Anonym (nu!) skrev 2018-09-24 19:18:10 följande:
Jag och min man ska påbörja vår IVF om 2 veckor. Vi har eg inte fått nån information om hur det går till.
Någon som kan berätta vad man som TJEJ går igenom och om det gör ont. Hur lång tid tar alla saker.
"Felet" ligger hos min make, som har för dålig spermiekvalitet. Jag har normalt antal ägg för min ålder och normala värden osv för min ålder.
Vad kommer hända? Kan någon berätta tack! :)
Är det själva behandlingen ni ska påbörja?
I så fall finns det två varianter, långt eller kort protokoll.
Med det långa så börjar man först med att ta nässpray som nedreglering. Det har jag ingen erfarenhet av. Därefter är behandlingarna likadana..
Man börjar med att ta sprutor som ska stimulera äggmognad. Efter några dagar så bygger man på med ytterligare en spruta som ska stoppa ägglossningen. Sprutorna tas i cirka 10 dagar. Ibland kortare och ibland längre beroende på hur bra man svarar på hormonerna. Under tiden görs ett eller ett par vaginala ultraljud och man får även lämna blodprov för att se hur det går och om doserna ska justeras. En del har inga biverkningar och andra mår ganska dåligt.
Sen är det dags för äggplock. Det görs under lokalbedövning och med lugnande. Det är väldigt olika hur ont man tycker det gör, men fler äggblåsor desto värre brukar det kännas. Men det är inte värre än att man överlever och det går över så snart det är över. Man kan vara lite öm och framför allt lite seg efter morfinet och lugnande.
Risken här är att man blir överstimulerad vilket kan göra ont och i värsta fall kan man behöva bli inlagd. Detta är dock väldigt ovanligt.
Sen befruktas äggen och efter 2-5 dagar är det dags för återföring. Detta är mycket smidigare än utplocket och klart i ett kick. Gör inte alls ont och efter det kan man jobba som vanligt.
Man får också börja med hormon i form av vagitatorer för att hjälpa kroppen på vägen.
Sen får man ett datum man ska ta ett gravtest och förhoppningsvis så är det positivt.
Själva behandlingen är både fysiskt och psykiskt påfrestande. För mannen är det ofta väldigt jobbigt att se på, särskilt om det är hos honom felet ligger. Så glöm inte att prata med varandra och ta hjälp om et behövs. Det värsta är ofta väntan och tiden mellan insättning och test känns som en evighet. Försök göra roliga saker under den tiden för att försöka få tiden att gå.
Men i slutändan är det värt allt man måste gå igenom