Hej jag går gärna med här. Gillar att läsa om personer i samma situation som förstår vilken frustration man känner. Jag är 26 och min man 27 och den här månaden blev vårt 10e försök. Har haft "symptom" och hög temp. Men igår och idag har den åter igen gått ner till normal och mensen är garanterat på intågande. Jag blir så otroligt ledsen och helt förkrossad. Känns som att det aldrig kommer att bli bra. Aldrig.
Vad tråkigt. Jag hänger ju med dig i en annan tråd också.
Som jag skrev i den andra tråden kan man tyvärr ofta få samma symptom vare sig man är gravid eller inte, vilket gör det ännu svårare när man går och väntar på mens eller plus. Har ni funderat på om ni kommer vända er till någon för att kolla upp allt om det går över ett år?
Jag är bara egentligen på mitt första försök (tredje cykeln efter piller dock) och är redan otålig. Kan inte tänka mig hur det känns för dig <3
Vad tråkigt. Jag hänger ju med dig i en annan tråd också.
Som jag skrev i den andra tråden kan man tyvärr ofta få samma symptom vare sig man är gravid eller inte, vilket gör det ännu svårare när man går och väntar på mens eller plus. Har ni funderat på om ni kommer vända er till någon för att kolla upp allt om det går över ett år?
Jag är bara egentligen på mitt första försök (tredje cykeln efter piller dock) och är redan otålig. Kan inte tänka mig hur det känns för dig <3
Nu har jag köpt progestrerall och bvitamin och concieve plus. JAPP jag har blivit galen och går all in... HAHA men men, någon av cyklarna kan man väl få vara det???? Nån som använder progesteronkräm?
Varför blir man så himla besatt?
Jag VET att om mensen kommer idag så jommer den inatt. Den kommet alltid på natten. Jag VET också att det kan vara så att min lutealfas 'återhämtat' sig lite mer från pillerstoppet och blir några dagar längre = senare BIM. Jag känner mig inte det minsta gravid.
Men ändå går jag på nålar varje gång jag går på toaletten ifall den där nedrans mensen dka ha kommit ändå.
Varför blir man så himla besatt?
Jag VET att om mensen kommer idag så jommer den inatt. Den kommet alltid på natten. Jag VET också att det kan vara så att min lutealfas 'återhämtat' sig lite mer från pillerstoppet och blir några dagar längre = senare BIM. Jag känner mig inte det minsta gravid.
Men ändå går jag på nålar varje gång jag går på toaletten ifall den där nedrans mensen dka ha kommit ändå.
Hur gamla är allihopa här inne? Hur länge har ni försökt bli gravida?
Känner med dig till 110%!
Jag är 29 år, har inte haft något preventivmedel (förutom kondom, ibland) på många år.. En stabil cykel med ÄL och temp höjningar varje månad.. Är inne på 7:e försöket nu och det känns typ hopplöst.. Känns som att det aldrig verkar bli ens tur.. Denna månaden började jag med apiforce och e-vitamin, och händer inget snart ska vi göra en utredning.. Tänk att det skulle vara såhär svårt att bli på smällen..?! Suck...
Ja och det enda alla säger att man ska slappna av, inte tänka på det och att stressen kan bidra till att det inte blir av. Jag tror jag blir mer stressad för varje månad som går då det inte funkar oavsett vad jag än försöker intalar mig.. Hopplöst! Min tjejkompis började samtidigt och plussade såklart på första försöket och som du säger, själv söker man desperat efter minsta lilla..
Ska kolla apiforce, kan vara ett alternativ. Har inte känt någon skillnad med rosenrot faktiskt. Däremot med progesteronkrämen så fick jag kraftigare menssmärtor och mer blödning. Får hoppas att det ger en riktigt stark ägglossning denna gång (var första gången förra månaden som jag använde den).
Mm har också kollat på kvinnokliniken. Det står mellan de och Livio fertilitetscentrum, måste väl läsa på lite innan. Har du hört bra om kvinnokliniken?
Jag har BIM först 26-27/11, beror lite på när ägglossningen dyker upp. Vill tro att det blir till helgen/början av nästa vecka. Vilken dag nästa vecka har du? Håller alla tummar och tår för att den uteblir. Det är vår tur nu!!
Hej igen.
Har varit på gyn nu och gjort blodprov igen och sen kollat med vul heter det antar jag när dom går in genom slidan.
Jag hade tydligen runt 200 i hcg när jag var där i onsdag, nu hade det ökat till 260 tydligen. Det borde tydligen ha dubblats om allt var normalt. Dom kan fortfarande inte se något i varken livmodern eller i äggledarna. Så nu ska jag dit på måndag igen för endast blodprov och se om det ökat mer eller sjunkit.
Är det någon som har erfarenheter av detta? Jag har fortfarande lätta blödningar som jag fick i tisdag. Jag hade ju som riktig mens i förra veckan som slutade på lördagen. Sen börja de lätta blödningarna i tisdags kväll. Jag känner ju även smärta mot ena äggstocken.
Men den var värre i onsdags smärtan idag känns det inte lika mycket lite mer som molande värk mot äggstocken. Det var mer hugg i onsdags.
Någon som vet om något borde synas på vul när man är uppe i 260 i hcg? Eller är det normalt att det inte syns då? Någon som vet om en sådan låg ökning inte behöver betyda att det är något fel?
Man får alltid frågorna efteråt. Just nu känns ju allt hopplöst, men vet inte vad jag ska tro om det kanske ökat mer hcg på måndag men inte så mycket som det borde, kan det bli ett friskt barn ändå tro, eller blir det missfall längre fram i så fall. Jag tänker att det är missfall jag haft nu förra veckan, men borde hormonet fortsätta öka då? Hoppas någon kan eller vet något eller erfarit liknande.
Ha det så bra. Jag uppdaterar hur det går.
Nej bara efter konstaterad ÄL fram till mensen kommer. Så när jag haft min tempohöjningen och typ 3 dagar efter jag fått ökning på Lh-testet. Tror man kan förskjuta ägglossningen annars. Fick plus igår på ÄL så nu myser vi massa här hemma och jag börjar med krämen på måndag tänkte jag:)
Hej tog ett test nu på morgonen. Har gått ca 20 minuter sen jag tog testet och såhär ser det ut
Vågar man bli glad? Det är väl positivt?
:D :D
Kan inte riktigt ta in det. Känner mig inte så gravid :P kanske ska ta ett CB digital för o va på den säkra sidan?