Socialtjänsten är ju TOTALT inkompetenta!

Det finns ju forskning på att 60% (om jag minns rätt) av alla utredningar är rättsosäkra och innehpller fel och brister. DET borde gås till botten med. Det är i dessa studier bevisat att socionomer har för lite utbildning för sitt uppdrag: för lite kunskaper i psykologi, pedagogik och inga eller få kunskaper i vetenskaplig utredningsmetodik. Socionomer borde också
få egen terapi under utbildningen för att lära känna sig själv och sina egna issues som kan påverka sitt confirmation bias. 
Sen sitter fritidspolitiker och beslutar på detta underlag. Det är ju jättebra i de fall barn får
hjälp, men varje barn som skiljs från sina föräldrar felaktigt är en för mkt. Ännu värre om det är 6 barn av 10 som inte får sitt bästa tillgodosett pga undermåliga och felaktiga utredningar.


">



På www.barnetsbasta.org finns mer material.

Forskaren jag pratar om är Bo Edvardsson - det är bara att googla så hittar ni bekräftar det jag pratar om.

Slutsats: När  socialsekreterare sitter på forum  och skyller allt på sårade föräldrar eller sekretess blir läskigt. Eller att man inte får försvara sig förrän deras ?utredning? är gjord - detta är inte korrekt enligt lag.  Jag hoppas Sveriges politiker tar tag i detta.

Men fortfarande?så visar forskningen att 60% av utredningarna som görs är felaktiga och inte rättssäkra. det går inte förklara bort med att föräldrar saknar insikt eller att socialkontor är olika. Inför tjänstemanna-ansvar! Sen innehåller ju socionomutbildningen skrämmande lite om psykologi och pedagogik. Hur ska någon som inte har tillräckligt med kunskaper om varken barns utveckling/faser eller psykologi kunna göra professionella bedömningar? för att inte tala om bristen på kunskap om NPF-diagnoser. Psykologer skulle inte ens ställa diagnos efter 2-3 träffar, men det gör socionomer i sina utredningar. 

?Vi ställer aldrig diagnoser. Aldrig. Däremot kan vi inhämta utlåtande och diagnoser från läkare och psykologer.?

I samma forskning jag refererar till ovan framgår det att det ofta ställs diagnoser, fast det inte är Socialtjänstens varken uppdrag eller kompetens. Och det får katastrofala följder för barnen vars intresse ni ska företräda. Författaren Tove Karlsson har noterat att checklistan ni går efter för att hitta beteenden som indikerar vanvård är väldigt lika beteenden vid Autism.

När kunskapen inte finns agerar man lätt på känsla, så igen, det blir ett problem när socionomer som läst mestadels juridik ska läsa av människor, tolka situationen och baserat på detta beskriva barns miljö och därefter föreslå åtgärder. (Som ju fritidspolitikerna i de flesta fall går efter i sina beslut).

Detta jobb borde psykologer ha istället!