Vill behålla barnet

Vecka 12.

Jag vill ha det här barnet, det är det enda jag känner....

Nu behöver inte ts berätta mer än att det är en äggdonation om folk undrar. Du kan jämföra det med kidnappning, men det jag försöker förklara är att TS har lagen på sin sida, hur man än tycker.

Personligen så skulle jag inte ens sätta mig i den situationen, varken i TS roll eller parets roll.

Jag tror faktiskt inte att omgivningen kommer tänka så mycket, jag hade nog tänkt "det var ju klantigt att ni inte tog reda på vad som gällde innan"

Eftersom jag har vänner som adopterat så skulle jag inte ens reflektera över en eventuell biologisk anknytning.

Om du läser länken jag skickat så kommer du inse att detta har man försökt med förut och inte fungerat, vad det kommer bli av, troligen som vilken annan mamma som helst.

Det gäller väl bara vid spermiedonation där donatorn inte är anonym?

Det här är en av många anledningar till varför jag är emot surrogatmödrarskap. Oavsett vad TS fattar för beslut kommer någon eller några bli sårade. 

Och ni som klankar ner på TS, lägg ner. Hon är gravid, mår dåligt och söker tröst här i känsliga rummet. Hoppas en moderator rensar i tråden. 

Till TS: Jag förstår att du velat göra något fint för dina barnlösa vänner, och jag förstår också att det kändes säkert som ett bra beslut från början, men nu när du är gravid så är det förstås en helt annan situation som inte gick att föreställa sig innan. 

Jag tycker genast att du ska söka hjälp hos sjukvården. Du måste få prata med en psykolog. Jag antar att du gått några gånger till din barnmorska, och jag gissar på att din väninna och hennes man följt med, stämmer det? 

Därför kan det vara bra att prata med någon utomstående, någon som inte träffat din väninna och hennes man. Du behöver någon som är objektiv. 

Du har rätt till barnet, och det går att ha varannan vecka. 

Har du själv fött barn? I annat fall kan du ju vänta med ditt uttalande tills du själv fått uppleva det. Man kan inte kräva av en havande kvinna att inte känna moderskänslor. Det är en hormoniell attack i syfte att skydda det ofödda barnet. Det är att gå helt emot naturens lag att kräva annat av kvinnan.

Och jo, barnet knyter ann till den som bör barnet. Barnet lär sig mammans röst, mammans hjärtslag och knyter anntill den personen. Vetenskapligt så skulle det hör barnet dela fler anknytningarnas med värdmamman än den biologiska. Värt att tänka på. För vem vet vilken anknutningskonflikt det kan innebära för barnet att skiljas från den modeorden lätt känna från magen?

Jag beklagar självfallet din situation! Fullkomligt vidrigt. Men en person som aldrig varit gravid och som känner så naturliga känslor som TS gör kan inte hållas ansvarig med uttalanden som *det skulle du ha tänkt på innan*. Hur skulle hon kunna veta innebörden av en graviditet? VEM vet det innan?

Och såklart du som barnlös fortfarande har moderskänslor, du är ju mamma. Men hade du känt exakt samma smärta om det hade varit en surrogat som bärt och fött dina barn istället? Och hade det varit en rimlig begäran att en utomstående skulle behöva gå igenom det för att bistå barnlösa par med barn?

Vad kan man egentligen begära av en utomstående när det gäller den egna barnlängtan?

Hade tid för abort igår, men klarade inte av att genomföra det, men vet inte om jag vågar behålla heller... Vettskrämd för vad de kan göra då...

Detsamma gäller dock för paret. Ska de ta barnen från någon som har burit dem i nio månader, fött fram dem, och verkligen vill behålla dem? Är de beredda på det? Är barnlängtan så stark att det inte berört dem, så kan de ju redan nu gå och stjäla med sig ett barn från BB liksom...

Jaha, och varför är det korkat och vidrigt och inte alls jämförbart med någon annan som burit barnen och velat behålla dem sedan de var tolv veckor gamla?

Du kan väl lika gärna hävda att den andra familjen alltid kommer vara delaktig i deras liv. Tror det är tio gånger lättare att komma över omvärldens rynkade näsor (och det finns massor av främlingar här som förstår henne fullt ut, varför skulle inte familj och nära vänner kunna göra det?) än att ge bort sina barn när man egentligen ville behålla dem.

Fast pappan är ju inte biologisk fader i detta fall. Däremot är det kvinnan i paret vars ägg blivit befruktade.

Okej, då måste jag ha missförstått eller blandat ihop det.

Oavsett, så varför gjordes inte en IVF med donerad sperma på kvinnan? Hennes ägg verkar det som sagt inte vara något fel på.

Ett fjärde alternativ är att TS behåller barnen, utan att ge det andra paret gemensam vårdnad (men följer lagen och berättar för dem att ägget var donerat).

