Inlägg från: Värphönan |Visa alla inlägg
  • Värphönan

    Försöker bli gravid med 1a barnet

    Hej! Jag hoppar in här. Min man och jag har försökt sedan augusti men utan lycka och Många runt oss basunerar ut lyckan över att vara gravida.

    Har era partners svårt för att prestera? Min har börjat få svårt att komma de senaste två månaderna när det närmar sig ägglossning. Det känns lite extra frustrerande eftersom det främst va han som ville ha barn från början och nu dragit in mig i det hela. Nu vill jag det med såklart men hans drivkraft och önskan har alltid vart större än min.

    Bim den 6/1 men med tanke på utebliven utlösning så lär det ju inte ske nått .

  • Värphönan
    Soofo skrev 2018-12-21 10:21:51 följande:

    Grattis alla som har plussat!! Vilken dröm!

    Jag fick mens den 15, bröt ihop en stund, grät en skvätt och tyckte det var lite konstigt också, men fast klar på att försöka vidare. Men, jag kan inte släppa ?jag är gravid? känslan. Min kropp är verkligen inte som vanligt. Det började med brösten, dom är större än vanligt och känns hårdare och rundare. Jag blir andfådd jättelätt dessutom. Testade mig dagen innan mens men fick då minus på stickan. Mensen var bara i 3 dagar, jag brukar ha 5, och nu kommer det bara någon slags konstig flytning. Efter mensen så blev jag dålig med ont i kroppen, feberkänsla och ont i huvudet i föera dagar. Nu mår jag illamhelt plötsligt emellanåt. Jag tror jag är gravid, men är rädd för att jag inbillar mig. Så nu har jag bestämt att jag ska ta ett test på julaftonsmorgon, som jag hade tänkt från början.

    Jag har ju nästan blivit kyrklig i allt det här, slänger in en bön så fort jag är där här nu i juletider när alla syskonbarn sjunger i kören. Haha. Vingård hoppas han är med på tåget, han där uppe!

    Är det någon fler som ska testa på julafton?


    Är nyfiken på hur det gått? Håller tummarna för er Hjärta
  • Värphönan

    Sofoo: nej va tråkigt! Håller verkligen tummarna för att det tar sig så som ni legat i nu då!

    Jag har Bim måndag/tisdag så vi får se hur det går. Börjat känna som mensvärk emellanåt så jag har inga höga förhoppningar. Vi va skilda åt dagarna innan äl också så enda chansen är om nån duktig simmare överlevt i fem dagar.

    Tänkte testa med bisolvon och rosenrot från nästa cykel å se om jag märke skilllnad på hur kroppen beter sig.

  • Värphönan

    Soofo: Tack Glad Jag har faktiskt lyckats hålla mig från gravidietstest iaf. Har tagit ett par äl-prov (några billigare stickor jag hade hemma) för att se om det gav nått utslag. Man kan ju få positivt innan mens och vid graviditet på dom också men än så har det inte gett det minsta tecken på nått på dom.


    Jag har ganska kort lutealfas så idag är det ÄL+9 och det är väl först nu som man eventuellt skulle kunna se något över huvud taget? På måndag har jag BIM men jag har lovat mig att hålla mig till på tisdag om mensen inte kommit innan dess. Blir så besviken varje gång jag får nevativt =/ Iof är det väl inte så himla mycket bättre med mens då blir jag också besviken men då vet jag iaf hur läget ligger och inte bara att jag testat förtidigt så att jag får upp förhoppningen om att jag kanske kan testa imorgon igen så kaaaanske? hehe.. vilket långt utlägg det blev. Men det kliar i fingrarna hela tiden! 

  • Värphönan
    Mollisen1 skrev 2019-01-01 09:49:29 följande:

    Hej,

    Jag är ny här på familjeliv. Jag och min sambo är 26 år och har försökt bli gravida sedan oktober. Fick min mens den 30/12 tyvärr, blir nya tag nu i januari. Vi längtar så mycket efter en egen bebis. Så roligt att det finns sådana här forum! Jag följer er gärna på era resor. Har beställt ägglossningstest så ska testa hur det fungerar, har tidigare räknat dagar och gått på känsla, min cykel är regelbunden på 26 dagar därav har jag någorlunda koll på kroppen (tror jag). Vill verkligen maximera mina chanser att bli gravid.


