Malin Annie Carolina skrev 2019-01-17 14:57:42 följande:
Hur lång tid gick det innan ni valde att starta en utredning? Jag har varit på ett besök själv i höstas där dom gjorde ett ultraljud. Där såg allt bra ut och hon bad mig att "sluta tänka på det" och "sluta oroa mig". Haha alltså att det är ett råd dom på riktigt tror ska funka. Också att det skulle vara hela anledningen, att man tänker på det. Köper inte riktigt det.
Fick du göra en äggledarspolning? Hur var det isf? Vad var nästa steg när dom såg att allt såg bra ut? Får man alternativen att gå vidare med en annan metod eller är dom typ "ni är friska, lycka till"? (Många frågor :))
Jag känner inte riktigt än att det här har påverkat mig så pass som jag läser att det påverkat andra även om jag när mensen kommer blir ledsen (vilket också får mig att tänka shit, borde jag vara ÄNNU mer orolig?!) och försöker också resonera som dig att det kommer att komma! Tänker också att jag nu låtsas om som att det är nu vi börjar på riktigt. Förnekar att vi redan försökt i över ett år, hehe. Behöver den förnekelsen för att få lite ny energi tror jag. ÄL-testen blir lite placebo också typ, att man tar ett nytt grepp kring hela grejen.
Haha nej jag har slutat räkna hur många gånger jag har fått höra "Sluta tänk på det så händer det" men förrätt mig i koma så ska jag sluta tänka ????
Vi väntade ett år innan vi kontaktade vården, då fick vi hem papper om att blodprov ska tas på mig vissa dagar i månaden och att sambon skulle lämna ett spermaprov.
Detta gick fort men sen fick vi vänta... Det är inte speciellt lätt att få tid och självklart kom det en jul emellan ????
Men väl på besöket fick vi en kanonläkare som så att det inte var något större fel på simmarna och att mina värden såg bra ut, sedan var det upp i stolen för spolning....
Man har ju läst en hel del (dum som man är) att det kan göra outhärdligt ont så jag var helt sinnessjukt nervös men jag hade sån tur att det inte kändes alls, nästan lite snopet. Haha! Allt såg bra ut och det ska inte vara några problem.
Så hon sa att hon skulle ställa oss i kö till ivf men att det kan ta ca 8 månader så att vi skulle hem och försöka själva så länge, och visst han vore det magiskt om man fick den där överraskningen av att det tagit sig men om inget annat så fokuserar jag på att vi kommer få hjälp. Inget tyder på att vi aldrig kommer få några barn, bara att det kan ta lite tid.
Ja det kändes som ett enormt steg att söka hjälp men kan meddela att man känner sig ca 710kg lättare efteråt, och om det skulle vara något som inte står helt rätt till så är det ju större chans att det funkar med lite hjälp, så försökte jag se på det :)
Oj vad långt det här blev ????
