"Leva livet"

Sånt har jag hört i många år nu. Träffade min man när jag var 16, nu är jag 28 och vi är gifta och har tre barn, äldsta är 9.

Jag har inte rest speciellt mycket, jag har inte studerat på någon spännande ort och inte heller vet jag hur det känns att vara bakis, men nog tycker jag allt att jag lever livet ändå! Jag lever MITT liv, så som JAG vill leva det. Jag är inte ute efter några storslagna upplevelser, jag trivs som bäst med att påta i trädgården, umgås med min familj och jag volontärarbetar mycket. DET är för mig att leva livet. För andra kanske jag låter som världens snooze, men då får jag vara det. Det är många år sen jag gav upp att passa in i någon annans mall.