    Jag har lärt mig jättemycket om min cykel sen jag började med ÄL-test. Jag har 11-12 dagars lutealfas så äl skedde aldrig när jag innan trodde att det gjorde det. Inte för att jag blivit gravid efter det heller men iaf större chans att pricka rätt tid. Håller tummarna för att det tar sig för er nu i januari!Glad
  • Värphönan
    Soofo skrev 2019-01-07 11:24:16 följande:

    Hur går det? Kryssar för att det inte är någon menar i sikte!! :)


    Ingen mens än men dagen är inte slut än. Haft lite känningar, mått lite illa idag också så tyvärr tror jag att den är på g. Men om den inte visat sig innan imorgon bitti blir det ett test då :)
  • Värphönan
    piffan87 skrev 2019-01-07 02:55:31 följande:
    Hej tjejer! Hoppas jag får komma tillbaka hit igen. Precis innan julafton fick vi missfall och jag tog det så hårt att jag knappt klev ur sängen. När det äntligen funkat så fick jag vara glad i en vecka. Kan inte förstå hur livet kan vara så orättvist (och missförstå mig rätt, det finns säkerligen flera som har en värre vardag än mig men fy fan...) Den smärtan är bland det värsta jag varit med om.. 

    Vill gärna komma tillbaka hit till er och hjälpas åt att peppas i vardagen igen <3 Hoppas ni har haft en fantastisk jul och nyår!

    Tråkigt att höra att det inte gick vägen Rynkar på näsan


    Välkommen tillbaka till peppen! Hoppas ni får ett plus snart igen Hjärta

  • Värphönan
    Soofo skrev 2019-01-07 14:40:38 följande:

    Håller alla tummar som går! Gud vad spännande! Det KAN GÅ! :)

    Hoppas den, dvs mensjäveln, håller sig långt borta..


    Negativt test igår, fick ett par droppar blod när jag gick på toa förut så tänkte att nu sätter mensen igång men det va så lite att det inte ens blev nått på pappret så vi får se hur det utvecklar sig under dagen. Detta är min längsta cykel sen jag slutare med p-piller i somras isåfall.

    Lever nånstans mellan hopp och sorg nu.
  • Värphönan
    Malin Annie Carolina skrev 2019-01-17 11:35:34 följande:

    Hej på er!

    Jag och min sambo har försökt i över ett år och tankarna går upp och ner. Värst blir det dock när man knarkar FL för mycket och bara lägger de ledsnaste historierna på minnet och i dom stunderna är jag övertygad om att jag är infertil. Jag har en grundkänsla av att jag kan få barn naturligt och hatar när jag går in i hopplöshet för vill tro att det helt enkelt tar längre tid för vissa utan att det behöver vara något fel (har regelbunden mens, inte fyllt 30 bla bla bla). Jag kör med NC och har nu börjat köra med ägglossningstest också. Sagt att vi ger det 3 månader till innan utredning.

    Hur resonerar ni kring att det tar lite längre tid? Har ni helt tappat hoppet eller känner ni vissa dagar att det här ju visst kommer gå! Har ni blivit gravida tidigare i livet?

    Kanske spretigt inlägg. Sorry :) 


    Hej!


    Förutom en handfull vänner som jag vet har svårt att få barn av olika orsaker så har många blivit gravida av bara farten. Lite som att oj, missade ett ppiller och blev gravid, eller att "jaha nu ska dom ha barn ska vi också försöka, oj det gick på första försöket". Så hade jag på någotvis hoppats att det skulle bli så för oss också. 