Jag håller med om att barnens rättigheter går först, men som jag ser det så finns det ingen enkel lösning på denna situation som samtidigt självklart skulle vara det bästa för barnen. Hur man än vrider sig finns det nackdelar för barnen.

Med betoning på kanske. Vi vet inte hur det kommer att bli i framtiden, vad barnen kommer att känna (och det är ju mycket möjligt att barnen inte kommer att reagera och känna likadant, det är ju två individer). Om TS behåller barnen, kommer hon att vara deras anknytningsperson (det är hon redan, eftersom nyfödda faktiskt känner igen sin mammas hjärtslag och röst från tiden i magen), och TS familj kommer att bli barnens familj.

Det går inte att förutse. Man kan fundera på olika möjliga reaktioner och känslor, men veta hur det blir kan man inte.

Äggen tillhör inte äggdonatorn enligt svensk lag, utan den kvinna som bär och föder dem. Alltså har man, när man väl donerat, inte några juridiska rättigheter kvar till de barn som eventuellt blir resultatet av donationen.

Men herregud, om dina föräldrar helt plötsligt hade berättat för dig att de inte var dina biologiska föräldrar, utan att grannfrun var din bio-mamma hade du då helt plötsligt bestämt dig för att du då ville bo hos henne istället?

Ts är ju den som bär barnen, den röst, hjärtslag lukt, ja allt som dessa barn kommer känna till i 9 mån och sedan resten av sina liv om hon behåller. Vet inte var er definition av mamma dras men för mig är det den som tar hand om och ger omsorg. En man bli inte pappa genom att donera spermier och en kvinna blir inte automatiskt mamma genom att donera ägg.

Sen att hela historien är högst olycklig och paret här hemskt gärna vill bli föräldrar är något annat.

Men att påstå att genetik är allt eller ens huvuddelen är ju rätt förenklande och smått nedlåtande. Vem är då moder i de fall par blir gravida med ett renodlat donerat ägg? Är den kvinnan/mamman egentligen också bara att betrakta som surrogat?

Och Alla här som tycks tycka att det här paret automatiskt har rätt till ts kropp och reproduktiva organ bara för att de själva är infertila borde kolla på the handsmaids tale, finns en hel del paralleller....

Och jag hade blivit än mer illa till mods om mina föräldrar visade sig ha tagit mig från kvinnan som bar och förlöste mig, mot hennes uttryckliga vilja. TS beslut kan man ändå sympatisera med, för modersinstinkter hör väldigt ofta till naturens gång. "Mina" föräldrars handling hade däremot varit omöjligt att förklara bort. Sen tycker jag som sagt väldigt synd om paret och all den tid, pengar och förhoppningar detta har kostat dem. Och det tycker jag som sagt att ts självklart ska ersätta dem för, även om det är en väldigt liten tröst i sammanhanget.

Ja, jag vet att många adopterade barn mår dåligt, precis som de som blivit till via donator. Men, det gäller inte alla, och hur det blir för TS barn vet vi inte, eftersom ingen här är spåtant.

Visst är det så att de moraliska och det juridiska inte alltid går hand i hand. Jag tycker personligen att barnen blir fråntagna något oavsett vad TS väljer att göra. Antingen den kvinna som de knutit an till i magen (det är ett trauma även för spädbarn att bli separerade från sin anknytningsperson), eller sin biologiska mor (den biologiska pappan får de växa upp utan oavsett vad som händer, eftersom det är en anonym spermadonator).

Om du tror att de som kidnappar barn för att tjäna pengar är fattiga, är du ganska naiv. Det är kalla, hänsynslösa människor som ägnar sig åt människohandel för förtjänstens skull, inte för att få mat för dagen.

De som adopterar bort, eller överger, sina egna barn däremot, är oftast fattiga och/eller i en svår social situation. De flesta normalfuntade människor överger inte sitt barn om de inte måste. Vilket på sätt och vis har koppling till TS situation, eftersom hon knyter an till dessa barn lika instinktivt som vilken biologisk mamma som helst under en graviditet. Hormonerna struntar fullständigt i om ägget är donerat eller inte, liksom.

Rent krasst är det så att paret som beställt den här graviditeten utnyttjar en annan människa för att få barn. Det tycker jag är lika moraliskt förkastligt som att ta emot pengar för att sedan ångra sig. Det spelar ingen roll om TS gick med på detta helt frivilligt och utan tvång, är man normalintelligent inser man att sådant här är komplicerat rent känslomässigt, och att sådant här då kan hända. Inte heller de tänkte på barnen i detta, det tillhör sakens natur att man vill ha barn för sin egen skull, inte för barnets.

Även paret visste vad de gav sig in på. Och, det är inte "bioföräldrar", det är kvinnans ägg med en okänd spermadonator.

Precis som det går att sympatisera med barnets heta barnlängtan, men det rättfärdigar inte att man utnyttjar andra människor.

Barnen är förlorarna oavsett. Ingen av parterna har, enligt mitt tycke, större moralisk rätt till barnen, även om TS är den som har lagen på sin sida.