detta. Hoppar in i er tråd.
    Jag hade samtal med kliniken idag och har eventuellt möjlighet för en speed-variant med första försöket. IUI alltså.
    Ägglossning nästa vecka och om det går vägen kan jag testa mitt livs första insemination då.
    Vet att chanserna för att lyckas är relativt små varje gång så jag försöker lugna ner mig och ställa in mig på att detta är ett långtidsprojekt.

    Har ni tänkt på när en evt graviditet ska ha slutdatum. Jag kom på att dec-jan-feb-mars är de jobbigaste månaderna pga jul och att nästan alla familjens födelsedagar sker de tre första månaderna på året, så till den grad att mina brorsbarn de senaste gångerna fått fira tillsammans med deras föräldrar i EN jättefest istället för sina egna. Dessutom har det blivit till att mina föräldrars födelsedagar hoppas över eftersom barnen fyller år typ samtidigt.

    Fast i för sig hellre ett barn på julafton en inget barn alls....


    Har helt klart haft önskan om att typ ha en vår-bebis och att fylla år på julafton Är ju inte så kul men då vi har försökt i över ett år blir det där inte så viktigt tillslut (obs, menar inte att avfärda din plan eller så utan bara förklara hur det varit för mig). Nu har en nära vän blivit gravid och nu har vårtänket bytts ut mot att det vore superkul att få barn ungefääär samtidigt eller iaf med max ett år mellan. man kan ju alltid önska saker och försöka planera för hur man vill ha det men det brukar ju aldrig bli så tillslut iaf :)
  • Malin Annie Carolina

    Är det någon som har lite koll på CB ÄL-test? jag fick ett gäng av en kompis (deras Advanced-variant) och förra lördagen fick jag blinkande gubbe. Fått det hela veckan men så tog testen slut i onsdags och jag köpte ett nytt paket och testade det idag med resultatet rund ring = låg/ingen fertilitet. Hade kissat i en burk så bara för att testa tog jag av dom nya stickorna och satte in i den gamla "apparaten" och där fick jag fast gubbe = högst fertil. Hur kan det bli så? Är det att jag tog dom nya stickorna till  den gamla apparaten? Känns ju väldigt märkligt att man inte ska kunna göra så. Hänger ni med på vad jag menar? 

  • Malin Annie Carolina
    Clemmentina skrev 2019-01-26 07:50:18 följande:
    Nästsn samma hände mig en gång...jag fick blinkande i den gamla med nya stickor och rund ring i den nya. Samma urin. Du kan använda nya stickor i den gamla...det står att läsa i instruktionerna. Jag har tänkt som så att CB mäter förändring av hormon i urinet och då är det inte så konstigt att få olika resultat. Den gamla kunde se en ökning jämfört med vad du hade tidigare hade men det kunde inte den nya göra som därför visade icke fertil.
    Tack! Precis, hittade info om att det vår på det sättet sen, att den gamla stickan liksom vet hur det sett ut tidigare dagar :) 
  • Malin Annie Carolina
    Tokfia92 skrev 2019-01-18 22:57:03 följande:
    Ja alltså det är ju via landstinget så högkostnadsskyddet ska väl gälla för första barnet om det är så :)

    Haha, jag gjorde en fuling! När vi hade försökt över ett år hintade jag lite om att vi kanske skulle kolla och fick ett "mjaaaa kanske det eeehhh..." haha! Jag gick in på 1177 och skickade en egenremiss, fick hem papperna och han var med på noterna, tur! ;)

    Ska absolut kolla upp den podden, då kan jag tipsa om ruvarpodden, känns tryggt att få lite info om vad som eventuellt väntar :)
    Tack för tipset! Lyssnat på flera avsnitt. Superhärliga tjejer och stor igenkänning. Känns skönt att lyssna på när man inte känner någon som är i samma situation. 
Svar på tråden Försöker bli gravid med 1a barnet