Vill behålla barnet

Du har gått med på att ställa upp som inkubator till dina vänners barn. Ni hade (förmodar jag) ett avtal och var överens. Nu har du ångrat dig. 

Dina vänner har litat på dig, betalat pengar för IVF och det är kvinnans ägg du blev befruktad med. Ändå vill bryta avtalet och behålla barnet som ditt. 

Vilken smärta det barnlösa paret måste känna när de får reda på att de trots allt inte får behålla sitt barn. De har säkert hoppats i flera år och så dyker du upp och ni kommer överans om att du ska bära och föda deras barn. Ägget är din väns, tänk om barnet blir en kopia av sin mor? Hur kommer du att känna då? Och hur ska du förklara omständigheterna för barnet när det växer upp? 

Jag har själv fött barn och jag kan förstå att hormonerna ställer till det, men jag anser fullt och fast att barnet tillhör dina vänner och att du sviker dem på ett väligt grymt och förfärligt sätt. Sätt dig in i deras situation. 

Jag har som sagt själv fött barn men går man med på något så spektakulärt som att vara värdmamma för sina vänners barn så måste man ha tänkt igenom det otroligt noga och grundligt. Det är ju inget som särskilt många ens skulle fundera på att göra, i alla fall inte här i Sverige. Det är inget experiment man deltar i och sen kan ångra hux flux för att man känner för det. Det är ett barn det handlar om.  

Då ska man heller inte sluta ett avtal med sina vänner att låta sig befruktas med väninnans ägg och bära HENNES barn i sin kropp. Det är så allvarliga saker det här så att bara sådär gå med på en sån grej utan att någonstans fatta att det kan bli svårt är bara så sjukt. 

Att tro och anta något är inget du kan använda i dina argument. 

Jag tycker det är i högsta grad 50/50. Att ingå ett sånt avtal kräver så mycket eftertanke att man inte "har råd" att chansa ens det minsta på att man kanske kommer att ångra det. 

Du har stulit någon annans dna och arvsmassa, lurat dem på ett avtal och tycker att det är helt ok? Visst att deras barn ligger i din kropp, men det är som att säga att den som äger garaget också automatiskt äger bilen som står parkerad i det.

Det du gör är så etiskt fel och jag kan bara tänka mig den biologiska mammans sorg och förtvivlan. Hur otroligt lurad hon måste känna sig. Jag hoppas att dina barn kommer bli kopior av sin riktiga mamma så att du varje dag får en påminnelse om vad du gjort, både mot henne och mot hennes barn.