    Vi har inte försökt aktivt så jättelänge, sen augusti men jag har verkligen gått all in i det. Blir ledsen och superstressad varje månad mensen kommer. Kör äl-test för att pricka bästa tillfällena men det går inget vidare ändå. Håller sååå tummarna för att det tar sig nu. Har börjat få blinkande gubbe på mitt CB idag. ÄL är beräknad till den 24:e så vi får se hur lång tid det tar Glad Har blivit feberfri efter influensa nu iaf så jag ska göra vad jag kan för att charma min man ikväll haha. 


    Men går det inte på de närmaste två tre månaderna så betalar vi nog för att få en utredning gjord så att vi kan slappna av lite om vi får veta att allt är okej. Annars får vi veta vart felet ligger och om det går att göra något åt. Jag blir lite orolig när det känns som jag cyklar runt på en cykel där styret inte helt sitter fast. Tror jag kommer bli lugnare efter testerna gjorts. Har aldrig tidigare varit gravid och nu är jag snart 34:a så jag börjar få lite ålderspanik. äggen är ju inte så färska längre om man säger så hehe.


     


    Lycka till!

  • Värphönan
    Malin Annie Carolina skrev 2019-01-17 14:42:41 följande:
    Det allra jobbigaste i det här är ju att inte veta vart allt kommer sluta (såklart). hade man bara vetat att det kommer gå men det kan ta tid hade ju allt varit lugnt. Jag har alltid varit medveten om att det kan ta tid och har bara en nära vän som är gravid så det känns skönt att inte bli påmind så ofta att det går för alla andra. Samtidigt som jag blir som mest peppad när jag hör att folk kämpat lite men att det sen gick. Min allra största rädsla är ju att det inte ska vara något som helst fel men att man är en av dom ty 5 % som det helt enkelt aldrig kommer fungera för. Dock har jag blivit gravid med samma kille för 3 år sen (slutade i tidigt missfall och sen valde vi att vänta med att försöka på riktigt). Trots vetskapen om att allt säkert är helt normalt så kan man inte hjälpa att katastroftankarna tar över stor del av tiden, därför skulle ju en utredning kännas skönt. I dom allra flesta fallen kommer man ju att kunna hitta en lösning. Så försöker jag tänka.

    Kör på en utredning och säg att ni försökt i ett år? Skarva lite så slipper ni väl betala hela kostnaden själva? 

    Vi tar kontakt privat isåfall och betalar, orkar inte ljuga för att få det gratis. Då ska man ha den stressen hängande över sig också och komma ihåg vad man sagt att man gjort när osv. Bättre att vara ärlig känner jag. Det är inte mer än 4-5000 kr för en utredning ändå. Visst det är pengar man hade kunnat göra något roligare för men känner absolut att det kan vara värt för att få lite lugn och ro i själen. 


     

  • Värphönan
    Funderar81 skrev 2019-01-18 14:03:57 följande:

    Helt ny med detta. Hoppar in i er tråd.
    Jag hade samtal med kliniken idag och har eventuellt möjlighet för en speed-variant med första försöket. IUI alltså.
    Ägglossning nästa vecka och om det går vägen kan jag testa mitt livs första insemination då.
    Vet att chanserna för att lyckas är relativt små varje gång så jag försöker lugna ner mig och ställa in mig på att detta är ett långtidsprojekt.

    Har ni tänkt på när en evt graviditet ska ha slutdatum. Jag kom på att dec-jan-feb-mars är de jobbigaste månaderna pga jul och att nästan alla familjens födelsedagar sker de tre första månaderna på året, så till den grad att mina brorsbarn de senaste gångerna fått fira tillsammans med deras föräldrar i EN jättefest istället för sina egna. Dessutom har det blivit till att mina föräldrars födelsedagar hoppas över eftersom barnen fyller år typ samtidigt.

    Fast i för sig hellre ett barn på julafton en inget barn alls....


    Tänker att jag helst inte vill vara gravid över vintern egentligen. Mest för att det blir dyrare med vinterkläder och skor då hehe. Och att det inte är så kul för knodden att vara född sent på året när det är dags att fylla 18 och alla får gå på krogen men inte hen.  
Svar på tråden Försöker bli gravid med 1a barnet