Lala90 skrev 2018-12-01 22:29:21 följande:
Jag kan inte ens föreställa mig känslan, det är ju helt galet! Vilken fantastisk solskenshistoria <3 jag håller tummarna för er nu, fasen vad ni är värd detta efter allt slit! Och jag ska ta med mig er historia när jag tänker på detta eviga barnaskapande och när tålamodet tryter, hehe :)
Vi är på försök 7 nu, så det känns nästan skamligt att gnälla :( inväntar bim på torsdag, men har inga känningar alls. Försöker att inte tänka på det men du vet hur det är.. :D
Nej det är en så mäktig känsla. Man har planerat allt tyst i sitt huvud så länge, barnrum, vagn, barnsaker, namn osv men man har ju inte riktigt vågat gå in på allt för man va så rädd för att man aldrig skulle få uppleva det. Nu längtar man ju så mycket till att kunna berätta det. Men först måste vi förstå detta själva sen kommer vi nog försöka njuta av det i hemlighet innan vi berättar det för alla nära. Men sen får man ju se hur länge man kan hålla det hemligt å hålla masken för alla. Det beror ju helt på hur jag kommer att må nu med alla symtom.
Nej det är absolut inte skamligt att klaga. 7 månader är länge när man aktivt försöker. Det är ju trots allt bara en gång i månaden som man kan bli gravid på å alla dom dagarna där imellan blir så långa när det är det enda man tänker och fokuserar på.
Om ni vill å känner er redo sen för att söka hjälp så tycker jag verkligen att ni ska göra det. Jag ångrar så att vi inte tog hjälp tidigare än vad vi gjorde. Nu lyckades vi visserligen själva ändå. Men jag blev ändå lugnare i själen när vi påbörjade en utredning och fick hjälp. Det kändes som att någonting hände å det va skönt att kunna prata med dom som faktiskt har en möjlighet att hjälpa en. Vet inte vad dom har för regler hos er men här där vi bor behövde man bara ha försökt i 6 månader innan man blev erbjuden hjälp.
Finns inga tröstande ord just nu när man befinner sig i den känslomässiga bergodalbanan men för mig hjälpte det iallafall att få se å läsa om dom som lyckats få barn efter många om och men :) <3
